Den mörka hemligheten..

2012-01-12, 23:20:49 / Kategori: Allmänt



Det verkar vara nåt magiskt över de orden, dyker upp gång på gång i appen, tydligen SKA bara inlägget heta så....

Här hemma är det vinter, inte bara ute i den ljuvliga o alldeles "lagoma" vintern utan här inne också. Det är snorkallt, inne alltså, och jag fortsätter att gå på nån halvtaskig fart. Snurrar iväg och twittrar bort timmar samtidigt som jag blir vansinnig så fort några ljud från grannarna hörs, social men definitivt INTE ute i verkligheten. Tråkigt.

Fick nån snurrig fundering skickad åt mig idag angående den älskade Jante-lagen... Efter en tanke eller ett påstående om deppighet, inte från min sida men om mig förstås. "Jag tror att man kan vara realist men fast i Jantelagen i alla fall..."

Är inte det den ULTIMATA förklaringen ändå?? Jag vill inte ha folk omkring mig som daltar med mig, herregud jag är en vuxen människa och det sista man ska göra är att försöka "ta hand" om mig! Det jag däremot vill ha ren o skär respekt för är att jag banne mig försöker. Om min "realistiska" sida stör dig, kom inte med skitsnack om allt jag ändå kan, tror jag...?, och toppa det för Guds skull inte med den där "lagen"!

Vad man lär sig efter att inte räcka till, orka, kunna är att åtminstone börja hitta sina gränser. När det är stopp så är det STOPP, att din/er prestationsågren är så stor att du inte kan använda andra argument än sånt, då är det faktiskt DITT problem.

Sen fortsätter jag givetvis att hoppas på att fler ska öppna ögonen inför den politik som förs och krossar människor på löpande band, men jag är tveksam. Nu ska svensken mitt i allt vara så jädra duktig o kunna allt, klara av allt och då törs man väl inte ens lägga in empativäxeln längre, sådär som om att man helst inte pratar om v i n t e r- kräkan (för vips åker man dit så det tjongar om det)

Fortsätter att sakna "mitt" internet, less på vissa saker o tings varande, skitsnack, jag är ju ingen diplomat, back off, invadera resten av världen utom just här. Tycker massor, tänker ännu mer och förstår dess värre mindre ju längre tiden går. Men det är väl så, kom bara ihåg att curiosity did kill the cat ;)

Nu ska jag upp ur det iskalla badet, kanske kommer jag upp i tid för provtagning i morgon, kanske inte, känner inte så stark press där då det ju bara är neurologen. De är definitivt inte så bra på att agera i tid här hemma, blir bara likasamma tillbaka :)


- Lördagssvammel, o min egen lilla Bauer-bild!

2012-01-07, 23:18:15 / Kategori: Allmänt

Eftersom att alla ursäkter är bra ursäkter så tog jag mig en liten promenad i kväll igen...
Dottern sitter, som vanligt... hehe, o studsar i en buss på väg till ett flygplan som ska ta
henne över havet ännu en gång. Jag har nog nästan helt förträngt att hon ju är flygrädd,
fokuserar mer på "dotterfritillvaro"-rädsla för stunden, o då, då får man skita i att man ju
visst hade slutat röka. Visst ?

Ute var det härligt, 9 minusgrader är alldeles lagom, vindstilla är inte alltför vanligt i vår
stad och som bonus följde visst en påse turkisk peppar med hem också. Party nästan!

Annars så har dagen förflutit tämligen smärtfritt, jag har avnjutit vänsterpartiets kongress,
åtminstone i omgångar, blev väldigt förtjust i Lasses nya fina RÖDA cykel förstås och tittade
någon extra gång på mitt brev från honom till mig. Undrar varför jag blev så himla förtjust i
honom, förutom delade politiska åsikter o sånt självklart. Tror att det handlar om att det
faktiskt är en bra människa, att min sk "magkänsla" kickade in och vägrat släppa taget.

Det är tråkigt att han kliver av men det är samtidigt härligt att Jonas Sjöstedt
blir den som kliver på. En annan politiker som faktiskt också lyckas ge mig den
där varma, trygga känslan i magtrakten. Finns ingen som kan lura på mig den
inomborda tryggheten bland Allianspartierna, snarare tvärtom.

(bilden är bara från promenaden till Godishuset, övningskör med turer ut i mörkret,
allra helst i skogen bakom husen, med den tanken att jag ska kunna skrämma
väck mina "troll" och kanske slippa skräcken..... håll tummarna va?)



- Inte alla läkarbesök är fullträffar.

2012-01-04, 17:46:19 / Kategori: Hälsa

Nu träffade jag dock en väldigt trevlig, kompetent och påläst farbror doktor, och
nu kan jag tom betona "farbror" då jag tror att han kanske redan har passerat
den där pensionsåldern.... ;)

Är alltid fascinerande av doktorer som vet saker, här satt jag alltså med en man
som inte bara visste vem läkaren på VC var, han som skrev ut mina blodtrycks-
sänkande, utan även hade koll på neurologen, den mindre trevliga kvinnliga läkaren
på VC som jag valt bort pga ALLT inklusive personkemi. Han kunde min epilepsi-
medicin och såg akutbesök och extramediciner.

Kort sagt, en jädra bra farbror. Men därmed följde också vetskapen om att det ju
inte alls var så enkelt att fixa till saker och ting som vi kanske drömt ihop, jag och
min prattanta. Fanns en liten förhoppning om att städa undan min "ömhudhet", eller
ska vi säga "hudlöshet", som jag har såna problem med. Saker som stör och kan
trigga allt till anfall och rent och skärt obehag. Men.... att sätta in en lågdos neuro-
leptika, tillsammans med min antiepileptika är ingen hit. Ännu en medicin som sänker
kramptröskeln. Ännu en sak som ökar riskerna för epileptiska anfall.

