Lite ärlighet kan vara bra ibland...

 
 
Är fortfarande kvar i min arga bubbla, så mycket ilska samlat som  bara ligger och
bubblar inuti. Känns självklart jobbigt, det har ju pågått ett bra tag minst sagt, men
funderar på att börja vara ärlig mot mig själv ett tag...
 
Ilska är för mig en motor, det där som håller igång mig när allt annat tagit slut liksom.
För ja. Undrar ärligt om jag inte kraschat ordentligt i den där beryktade väggen så
sjukpensionär jag än är... Det  är alldeles för mycket som händer hela tiden, en massa
sjukdomar och elände, som absolut INGEN är ansvarig för men det börjar kännas som
att min tid som driftansvarig för hela kånkarången är över. 
 
Det handlar om att jag MÅSTE inse att jag har begränsad ork PUNKT JÄVLA SLUT!!!
Tre medicinbyten för att få till epilepsin är tre för många för mig, i år var helt fel år att
ge mig in i kemikaliebranchen igen då jag ju inte orkar med alla dessa förändringar.
Det är inte helt enkelt att ställa om skallen gång efter annan för att göra det hela
så enkelt jag bara kan.
 
Först ut var Lyrica -> "Pregabalin binder till en auxiliär subenhet (α2-δ-protein) av
spänningskänsliga kalciumkanaler i det centrala nervsystemet"     Eeeeeh?
 
Sen testade vi Gabapentin -> "Gabapentin binder med hög affinitet till
subenheten α2δ (alfa-2-delta) hos spänningsstyrda kalciumkanaler och det föreslås
att bindning till α2δ-subenheten kan vara relateradtill gabapentins
antiepileptiska effekt hos djur."    Aha......
 
 
Och nu är det förhatliga Lamictal som är igång -> "Resultat från farmakodynamiska studier
tyder på att lamotrigin är en användnings- och spänningsberoende blockerare av
spänningsstyrda natriumkanaler. Det hämmar ihållande repetitiva urladdningar av neuroner
och hämmar frisättning av glutamat (den neurotransmittor som spelar en nyckelroll för att
framkalla epileptiska anfall). Dessa effekter bidrar sannolikt till de antikonvulsiva
egenskaperna hos lamotrigin." Äsch....orkar inte ens försöka förstå längre...
 
Grejen är ju bara den att ena svängen kopplar man upp hjärnan direkt i starkströmmen ute
vid kraftverket, känslan alltså, sen byter vi till något som gör en till en melankolisk fan, gärna
med någon bonus som bröstmjölk för tusan och nu, nu har helvetet brakat loss. Ilskan är här.
Och den enorma tröttheten..... Sömnen har börjat strula igen, tack älskade Lamictal, och kroppen
känns som att den väger ett par hundra kilo, på det där influensasjuka sättet alltså. Det sista som
faktiskt gör mig lite rädd är levern, jag har ont och det är inte så kul hur tuff man än är. Har fått
en telefontid men vet inte vad den kan göra för skillnad, vill bara ta prover så det inte är något
verkligt fel och sen planerar jag att bara stanna. Stänga ner verkstan. Fly från stan. Emigrera.
Kalla det vad ni vill men jag orkar inte längre helt enkelt och eftersom att epn ju ändå fortsätter
att krångla tänkte jag testa en ny väg.
 
- Anpassa mig efter hur JAG mår.
 
Sug på den du, väck med sista skitmedicinen, behålla gamla godingen och bara
ta hand om mig. Kanske blir jag gladare av sånt också, fan vet, men nåt måste
förändras innan nästa krämpa är en stroke. För i ärlighetens namn, jag börjar 
vara ordentligt utmattad nu. Många års kamp mot epilepsin och PTSD`n. 
 
(det här blir en minnesnotering, vill inte ens titta tillbaka och se vad jag skrev
senast, det får stanna i "diset" helt enkelt och kanske blir jag inspirerad nästa
gång jag känner för att ändra livet, anpassa det efter vad som är rimligt....)
 
 
 

Starta upp en minnesbank?

 
Hade en jättebra pratstund med dottern, idag eller igår, kommer ju liksom
inte ihåg, men vi pratade faktiskt om minnen. Bara det liksom, att jag kunde
komma med något som hon inte mindes och sen fyllde hon på hos mig med
än mer detaljer och händelser. Mer sånt känner jag, mycket mer, för man mår
så grymt mycket bättre med att faktiskt slippa att bara leva i NUET...
 
