- Livet går vidare, precis som det var tänkt.....




Vi stod faktiskt och tittade på tårtorna idag, nya bageriet på Coop har ju en massa
smaskigheter och är det någongång tårtätande borde vara obligatoriskt så är det
just i dessa dagarna men..... Min tårtdag kommer också, lovar, fast inte förräns
jag hittar av några budapestbakelser, ska det vara så ska det banne mig vara på
riktigt :)


Bilden ovan är från i går natt, ett jädra oväder här hemma,
inte samma väder alls i natt som tur var men hösten är här.

Jag fortsätter min ordlösa tillvaro, struntar högaktningsfullt i
Juholts eskapader just nu, vägrade att titta på alliansen med
"bihang" häromdagen också för vet ni vad?
-Det finns faktiskt viktigare saker än sånt just nu!

Sorgsen är jag och förbannad och frustrerad,
kom igen du som tror dig veta meningen med
livet! Berätta gärna för mig, tills jag blir över-
bevisad kommer verkligheten få stå som den
raka sanningen...

Life happens, and then lot´s of shit happens,
o sen?

Ja, då dör man...

Fullständigt fel,
på alla sätt och vis!

Gonatt!


- Att leva i nuet?



Dagarna går och nu har hösten redan kommit över oss. Har ingen vettig ursäkt för att inte
vara utomhus mer än jag är, ja, annat än den att det faktiskt är ganska så otroligt tråkigt
att trampa omkring själv. Fast när jag väl är ute så trivs jag bra, musik i öronen, några
mer eller mindre taffliga försök att fotografera och alltid en anledning till att jag är ute.

Ni vet, planlöst promenerade utan mål känns liksom lite... onödigt kanske? Jag har hämtat
ut medicin, så, en anledning. Och är man redan ute så är det ju ypperligt att ta svängen om
affären också, perfekt! Pepsi-bruk på min nivå, ligger väl antagligen gränsfall missbruk, har
några fördelar. Man får liksom lite träning på köpet ;) Många liter jag har kånkat hem genom
åren.....

Annars så handlar livet mest om en jädra massa väntan här hemma.
Väntan och en massa läsande. Allt för att försöka att inte stressa ihjäl mig
över allt som händer, och inte händer.

Ingen läkartid ännu, slut sjukpenning 1 oktober.
Ingen inläggningstid på neurologen heller.
Måste ju erkänna att jag också "väntar" på
att ligga där och vänta på anfall också...
OCH väntan på besked om det går att laga mig.


Det är väl ungefär vad som händer i mitt liv just nu.
Men som jag envist hävdar, jag är inte deprimerad,
bara frustrerad över att man inte kan få tillbaka
kontrollen över sitt liv nångång.

Men sen ligger en stor, stor sorg mitt över allt annat.
Som en blöt, kvävande filt, som att vakna mitt i en
jädra mardröm bara för att upptäcka att den inte alls
var en dröm utan ren och skär jävlig verklighet.

Så ärligt talat. Kanske det är där allt jobbigt finns just nu?
Allt annat är ju bara "värdsliga" problem. Sånt som man
faktiskt överlever, jag kan faktiskt spotta i nävarna en
gång till och starta om?

Men herregud vännen,
kan inte förklara varför det blev såhär,
kanske är bra att vi inte har någon kontakt
just nu för jag är banne mig inget bra stöd.
Jag är bara så ledsen.

Kaxigheten rinner av en ganska fort
när man inser allvaret, livet är så
skört....


- Tänka sig...



Tänka sig att man kan bry sig om saker som faktiskt inte gäller en personligen.
Jag kan reta mig på felaktiga systemreformer, ett samhälle i förändring i en
riktning som inte alls passar mig även om jag inte sitter med världens alla
krämpor eller problem.

Jag bryr mig. Punkt.

Själv har jag epilepsi. Jag ÄR inte epilepsi. Sen har jag nåt annat som kallas
för PTSD, posttraumatiskt stressyndrom (med kanske ett s för lite i?). Jag är
aningens DUM, trögtänkt, ordsnubblande, dysfunktionell i vissa sammanhang
och en hel radda kognitiva strul som kan komma av epilepsi, taskiga piller
eller kanske bara nåt som lagt ner i huvudet. Det kan inte jag avgöra. Har
en trasig nacke och rygg, men det kan jag leva med, man anpassar sig till
det mesta.

Jag är inte längre utförsäkrad. Jag har gjort mina 5 månader i "innanförskapet",
jag blev välkomnad tillbaka till sjukförsäkringen av medicinska skäl, precis som
det väl ska vara.

Men det innebär inte att jag INTE bryr mig om mina medmänniskor. Jag blev inte
någon annan bara för att jag hade "turen" att plocka en vinstlott eller att jag är mer
"värd" av att återigen få tillhöra vår sjukförsäkring. Om jag ska vara ärlig så tror
jag det faktum att jag ju är inne i en utredning, kanske, kanske kan man "laga"
lite av det som felas i knoppen, och då fortfarande har en chans att komma
tillbaka till arbetslinjen och "den rätta vägen", sen återstår det ju att se vad som
blir resultatet...

