litentanta

Jag började knappra ner tankar, ösa länkar och svamla på för hela två år sedan och

jag tror att jag hade en väldigt seriös ambition att komma tillbaka till skrivandet, eller

något sånt...

Är väldigt skämmigt att titta bakåt kan jag tycka såhär i efterhand, samtidigt som

det ju blir lite spännande då jag sällan kommer ihåg vad jag har svamlat om.

Jag är medveten om mina grammatiska tillkortakommanden, kommer aldrig att

lära mig hantera saker som de-dom-dem t.ex.... Skyller lite på min dialekt där,

vi trollar ganska lätt in ett dem i meningarna, precis som att köksskåp tenderar

att heta "skåparna", en norrländsk knorr på skrivandet måste väl få finnas?

Tror inte att jag har någon vän/släkting som följer med mitt liv och leverne

genom att läsa min blogg i varje fall, de som jag har lärt känna i bloggvärlden

är just andra bloggare (såna som aldrig behöver oroa sig över att en litentanta

skulle dyka upp på deras förstukvist heller, jag är feg, FEG med stora bokstäver)

Mig hittar man ingen annanstans än i här eller i någon enstaka kommentar

här och var.

Trivs liksom bäst under min alldeles egna korkek, hemma, där jag beroende

av dagsform antingen läser ALLT på nätet, eller ingenting alls. Nyheter, politik,

medmänsklighet och rättvisa är saker som intresserar mig, med en viss övervikt

mot sjukförsäkringar och annat vårdrelaterat.