- O så har vi måndag, igen....


Klev upp tidigt i morse, redan klockan sju slog jag upp mina ögon och tackvare
solskenet kravlade jag mig hela vägen upp ur sängen. Försökte hålla en hög växel,
ambitionen var att komma med första bästa buss nämligen, vilket inte var så enkelt.

Här i Umeå har de nämligen dragit om bussarna, ändrat gamla givna turer och helt
plötsligt har vi tappat en massa bussar här hemma men som kompensation så går
då ettan en massa gånger i timmen. Ja, förutom vissa förseningar då.... Som just i
morse när jag stod vid hållplatsen i god tid. Bussen lyckas vara en halvtimme sen,
lite intressant då det ju går FEM turer i timmen.....

Tips - *Vid en dålig dag: Om du känner dig allmänt missnöjd över resan,
kontakta gärna bussföretaget eller Länstrafiken så får vi se vad vi kan göra.
Välkommen!


Min ordlöshet fortsätter, lämnar några länkar där ni kan hitta lite av allt intressant
som händer och sker just nu. Läser gör jag, bara det att jag inte kommer till nästa
steg längre.. (vilket i sig är själva meningen med att blogga, börjar fundera på om
det inte är läge att helt enkelt lägga ner eländet....)


och massor, massor av mer ;) Nätet är fritt, ut med
er och läs och njut!

(Och som en extra bonus, självklart måste ni läsa om Egoina hos Emanuel-


- Strutluvan är vaken


Trots brännbollscuper och brännbollsyror och brännbollsfester sitter jag här på
mitt arsle. Har lagom "höravstånd" till självaste spelområdet och det låter helt ok,  folk
tjoar och det är musik, tut i luren och sådär som det brukar vara. Tror ändå att jag
hoppar över det hela i år... vädret är ju precis som det brukar vara, grått med hot om
nederbörd, dvs regn dinglandes i luften.

Känner mig ganska vuxen numer. Om man med vuxen räknar betraktande från ett
litet avstånd alltså. Så tillbringar jag dagarna numer, på lite avstånd. Hm, det här
handlar inte om ett gnällinlägg utan bara ännu ett konstaterande. Som en sån enkel
sak som fredagskvällen, jag stängde ner min dator tidigt... Förpassade mig ner i ett
kokhett bad och avnjöt Alfahannen (det låter lite halvmysko det där...) pepsi och
givetvis snuse.

Dottern var ute på vift, som sig bör denna tid på året, och jag tassade i säng så
tidigt att jag nästan borde skämmas. Kanske var klockan bara ett? Sen tillkommer
det faktumet att jag också hann somna innan hon kom hem, en massa vuxen-
varning i min värld -  för både mor och dotter ;)

Min medicinökning fungerar, jag mår alltså bättre och mina blommiga tapeter är
just nu bara blommiga, inte svajjiga eller blänkande. Stor pluspoäng till mig själv
som vågade prova på nåt nytt alltså. Sen är det koll av "värdena", allt skenade
ju iväg förra året och tanken är att jag INTE ska hamna där igen. Alltså kliver
jag upp i tid på måndag för koll - note to myself.


(måste dock säga att jag börjar känna mig lite mysko... att jag ska ha så svårt
att pejla av läget själv ändå... inser att det här är tredje försöket att få ihop någon
sorts text, har "lyckats" radera de andra försöken nämligen - fråga mig inte hur..
Fenantoin är helt klart en lynnig medicin.)


*Strutluvan -> min nuvarande frilla, kort hår är inte alltid enkelt att forma


- När man talar om självmordshot


i samband med myndighetsutövande, ja, då blir det verkligen otrevligt.....

Ekot har genomfört en undersökning och av de 17 myndigheter som svarat ja uppger var tredje att problemet ökat under senare år. För mig, och så många andra som har varit och fortfarande sitter fast i nytolkningar och mer eller mindre experimentella lagändringar är det ingen nyhet, snarare en bekräftelse på allt vi själva upplevt.


När människor tappar hoppet, mister sin försörjningsförmåga, oavsett om det handlar om att mista ett arbete, bli utförsäkrad från a-kassa eller sjukkassa så inträffar en kris i livet. Jag kan inte säga någon som inte reagerar på ett sådant faktum, vi är ju alla beroende av att både bo och äta för att ens överleva, oavsett om vi tillhör adel, arbetar-eller vår alltmer växande underklass.

Jag har inga lösningar på den här sanslösa problematiken, ja, annat än att vi MÅSTE göra om och göra RÄTT. Människor hotar inte med självmord för skojs skull, vi har alla en grundläggande överlevnadsinstinkt och när vi inte orkar längre så är något väldigt fel. Oavsett om vi blivit svagare av depression eller annan sjukdom, eller "bara" klappar ihop av en omöjlig ekonomisk ekvation så måste väl samhället kunna finnas där för oss?

Utan samhällsmedborgare inget Sverige, välfärden är ju numer omodern och allt handlar om
privatiseringar, lönsamma verksamheter och effektivitet, men det måste ju inte fortsätta i den
riktningen. Självklart skadar det ingen att våra offentligt anställda utbildas i självmordsprevention
men visst är det något oerhört fel i det hela....