Just nu är jag inte lika förbannad. Det krävdes bara några syrliga kommentarer
för att plocka ner mig på marken igen. Jag har INTE kapat åt mig rätten till allt
ont som kan drabba en människa. Jag är den sista att sitta på nån tron och tro
att det är något speciellt med mig. Men jag tänker så fan vara tyst och
bara titta på när människor far så oerhört illa som dom gör just nu.

De gånger jag VILL tänker jag skrika HÖGT!

Jag är RÖD, BLODRÖD, FLAMMANDE RÖD och jag står för att det Sverige
jag vill ha ska ta hand om sina medborgare. Oavsett om de arbetar eller ej.
Oavsett om de är vita, gula eller bruna. Totalt oavhängigt av kön, bostadsort
eller samhällsklass.

Ett kapitalistiskt konsumtionshetsat Sverige med större klassklyftor står
framför oss. Det vill jag INTE, alltså kommer jag att tjoa var jag vill och
när jag vill. Antar att det är löjligt för vissa av er därute, men hallå, det är
ju faktiskt inte mitt problem. Mitt problem är att vi numer lever i ett samhälle
som krossar människor, och än större är det problemet att överallt, runtomkring
står "ni andra" och bara tittar på....

Och om mina kommentarer, inlägg, statusar är kassa.... Lev med det, som man
brukar säga om att tassa omkring i någon annans skor, välkommen in i röran
mellan mina öron om du vill prova? I annat fall kanske det, återigen, faktiskt handlar
om att acceptera människor så som de verkligen är - med inte bara goda sidor
utan även de baksidor och skavanker som finns där?



- När man talar om självmordshot


i samband med myndighetsutövande, ja, då blir det verkligen otrevligt.....

Ekot har genomfört en undersökning och av de 17 myndigheter som svarat ja uppger var tredje att problemet ökat under senare år. För mig, och så många andra som har varit och fortfarande sitter fast i nytolkningar och mer eller mindre experimentella lagändringar är det ingen nyhet, snarare en bekräftelse på allt vi själva upplevt.

Självmordshot vanligare hos myndigheter - Ekot SR

När människor tappar hoppet, mister sin försörjningsförmåga, oavsett om det handlar om att mista ett arbete, bli utförsäkrad från a-kassa eller sjukkassa så inträffar en kris i livet. Jag kan inte säga någon som inte reagerar på ett sådant faktum, vi är ju alla beroende av att både bo och äta för att ens överleva, oavsett om vi tillhör adel, arbetar-eller vår alltmer växande underklass.

Jag har inga lösningar på den här sanslösa problematiken, ja, annat än att vi MÅSTE göra om och göra RÄTT. Människor hotar inte med självmord för skojs skull, vi har alla en grundläggande överlevnadsinstinkt och när vi inte orkar längre så är något väldigt fel. Oavsett om vi blivit svagare av depression eller annan sjukdom, eller "bara" klappar ihop av en omöjlig ekonomisk ekvation så måste väl samhället kunna finnas där för oss?

Utan samhällsmedborgare inget Sverige, välfärden är ju numer omodern och allt handlar om
privatiseringar, lönsamma verksamheter och effektivitet, men det måste ju inte fortsätta i den
riktningen. Självklart skadar det ingen att våra offentligt anställda utbildas i självmordsprevention
men visst är det något oerhört fel i det hela....


- Power off!



Ska väl inte komma och påstå att jag varit den mest aktiva under veckan som gick,
målarna stod för arbetet, jag fokuserade mig väl mer på att lida av oredan kanske?
Men i helgen har vi åtminstone försökt skapa lite ordning i kaoset, alla tre! :)

Fyndade bokhyllor har hjälpt mig med illusionen "Här bor en vuxen kvinna med sin
vuxna dotter", tror att det kommer att växa fram ett riktigt fint vardagsrum bara jag
får undan lite kartonger. Konstaterade igår att det saknades böcker, det MÅSTE
saknas böcker då jag fick plats kvar i mina fina Billy-hyllor!!!

En ny titt i förrådet trollade fram 6 till smockfulla banankartonger med böcker, bra,
även om inte allt ryms, eller ens är värt att försöka få in - jag har alltså inte byggt
ett bibliotek utan det handlar om 2 låga Billyhyllor och en stor "nåt annat" Ikeahylla,
så måste det ju sorteras en hel del. Bara böcker som är bra får stanna inne i värmen.

Ett evigt dilemma.... böckerna som jag inte minns borde ju vara ökenkassa,annars skulle de
ju fastnat i minnet tycker man, och de som finns kvar i skallen är ju liksom redan "där"...
Vilka ska man ha till hands?


Nu ska jag sätta mig och googla på epilepsi, har nämligen fått för mig att jag på
nåt mysko sätt kan styra anfallen... Under press och stress, vi talar VIKTIG och
riktig stress, inte köande på affärer då jag jämt mår mer eller mindre apa, så
håller jag liksom skallen "klar". Nå ja, anfallsfri kanske det heter, klar i knoppen
minns jag snart inte när jag var.....