Var ju prattantadags häromdagen med, kan ärligt inte säga om jag tror att det
kommer att fungera det hela. Jag gillar min terapeut, hon gillar mig, en stor bonus
när man ska in på känsliga saker, men samtidigt är det ju så att skit som har hänt
en definitivt formar en. Dvs jag är ju en vuxen krass människa, som alltför ofta
bara gör det andra ber mig om, trots min krassa sida dvs. Solen har ju även den
fläckar, jag vet massor men knäpper vissa personer med sina fingrar så står jag
där inom loppet av några minuter. Men det är ju MITT problem, MINA korkade
val och de får jag ju stå för själv helt enkelt.
 
Att hitta igen sitt lilla jag, det där sargade barnet osv. Det är där jag är tveksam.
Livet består av val, fast kanske inte i början, då är väl alla lite av "offer" då man
ju dessvärre är beroende av andra. Men bortsett från den "akuta" tiden tänker
jag, då kliver ju valmöjligheten in och jag är verkligen den som står för all skit
jag gjort. Blir intressant att se om prattantan lyckas lura bort mig från min egen
livsåskådning helt enkelt. Eller min sanning som jag ju säger. En bra sak med
att ha uselt minne, funkar inte att ljuga helt enkelt. Jag säger inget som jag 
inte är 100% säker på, då är jag hellre tyst. (om det inte handlar om politik
och annat värdsligt!)
 
Här några bilder som visar högpunkterna av sommaren, 
den blev ju inte riktigt som man tänkt sig, men en
bukett, lite solglitter i ån, lite "luder", ängsull ni vet, 
en storm, en svamp och en massa kärlek till allra
finaste familjen,,,,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ordning och reda.

 
Återigen dags att starta om, börja om, fixa till, räta upp, styra upp, ordna, skärpa sig?
 
Hemma i min hall, den låååååånga, hänger numer två tavlor,
inte några med motiv eller något annant flaschigt utan två
ganska trista grå saker - men som ska ordna upp mitt liv så
oerhört, är tanken...
 
Den första, min whiteboard från dotra, är rentorkad, här ska bara viktigheter
finnas. Lite datum och dosändringar till att börja med, kanske några mindre
roliga läkartider och alla dessa koder som bara ramlar bort ur skallen!
SKA försöka fylla i min almanacka också men en sak i taget, sikta lagom
högt och inte krascha hela tiden helt enkelt!
 
Sen har vi den där andra tavlan,
den som ser än tråkigare ut,
den som jag kallar att nu go vänner, 
nu institutionaliserar vi hemmet steg 1!
 
 
 
Ta inte illa upp, någon, om nu nån ens läser här numer, det här handlar
som vanligt mest om min egen skruvade humor, skulle jag inte få driva med
den person jag blivit genom åren vore det ganska kört! Jag är ju väldigt 
närvarande samtidigt som jag kanske lika gärna inte skulle behöva vara med
då jag ju så sällan minns det efteråt...
 
Undrar hur mycket energi jag har lagt på det här ämnet förresten, att jag inte
minns, att jag glömmer bort, att jag minns "fel"? Men det sista är rent skit-
snack för det sista ni ska påstå när ni pratar med en minnesstörd person är
just sånt, jag må glömma det mesta men fakta kvarstår - det finns saker som
fastnar och de är exakt lika sanna som era minnen! Klart att allt färgas av hur
situationen var, läget rent allmänt och precis samma saker som påverkar
er andra, men nog tusan kan jag lagra fakta också! (måste sluta bråka om
just det här men det är lite svårt....)
 
Ivf så ska den här tavlan hjälpa mig att styra upp livet, kanske kunna se före
när jag tar på mig för mycket saker som garanterat kommer att sabba dagar
framåt. Lära mig att se (och förstå?) att en sak som den här hemska tand-
läkaren kommer att kosta på en hel del och att jag måste ge mig själv en
chans att återhämta mig.
 
För att inte tala om när min länge efterlängtadetraumaterapi startar upp i höst.
Då MÅSTE jag se till att min skalle är i så bra form den kan vara,
det handlar om att komma till "jobbet" utvilad helt enkelt och då talar vi om tre
dagar utan övrig belastning för ETT terapipass...
 
Rent hälsomässigt ligger jag väl lite sämre till, som jag brukar skriva antar jag.
Har haft fortsatt stora problem med min epilepsi, förstås, och har precis börjat
med en till medicin, testar Lyrica för andra gången och med lite tur kan den
kanske viga sig med Lehydan, min utbytta Fenantoin, och hjälpa till att minska
alla mina nya konstiga anfall. Mentalt ligger jag väldigt bra till, allt är ju relativt,
svårt att vara toklycklig när man har en elfelskalle förstås men jag hanterar min
PTSD riktigt bra numer så alltid en bra sak!