Pratades om att titta på antidepressiv medicin, jag har ju en sort som har hållit mig
flytande under de sista åren som kanske inte riktigt räcker till... men samma sak
där. SSRI-preparat sänker kramptröskeln, jobbar mot, eller FÖR mer epilepsi.
Fel alltså. Och grejen är ju den att jag inte är deprimerad heller, inte egentligen.
(fast jag måste erkänna att hans lilla summering av min livssituation, som i hans
ögon faktiskt tedde sig som ganska ordentligt deprimerande, inte är helt fel heller...)

Grejen är ju, precis som med alla andra kroniska saker. När man mår bra fysiskt,
då mår man ju bra i själen också. Ju mindre medicin mot epilepsi jag äter ju bättre
tänker jag, ju bättre mår jag, ju större möjligheter har jag att tänka, minnas och
fungera. MEN ju känsligare blir min epilepsi.

Höjer man medicinen mår jag bättre rent fysiskt, tills Fenantoinnivån börjar strula
igen som den ju ofta gör, men jag blir dummare, segare och olyckligare. Voila,
kvar blir en deppig tant som iofs kan gå ute i blink och ljud, ivf hyfsat, men inte
orkar med det rent kognitivt.

Hade alldeles för höga förhoppningar på det här besöket, på tok för höga. Ska
också komma ihåg att blodtryck o sånt måste ner på vettig nivå, att jag ska vänja
mig vid den medicinen också och hemskt, väldigt OTROLIGT gärna hitta igen någon
ork först innan jag kan drömma om att göra nåt bättre än nu...

Men det blev en genomledsen dag istället för vad jag hade hoppats på,
nån sorts fjantig lycklig "Vi löser alla dina problem och du är frisk inom
en månad"-dag... Jag vet att man måste vara mer realistisk, jag vet att
det finns massor av människor som har både bättre ork, tålamod och
kämpavilja än mig här ute i världen. Men just nu är jag inte en av dom,
nu är jag bara besviken. Misslyckad. Snälla ord om att man vet att det
känns jobbigt och att man förstår att det självklart vore bättre om det
bara var en sak som strulade lagar ingenting.

Det där med att gå gråtfärdig från en bra läkare med en stor klump i magen,
flopp med omstart, misslyckande, IGEN. Det känns lite tungrott bara....
Fick jag önska något så skulle det vara att jag åtminstone kunde få besked
från neurologen om att jag är ute ur utredningen för nån jädra epkirurgi. Ja,
eller bara NÅT besked om hur de ansåg att saker o ting gått. Är ju 2 månader
sen jag kom hem från sista inläggningen.
(o JAAAAAAAAAA, jag går o köper cigg nu,
snälla, gnäll inte, skäms nog ändå........)



3:e januari börjar året?

2012-01-03, 11:23:39 / Kategori: Allmänt

En otroligt tråkig bild, visar bara hur ett intensivt snöfall slutar häruppe i norr nuförtiden.
Känns lite så, vi kan få det vitt och fint men sen "rinner" allt bort igen, som här i nedförs-
backen mot mitt gamla högstadie. IS.... m vatten på. Sånt gillar vi, väldigt.
Vår lilla familj har varit utspridda över nyår, en del åkte inte så långt, bara upp till byn i
norr, den andra delen flög iväg över Nordsjön till England för en helg i sus och dus. Helt
som det ska vara, bara lite ovant (MINST SAGT....)

Eftersom att det nu är nytt år ska jag sätta in lite hårdare tag mot min svajjiga ohälsa.
Ja, eller vad ni nu tycker man ska kalla det hela? Jag har varit iväg och kollat av mitt
blodtryck, vagt minne av att det var lägre, framförallt undertrycket vilket måste vara
enbart positivt (kanske?) och även om pulsen fortsätter att pumpa på lite väl snabbt
så är jag ju kvar. Dvs, det kan inte vara något dödligt direkt, bra att ha med sig i bak-
huvudet.

Jag har slutat röka.... Tänkte att det var läge nu, tyvärr hittade jag artiklar om att man
numer kan skylla högt läskintag för skrumplever, bakvänt blev det där. Bland personer
som drack mer än EN liter läsk om dagen fanns där en ökad risk för skrumplever och
diabetes...... Flaggar dock för att undersökningen är ruskigt liten, enbart 47 personer
och utförd i Danmark, vilket i sig kan göra att ev testpersoner också har ett betydligt
större alkoholintag än mig.......
Mycket läsk gör levern sjukligt fet

I morgon dags för nytt läkarbesök, har stora förväntningar men måste sätta mig ner och
summera sista årets strul, tänkte komma väl förberedd eftersom att det finns en stor
potential för att få förbättra min livskvalité genom just den här läkaren. Sånt känns bra,
måste "bara" innan då.....

Vet inte hur jag tänkte det hela dock, att man bara vips vred på en kran och så skulle
bloggandet fungera igen. Otroligt naivt. Det här får stappla på som det vill, tids nog
kanske jag hittar tillbaka, eller så har jag gjort mina inlägg för det här livet? En början
är alltid en början åtminstone så god fortsättning på er, nytt år, nya tag, även om jag
inte studsar iväg i nån hysterisk positiv anda (blev ju inte utbytt under nyår!) så är det
ju om inte annat lättare att komma ihåg saker än så länge. Korta datum är perfekta,
jag minns ALLT jag ska göra i år, bara det vänner, inte illa ;)



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...