Sen kommer vi till dagen efter.... När saker lugnat ner sig, när det bara är lite röj
och sånt kvar, då är det liksom kört. Power off, eller 20 000 V rakt in i hjärnan :(
Orken är kass, kan inte pressa på lika mycket som för bara några år sedan, eller
varför inte, bara före hela utförsäkringshistorien.

Det känns som att jag håller på att vara utsliten i kopplingarna däruppe, belastning
ger en bakfylla som varar i dagar. Konstiga anfall, missförstå mig rätt, jag vill INTE
tillbaka till stora anfall igen, men jag trivs inte här heller..... Verkar som att jag bara
kan lagom - eller som jag kallar det, inte alls....


En liten viktighet kan jag knöla in (om ni bara anade hur många försök till seriösa
blogginlägg man hittar i mitt arkiv just nu....) en jädra tur att Ett hjärta RÖTT finns!
Det går int´ att förklara för de som int´vill begripa

(litentanta hittar man mest på twitter numer, det är betydligt enklare med
begränsningen på 140 tecken helt enkelt, svammelbegränsning alltså!)


- Det känns som att jag räknas, tänka sig....


Ska vi tala om sjukförsäkringen, den nya, en runda till kanske?

Jag har klagat, jag kommer att fortsätta att ifrågasätta och jag är fortfarande
övertygad om att på det sätt utförsäkringen, tack arbetslinjen,
rycker undan mattan under sjuka människors fötter på ett oerhört
brutalt sätt är totalt sanslös och måste förändras omgående.

Tänkte bara skriva lite om människorna inom systemet. De "stackare"
som fått på sin lott att antingen fria eller fälla, då menar jag handläggarna
på försäkringskassan, läkarna som får kämpa med läkarintyg som inte
kan missförstås, feltolkas eller nonchaleras och behandlarna. De som
får det oerhört ansvarsfulla ansvaret att hålla oss som snurrat runt i
ovisshet, panik, vanmakt och desperation.

Jag är en multi-diagnos-långtidare..... en krånglig kostnadskrävande
icke produktiv samhällsmedborgare. Det är länge sedan jag var i ett
regelrätt lönearbete, vi talar tvåsiffrigt vad gäller frånvaroår från min
fasta tjänst.

All statistik talar MOT min återgång i arbete, alla siffror pekar mot
att människor som varit borta så länge från arbetslivet aldrig kommer
att komma tillbaka utan hjälp av lönebidrag, numer kanske Fas3
eller så blir man kvar inom sjukförsäkringssystemet.

Att människor faktiskt har så lång sjuktid har helt försvunnit ur
ekvationen, vi har numer en tidsbegränsad, en VILLKORAD sjuk-
försäkring vilket gör att man ska ramla ur den med regelbundna
intervaller. Oavsett hälsa/ohälsa. Oavsett allt annat än just en
tidsgräns som alla vet handlar om att minska kostnader, inte nåt
annat. PUNKT.

MEN. Nu har jag, efter ett otroligt jobbigt år, börjat landa igen.

Jag är tillbaka i sjukskrivning, jag är inne i en utredning som kanske,
kanske kan hjälpa mig vad gäller min epilepsi. Jag har haft tur på
många sätt och vis. Utredningen som gjordes av försäkringskassan
har hjälpt mig, trots att den inte blev godkänd första svängen.

Min handläggare på försäkringskassan lyssnar, min läkare i samarbete
med min härliga prattanta har full koll på var jag står i livet just nu och
tillsammans skapar de trygghet för mig. Tryggheten i sig hjälper mig
att ta tag i de problem som måste lösas, hälsan förbättras och jag kan
återigen se framåt. Tänk att jag skriver det här trots att jag inte vet hur
mitt sista läkarintyg har bedömts, nu är jag verkligen ute på tunn is men
det är också ett bevis på att jag faktiskt mår bättre.


Ett litet fång rosor till er människor inom
"systemet", till er som verkligen försöker se
till människan bakom "problemet" och som i
mitt fall redan har hjälpt till att vända trenden.

Oavsett om jag skulle bli utan min förlängning av sjukpenningen nu,
om jag inte får min operation eller kanske än värre ska operera min
arma skalle, ni har redan gjort skillnad.

Och akta er därute, än så länge har jag då inga
garantier för att jag inte kommer att drabba er,
tillbaka i arbetslivet ;) Ibland tar det tid att läka,
ibland lyckas det inte, men tro för allt inte att jag
har gett upp hoppet för då har ni fel!






Skriv på protestlistor;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Nu är 50 orter inbokade för manifestation – mer på facebook

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet

Påskupprop mot utförsäkringarna i Stockholm;
Medborgarplatsen 25 april kl 14;00

 

 

Lita på mitt ord, alla har inte min tur,

och ett försäkringssystem som bygger

på just TUR kan inte vara rättvist, eller hur?

 

- Att tappa rösten när den behövs som mest...


(bilden är lånad hos Norrlandsresan)


I förrgår fick jag prova på det nya cafeét i vårat Resecentrum Umeå Östra.
Jag har genat den vägen några gånger tidigare, blir en mycket bekvämare
väg när man ska ner till stan från sjukhuset nämligen, bekväma rulltrappor
istället för en blåsig "Svingel".

Fast redan där en sanning med viss modifikation... För mig fungerar inte
byggnaden ovan helt enkelt. Den är ny och fin, blank och "glasig". Massor
av små detaljer, massor av sol en dag som denna och mängder av små
vassa ljus en kväll....


En timmes fikapaus med modern gav mig en "baksmälla" som hade jag
varit ute till havs en vecka eller två. Allt bara gungade... snurrig i skallen
och en hjärna som ställer in sig på OFF hur mycket jag än försöker väcka
den till liv.

Är det något jag bara INTE KLARAR AV så är det just de här
konstiga reaktionerna jag får av viss miljö... och belysning och
ljud och fan och hans moster!

Det fungerar visst inte så bra med allt som jag envisas med att
tro, eller förresten, det är en jädra skillnad på en tanta som bara
sitter hemma i "lagom" miljö jämfört med en som ger sig ut i den
stora röran utanför. Jag blir vansinnig när jag inte kan styra saker
och ting själv och jag måste erkänna att nu, nu får det banne mig
vara nog.

Jag har testat att vara trasig av smärta, jag har testat att vara "trasig"
av depp och krisande men jag vet inte hur jag ska gradera det hela.

Att vara "trasig" av tjurighet och ignorans är nog det värsta, hittills ivf,
peppar, peppar, allt kan bli värre men det kan ju även bli bättre! Just
nu kräks jag oerhört på min situation, bara rakt av. Nu har jag testat
att köra över mig själv i flera långa år och det har inte fungerat, det är
liksom bevisat en gång för alla att jag inte kan SLUTA vara såhär seg
och lättirriterad.

Låter knepigt kanske? Seg som i trögtänkt, lättirriterad som i oj nu
skiner visst solen, det går inge vidare, eller aj, aj nu är det för mycket
saker runtomkring eller oops... det piper någonstans och vips slutar
jag att fungera.

Min prattanta körde en enkel jämförelse med mig, undrade hur jag
skulle ställa mig till en situation där man skulle kräva av en rullstols-
bunden person att herregud, ställ dig upp och gå nu människa?!
Lika lite som den skulle kunna "laga" sig själv och av tjurighet vika
ihop sin stol och gå därifrån, lika lite kan jag fungera på ställen där
min hjärna inte orkar med all stimuli - punkt


Det suger....och jag har inte riktigt köpt den teorin än,
olika regler för olika människor ni vet. Jag KAN och
andra måste inte kunna, jag är PATETISK och andra
har rätt till sina problem......



aha, tappa rösten funderar ni kanske kring?
bara det att jag inte kan skriva, bläää....
fast det är så mycket som händer :(
(eller just därför ...)

- Måndag kväll, hemma och slö.


Efter min hemkomst mitt på dagen i lördags har jag BARA ätit sånt som
är gott, inte en äcklig tugga har passerat min mun på väg ner till magen!

Lycka är laktostabletter, pizza från Robertos på Teg, semla med riktig
grädde, kladdkaka, mumsmums och lite lasagne. Kanske lite tröstätande
för att min långtidsövervakning på neurologen inte gav väntat och viktigt
resultat i form av registrerade anfall?

Valde bort ett ganska viktigt besök idag, promenerade istället i solskenet
på ängarna här hemma. Våren har verkligen kommit hit upp till Umeå och
det ger en skön känsla av att sommaren faktiskt kommer att dyka upp igen
trots alla minusgrader vi kämpat med under vintern.

Tråkigt är att jag verkar ha åkt dit på en förkylning ändå, brukar klara
mig otroligt bra annars, men jag har både städat här hemma (nästan klar...)
och lagat mat trots det så dagen har inte varit helt bortkastad.

Hade en ambition att vara pigg och nyter allra som senast i dag vilket
inte verkar stämma dock. Misstänker att det är omstarten med medicinen
som rört till det med energin och orken, jag är ju så känslig vad gäller
alla laborationer m mina piller, men i morgon är en annan dag. Omstart då!


Sen får vi ju inte glömma Olof Palme idag


Hela 25 år har gått sedan vi miste honom....
mycket har förändrats under dessa år.


Ett Hjärta RÖTT skriver idag:

Det handlar om solidaritet och omtanke

Men bara för att Olof inte längre finns kvar så lever hans
tankar och ambitioner vidare, tro inget annat:

Palmecenter - Olof Palme International Center
Olof Palmes Minnesfond


Lämnar med ett citat från valrörelsen 1982:

"Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna
demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi
har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret.
Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och
stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret." (se hela talet här)

vågar någon ta sitt ansvar och rösta för hela Sverige nästa gång eller
kommer det fortfarande att vara era egna plånböcker som styr?


Läs Gör som havet - våga


- Fredag gick fort


Har nog surnat ihop en hel del sen beskedet från neurologen, jag VET
att det är en tämligen omogen reaktion på något som jag ju faktiskt
har gått med på att genomföra, utredningen alltså, men jag kan inte
låta bli... Blir bara sååååå trött på livet ibland, istället för att grotta ner
mig och gråta så låser jag in mig och svär, samma sak fast tvärtom
kanske?


Har ivf kollat mina ögon idag, en supertrevlig optiker och nu är mina
nya glasögon beställda, håller tummarna för att de hinner komma nästa
vecka! Inte kan man väl klaga när man får ett par nya glas för under
500:- MED frakt, känner mig tämligen korkad som inte ens har kollat
upp den möjligheten tidigare  :/

Sen verkar jag ha bitit sönder en tand, kan inte tänka mig något annat
för den otroligt akuta tandvärken som slog till i dag var inte att leka med.

Försökte att röra vid den här på kvällen men herregud vad ont det gjorde,
kan dock rekommendera den där mixen av 2 alvedon o en ipren, som
rutinerad tandvärkare har jag hittills inte hittat något som funkat lika bra.

Ja, ja, att gå till tandläkaren då kanske men HALLÅ!? Nu är inte tillfället
att dra igång en "hantera din fobi och ta besök för besök hos käftis"-sväng,
har nog som det är känns det som... (fast jag undrar hur tänderna kommer
att klara sig om jag ska igenom flera stora anfall...)


Självklart har jag hängt med i Egypten, Mubarak gav sig äntligen,
hoppas verkligen att de ska lyckas få ett demokratiskt styre nu.
30 år av diktatorskap måste ju räcka, eller hur?


Annars är jag en tråkig en som tackar nej till främmat,
dottern är iväg på semestertripp, jag bara är och snart,
snart är det borta..... Om 2 veckor är jag ett steg längre
i utredningen, på gott eller ont återstår att se, men tills
dess får ni nog räkna med att det enda som snurrar i min
skalle är HJÄLP!!!!! typ..


gonatt...



- Stannar till på vägen mot badet.....


Kontraster, alltid dessa kontraster i livet.... Jag har haft igång Al Jazeeras
engelskspråkiga livesändning hela dagen, liksom igår, kan bara inte släppa
händelserna i Egypten och det är väldigt blandade känslor här hemma.

Skräckscenarion varvas med glädjefyllda bilder när Cairo-borna välkomnade
militären till staden. Nu talas det om att plundringarna är igång, bilder från
Egyptiska museét visas med sönderslagna montrar och två av de ovärderliga
mumierna förstörda.......

Vill du också följa med direkt i händelserna?

Al Jazeera - English



Hemma i lugna, stilla Umeå är det mest avancerade som hänt mig under
dagen mottagandet av ett väldigt spännande mail......eller, nä, inte direkt...





Jag tar min skvallertidning o kastar mig i badet istället,
synd att jag inte kan stå till tjänst mrs Kelvin, tänk er
själva - 20 % av 18 milj $  ≈ 19 325 539 Skr


ha ha hah.... (om du vill svara så maila till mig, jag kan
ge dig en fullmakt så får du göra som du vill.....)



- Kontrasterna är enorma, från min plaskdamm till Egyptens stormande hav..


Sådär, nu är jag nästan klar inför dagens uppdrag, det ska handlas lite
nämligen. Får ju en särbo på besök och som varandes BF (BarnFri) så
har jag inte direkt ordnat helgmaten :)


Jag har gått igenom nästan allt, dvs mulittaskat på muggen - läsning av
urkass bok samtidigt som tänderna gnotts, insett att vi har en NY päls-
djursfarm under badkaret igen så där har jag varit och krigat... (att jag
har norrländska pälsråttor är solklart för det är inget annat än
- Vi flytt INT i deras inställning... Sitter som sten... Får helt enkelt lösa
det problemet med ett långt, kokhett bad sen... :)


Jag har startat projekt "måla över hela fejset" med punktmarkeringarna
av alla mina prickar - läs finnar... Efter duttandet med ögoncremén och
smetandet med den där ansiktscremén som ska vara så bra när man har
lite problem med hyn.... tack för julklapparna Myhsan, de används flitigt!
så väntar bara den där andra smeten... Sminket alltså...

Påklädd är jag också, i skjorta, som dottern också konstaterade när hon nu
har tittat på alla gamla bilder - Du har ju haft samma klädstil jämt!! :)
Bra eller dåligt? När ska man bli vuxen och börja med de där blommiga
blusarna och "riktiga" byxor istället för jeans o tights?


Nå ja, kämpar fortfarande på med att försöka fixa bloggen,
testar med lite olika designer men lyckas skapa samma elände
då också, tydligen är jag en sån som ska ha en nedhalkad meny
hur mycket jag än vill ordna det, så värdsliga problem dock
när man läser dagens tidningar...

Protesterar - då skjuts han till döds Aftonbladet 28/1 - 11
Egypten stryper internet SvD 28/1 - 11
Följ utvecklingen i Egypten och grannländerna direkt DN 28/1 - 11
Vår tids hjältar Expressen 28/1 - 11


För dig som har Twitter kan jag rekommendera
#egypt, men håll i hatten för det går FORT!




- En gång i tiden var det en mamma och en dotter




Vi bodde i en tvåa, jag jobbade så mycket det bara gick, och sen hemskt gärna
några timmar till efter det. På samma gård bodde även en mormor och en låssas-
morfar som hjälpte till med liten Myh när jag jobbade.

Vi hade det riktigt bra, Myhsan hade sina bästa vänner på samma område och jag
fick en kompis i samma trappuppgång. Livet var ganska enkelt på den tiden, jag var
på mitt älskade arbete, dottern lekte med sina bästisar och solen sken varenda dag ;)


Nä, nu är väl aldrig livet perfekt, livet var precis som det kan vara men i vår lilla
familj härjade inga sjukdomar (förutom dotterns astma....), vi gjorde det vi ville när
vi kunde och jag tror att vi trivdes bra under de åren. (tanken var att jag skulle
berätta lite men jag har ju så krångligt att komma ihåg så det blir mest svammel)


Bilden är tagen på Norrbyskär, vi var ute på utflykt med mormor och "Zeken",
jag var tydligen fortfarande nästintill beroende av att sola, vad härligt det är såhär
några år senare med pigmentfläckarna....., och snart skulle dottern få sitt livs första
getingstick, eller var det en broms? Minnet svajar... Ont gjorde det ivf!


Här hade jag varken ont i kropp eller själ, inget diskbråck och ingen epilepsi,
full fart på tjejen och inte ens 30-års gränsen var nådd.... Det var bra tider,
föga anade man att man skulle sitta här och gnälla men så är ju livet.


Allt har verkligen INTE en mening, tro inte att jag blivit ödmjuk och tacksam
över alla smällar vi har gått på i vår lilla familj, men TROTS det så har vi
blivit ett ganska bra radarpar, jag och dottern! Numer springer hon än längre
framför morsan och jag är inte lika slät och brun, men det vi har upplevt till-
sammans skapar också något bra, någon bra, så jag blir bara lite sorgsen när
jag får se hur det en gång var.

Vi har NU att ta hand om idag, trots allt som strular så är likförbannat
framtiden precis lika mycket vår som för alla andra!









Visit RESURS




- Även en liten tanta stör antar jag.... tack Creeper, vår egen dörrvakt på nätet!




Tack vare den ständigt bevakade ;) Bunny fick jag
reda på att ÄNTLIGEN har både fk, csn OCH skattemyndigheten
hittat hem till mig också...... (kram på sig Bunny förresten!)

Försök gärna följa med i mitt egna svammel här om det nu
skulle vara intressant, min restskatt är betald, csn är också
färdigbetalat och ja...försäkringskassan vill väl hitta en spricka
i min "vattentäta" fasad som sjukskriven kanske?

Att påstå att man är en parasit som sjukskriven är väl inte helt
fel, att vi också känner oss jagade är ju inte bara en paranoid
uppfattning utan även en sanning, myndigheterna HAR KOLL på
oss, även här ute på nätet...


En uppdatering till fk - idag har jag tänkt att promenera hela
vägen till affären, och tillbaka. Jag har inte tänkt många smarta
tankar och jag har heller inte presterat något vettigt/nyttigt än
så länge, vi kan säga att det råder status quo, ok?


Vill DU också veta om eller kanske snarare VILKA
som tittar in hemma hos dig, hoppa över till
Bunny för instruktioner:
Creeper - Bunny


edit:ehhhrrmm.....
och hur passande var inte det här
debattinlägget idag då?

Försäkringskassan, får jag ligga med min man? Aftonbladet 24/1 2010



- Jag är beredd att medge att jag inte alltid har rätt, med jag har heller aldrig fel...


känns som något inte bara Samuel Goldwyn kunde säga och
verkligen mena det...... - vi är några till  ;)




Här har ni min pappa, Bengt. Av någon anledning har han
dykit upp allt oftare i min tankevärld på sistone och idag blev
det bara dags att slita fram bilderna ännu en gång.

Du farsan, du skulle ha stannat kvar några år till,
54 år var ingenting, alldeles, alldeles för tidigt....



Ska sätta mig och lyssna på något jag vet att han gillade,
Verkmästarn i magen från" Varning för barn"-skivan med
Magnus och Brasse, visst minns ni den tiden? ;)





- Åsså var det måndag igen

(alltid rött är inte alltid rätt....)

Jag trampar på, kanske mest i cirklar men ändå, det handlar ju om att på nåt
sätt hålla det som går hyfsat aktivt. För att förklara mig, nääää, jag springer
inte runt utomhus med äppelröda kinder men jag läser, jag tänker, jag babblar
och jag är :)

Funderar på om det hänt något roligt jag kunde berätta om, jo, det finns en kul
grej som känns lite unik, jag har aldrig hört talas om det tidigare ivf! En viss
dotter fyllde ju 19 igår, en av presenterna var en sån där vågtång och den har
provats idag. Resultatet? Jo, förutom ett härligt vågigt hår så lyckades hon med
bedriften att bränna sig....MITT på snoken :) Nu kan hon alltså stoltsera inte bara
med vågor utan även en stycke blåsa mitt i ansiktet, så det kan bli va ;)



Jag är för tillfället jädrigt irriterad över min egen klantighet, fyndade ju en
hårfärg för 32 :- här i helgen, men kan OMÖJLIGT komma ihåg var jag la den,
billigt är bra jomenvisst, men herregud, undrar hur mycket saker som finns
undanstoppade i den här lägenheten egentligen....

(tänk vad enkelt det skulle vara om det existerade en
"gråa hårstrån på skallen på 40+ tanters kalufs-"charm,
typ grå tinningarna på karlar eller pondusen vad gäller
desammas kalaskulor......)


Sen blev det ingen prattanta idag heller, kändes bara så
onödigt när jag både är hängig och ändå inte gjort det jag
"skulle". Finns ju liksom en mening med att gå i terapi -
jag har ju övningar att ta tag i på vardagarna men det är
så värdelöst när man bara glömmer allt....


(men det är ingen depptanta, det är bara den
gamla vanliga virrhönan som lessnar lite)



- Lite punka blev det allt




Vi har ju alla olika sätt att tänka på, jag gränsar väl katastroftänkarna ibland, men bara
när det gäller vissa saker.....saker som kan gå fel det vill säga. Och tro inte att jag har
samma inställning när det gäller andra, det är olika spelregler för olika människor bara.

Vi startar upp 2011 med de bästa förhoppningarna, dottern ska fortsätta in i framtiden
och jag ska fortsätta in i min epilepsikirurgiska (hmmmm?) utredning. Har fått reda på
att jag har "en hel del avvikande impulser framför allt över vänstra tinningregionen" vilket
är "ett intressant fynd"....


Det innebär att jag fortfarande är med i målgruppen av epileptiker som kanske kan "lagas"
med en, som jag förstått, tinninglobs resektion. Dvs att man OM man hittar skadad vävnad
avlägsnar den för att på så sätt minska risken för anfall. Snipp, snapp och väck med det.


Men nu ska man veta att utredningar tar tid, hjärnor är komplicerade, ingenting är
säkert eller garanterat eller fastställt ännu så just nu är det kanske bara jag som
målar fan på väggen, ännu en gång?



Det som är solklart är dock att jag släpper ALLT, alla meningslösa konflikter,
korkade tjafs och totalt oviktiga hjärntroll, vik hädan för framtiden är vår,
eller hur är det nu man säger?



- Jag KAN, kan du ?




Det råder en oerhörd bloggtorka, jag gör ingenting men jag tycker iofs en
jädra massa, som vanligt. Knappra ihop några rader ska väl ändå inte vara
såååå svårt tycker jag och så länge inte jag har några krav på vett och sans
kan väl ändå inte ni som läser komma och ställa sånt heller, eller?


Först snöade jag in på detta eviga martyrskap som moderskapet nu är. HUR
kunde jag bli en sån där som hellre gör själv än låter nån annan göra-morsa??



Fokusering är inte mitt starkaste kort numer så det är oftast så att det pågår
en hel massa aktiviteter samtidigt, disken, den eviga.... är oftast under någon
sorts bearbetning, rätt var det är står kranen och rinner i köket för jag visst
skulle skölja av en tallrik samtidigt som jag kommer på att jag MÅSTE borsta
tänderna. Men förresten, var det inte något extremt viktigt jag måste läsa på
fb och vad händer egentligen på twittern JUST NU och jädrar också, jag ska ju
äta frukost!


Ibland får jag dock lite hjälp, som idag, en liten särbo retar sig på en kran
som står på i köket och tassar ut för att stänga av så att han kan återgå att
surfa på Blocket. Sen att diskhon var halvfull, eller halvdiskad snarare, det är
liksom inget problem som rör någon annan än mig...suck

Jag fortsätter att springa mellan sakerna, flyttar omkring på läsglasögon,
häller upp en Treo som inte ens behövdes och vars tusan är min bh?!

Under vissa stunder av dygnet kan man säkert se mig som en ganska så
effektiv varelse men det är ju just då, annars står det relativt stilla, men som
sagt var, jag kan t.o.m lura mig när jag plussar på det hela med att starta
dammsugaren, och lämnar den i badrummet eller någon annanstans där den
såg ut att passa för stunden...


Grejen är ju den att vi i omgångar är TRE vuxna härhemma. En dotter, som
väl får den bonusen som man har när man bor "hemma", men ändå. Nu över
jul, och var och varannan helg finns ju då även särbot här. Vad ska jag ha för
ursäkt då? Han är ledig är ju en variant, han stoppar bara alla saker i fel skåp
är min version, eller herregud jag gör det ju så mycket snabbare...

OM jag minns mig själv rätt så var jag väl ganska egoistisk förr om åren,
sen klev man in i en nödvändig fas då det ju handlade om att rent konkret
ansvara över någon annans liv - själva moderskapet.

Men NU...?

Behöver jag ens låtsas vara boss, städkärring, kock, ALLT här hemma längre?
En 38-åring och en snart 19-åring kan så mycket mer än jag tror,
det bevisar de ju ofta, om inte jag fortsätter att köra mitt fjantrace
att ta hand om...


Det är alltså jag som ska skärpa mig,
de andra kan redan,
nu är det bara upp till mig att låta
småbarnen få visa upp sina kunskaper
lite mer frekvent ;-)



- Trötta är vi allt, på en massa saker....





Inte är man ung och inte är man rik, inte har man många rätt
däruppe och sällan snubblar man över några gyllene skatter

MEN

jag är i varje fall, att vara är åtminstone en sorts existens,
och även om världen är upp och ner så står vi med fötterna
placerade på fast mark här hemma!

Fast så less, så trött, så urbota less att jag nästan kräks.


Ett hjärta RÖTT bloggar idag om ARBETSLINJEN......

Kan inte annat än skaka på huvudet, tänk vad många vettiga
ord Alliansen har kapat och trollat till sig helt nya betydelser..

Fråga vilken person du vill  i utförsäkringssituationen,
i det nya innanförskapet, hur vi känner när vi hör Reinfeldt
mässa om sin älskade Arbetslinje...


-Hårdare regler i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen

-Jobb och utvecklingsgarantin.......

-Lägre ersättning för sjuka och arbetslösa
(i sista steget – ingen alls) och högre skatt.


(vips blev det ändå lite guldkant på tillvaron,
helt i linje med vårt flyt... eller hur Myhsan?)


Sen skickar jag en extratanke,
en liten kram
till Katta trots livets jävligheter.....



- Dessa människor.....



I dag skriver ALLA om självmordsbombaren, ganska givet eftersom att det ÄR
skrämmande och helt osannolikt och otroligt vanvettigt..... eller hur är det nu
med den saken?


Men det jag själv upprörs av är en bild, en skitartikel i en tidning som pressar
och tär på mitt tålamod som nätläsare! Det blir så schizofrent allt, å ena sidan
är de väldigt duktiga, hmmm?, på att visa upp baksidan - den enda sidan - av
vår nya sjukreform och dess utförsäkringar och å andra sidan slänger de ut
vad skit som helst!!



Nu blev det visst fotografen som blev "uthängd" av mig, men det är också en
del i hela problematiken. Vem F-N får för sig att fota dessa makabra bilder och
vilket syfte fyller de, utom just tidigare nämnda tidnings plånböcker och givetvis
även:

"Peter Wixtröm

Fotograf på Aftonbladet sedan 3 år tillbaka.

Främsta meriter : Världens bästa förlorare, gör ofta det omöjliga och är
Aftonbladets man runt vimlet på STUREPLAN ?!


CV : Utbildad till fotograf på Värnpliktsnytt. Tidigare fotograf åt SLITZ,
FHM, Karlskogakuriren och ScanPix.

Har fotograferat världsmästerskap i hockey, gjort dokument i krigets Liberia
och bevakat inte mindre än fyra Eurovision Song Contest...... "


Sen ifrågasätter jag VERKLIGEN Jan Helin och Aftonbladets
beslut att lägga ut bilden ovan, som jag f.ö valt att pixla
och totalt "förstört" genom ett amatörmontage... förlåt..

eller fan vet,

vilken bild är egentligen värst?



- Kontraster är dagens tanke




Jag vet inte om ni ser det men på det översta räcket, lite till höger om mitten, så står ordet orgie.
Gårdagens väder, som för stunden blev svartvitt, sände allt utom signaler om en pågående orgie
till mig ivf. Det var lugnt, soligt och bara en tio grader kallt, inte en svettig ormgrop så långt ögat
kunde se....

Mariehemsängarna står för lugn och ro hemma hos mig, om vi räknar bort Brännbollshelgen förstås.
Även om det alltid känns lika löjligt att trampa omkring där själv så är det ganska så härligt, på vintern
är allt så vitt och mjukt och under de "gröna årstiderna" rullar dimman in på kvällssidan och lurar en
att tro att man kanske tagit sig över till England ändå.


Jag måste ju erkänna att jag är sur, irriterad och f-bannad över att jag inte kommer igång som
jag vill men har tänkt möta upp den här omgången av knaster och sprak med medvetet lugn.
Låter antagligen väldigt pretentiöst och inte vet jag, vet bara att det är jädrigt korkat att ge sig ut
i julhetsen om jag inte känner mig helt stabil i epilepsin, punkt.


Tråkigt som tusan att det tär på att sitta vid datorn också, ett ganska nytt fenomen minst sagt,
men jag försöker lyssna och lära, eller känna och lära snarare. Kan räkna in tre kvällar på raken
när det varit jobbigt, i går toppade jag allt genom att köra just Ray Charles-looken för att se om
ett par MÖRKA solglasögon skulle göra susen. Kände mig löjlig men eftersom att den empatiska,
och humoristiska, delen av familjen påstod att jag såg COOL ut så fortsatte jag så, en cool kväll
med svag belysning och avstängd dator för det mesta.


Vad man BORDE göra just nu är väl en massa nytta kanske,
ska rulla köttbullar i eftermiddag men det är väl ungefär allt,
man kan knappast räkna in en tvätt eller två som direkt aktivitet
eller hur?

Ta det lugnt därute, julen kommer oavsett om ni rusat igenom alla affärer eller inte,
lev lagom, länge och livskvalitativt, typ. Vi satsar på morgondagen vi andra som inte
riktigt är med i ekorrhjulet i dag.



Tidigare inlägg
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...