- Japp, jag startade om!

2011-12-16, 00:45:55 / Kategori: Hälsa



Önskar att jag hade en massa roligheter att skriva om, en massa julpysslande
och fixande men jag har en massa hopp, än är det ju inte julafton, eller hur?

Har börjat äta något som heter Amlodipin, peppar peppar om inte jag
redan nu känner mig fräschare, gillar så snabba resultat, och ja, skulle
det inte vara pillren så duger gott ev placeboeffekt. Jag vaknar utan
den där katastrofala huvudvärken, jag kände mig en hel massa lättare
när jag promenerade till VC idag fast jag flåsar som en dåre.

Det är knepigt det där, jag var helt förberedd på en jobbig tid nu och
antagligen hade jag fortsatt likadant till en smärre krasch, för när man
inte riktigt vet varför man mår som man gör, ja, då väljer jag i 99%
av fallen att inte gå till doktorn. Nu i efterhand så hittar jag ju mer och
mer anledningar till varför det varit så tunga veckor. Om inte annat så
torde väl min vilopuls på 96 dragit ner orken en hel del, nu blir det en
promenad om dagen så fort jag känner mig stadigare på benen igen.

Annars? Nja, inget nytt under solen kan man säga.
Det fortsätter att regna och vara snorhalt ute, snart
är det bara barmark kvar vilket ju är förjädra trist såhär
till jul men vädret är ju som det är, inte så mycket att
göra åt.

Äsch, har nog inget att berätta egentligen så
jag säger väl god natt, hoppas på en gnutta
sol i morgon och möjligtvis en sväng till affären.

Jo men just ja, även om jag tappat bort
geisten i politiken just nu så har dessbättre
inte Ett hjärta RÖTT gjort det !

- Rehabgarantin orsakade nya sjukskrivningar

- Sverige, den avreglerade marknadens
naiva kassako!

- Den som aldrig öppnar fel dörr



- En omstart som heter duga!

2011-12-12, 23:07:06 / Kategori: Hälsa


Tro nu för guds skull inte att jag blivit helt knäppig, samma tanta bakom
dessa rader som alltid men en gnutta mer ödmjuk, igen. Jag töjer på
gränserna, jag frågar om råd och värst, eller bäst ?, av allt jag ber om
hjälp när saker och ting verkar knepiga.

Har varit några studsiga veckor, har inte landat helt efter utredningen
och börjar vara lite väl slut. Det börjar ju närma sig jul, massa saker
man borde ta itu med men det fortsätter att gå i ultrarapid här hemma.

Har dock varit iväg på ett litet akutbesök, blodtrycket har nämligen
skenat iväg ganska så ordentligt på sistone, kollat några gånger de
sista dagarna och hamnar kring 160/120 vilket tom fick mig att inse
att det är läge att sätta in den där blodtrycksmedicinen som jag ju
nekade senast frågan kom upp.

Helt ok känns det såhär när det väl är gjort. Finns säkerligen en hel
del att som kan trötta ner mig därför, hoppas ju på att huvudvärken
ska lindras och lämpligtvis också pulsen ska gå ner. Den låg på 96,
och nu talar vi om ett otroligt genomtänkt besök. Jag fick tom sitta
o häcka i min ensamhet i rummet för att få ner alla möjliga nivåer,
lite fundersam över att de inte reagerade på det här på neurologen
dock men, men. Var avdelning för sin kroppsdel helt klart.

Har ett par läkarbesök kvar nu före jul, sen ska jag bara må
så gott och inte göra nåt jobbigt alls. Eller hur man nu ska "göra",
ska satsa på att strosa omkring ute, med sällskap om jag har lite
tur och kanske tom tantbroddarna får sitta på. Vore nästan lite
skoj om jag drattade på arslet och bröt lårbenshalsen eller nåt,
NÄ, läs INTE. Bara passande till rådande dagsform, 43 på gränsen
till 85....

Bilden ovan är på min fasta punkt, hur vimsig jag än
känner mig så ser jag alltid kära gamla vattentornet
och då hittar jag hem igen. Är nog den enda i familjen
som tycker att "Svampen" är smått vacker men det är
helt ok, hör liksom till min uppväxt. Skulle man på även-
tyr så var vattentornet ganska så jättelångt hemifrån,
riktigt spännande!



- Söndag, sakta mak med två tända ljus!

2011-12-04, 21:46:58 / Kategori: Allmänt


Kan bara säga en sak, snö! SNÖ!
All I want for Christmas is snow...

Mörkt ute, sådär blaskigt och tråkigt och kanske inte effektiviteten
varit så hög vad gäller hemarbetet i dag, men det är ju alltid en
annan dag i morgon, eller hur?

Önskar jag fick vara i fred mest av allt, intressant att vara under
bevakning, ha sin egna privata stalker, men det måste väl ändå
vara dennes problem antar jag, själv känns det bara lite gammalt.

Nog om det, har faktiskt haft en läsa runt bland bloggar-dag
idag och även om jag inte kommenterat så flitigt så känner
jag mig uppdaterad hur "ni" har det där ute ;)

(ett litet önskemål bara, var inte för duktiga,
sånt sänker ju bara oss andra som inte kan.....)
eller riktigt ids, än



-Dag för dag, ett steg fram och ibland en hel massa bakåt....

2011-12-04, 06:10:04 / Kategori: Allmänt

Jag hade ju lite otur för några veckor sedan. Klev av bussen på en inte alltför vanlig hållplats, skulle shoppa lite före den måndagens problemlösartimme hos min prattanta. Strosade i sakta mak cykelbanan fram när jag märket att någon börjar passera mig på min högra sida.

Nåt som ju dragit igång mycket efter avbrottet m min medicin på sjukhuset är min PTSD. Trots dagsljus är jag livrädd om någon verkar närma sig bakifrån, en ryggmärgsreaktion som jag har noll kontroll över. I mörker däremot är allt skrämmande, på riktigt amerikanskt skräckfilmsmanér...

Knepigt när jag ju är ganska så tuff ändå, men logik och sk sunt förnuft ges inget utrymme när hjärnan bara exploderar av panik, skräck och minnen.

Men åter till killen i dagsljuset. Han gick nämligen med en pistol i höger hand!! Jag såg till att ha koll på var han tog vägen innan jag larmade polisen, självklart, för det finns inte en chans att jag INTE skulle agera men reaktionen kom senare... Jag hade en enorm tur som ju var på väg dit jag var för annars hade jag klappat ihop bland folk..,

Även om jag senare kunde läsa att det " bara" handlade om en pistolattrapp, idioten var nämligen på väg till någon filminspelning på en av gymnasieskolarna här i Umeå, så kan man inte glida omkring med den i näven!! Jag ramlade tillbaka i några mycket obehagliga situationer och det här blandat m det andra, medicinerna har krympt mitt livsutrymme enormt.

T.o.m enkla saker som vårt vägbygge kan trigga igång något. Vår knäppa grannkärring ovanpå som är specialist på att banka i golvet närhelst hon anser att vi stör kan skrämma skiten ur mig. Hudlös är bara förnamnet.

Sökte faktiskt hjälp i fredags. Konstaterade att det här med att leva under TOTAL anspänning blev för mycket men det var första och definitivt SISTA gången. Trots att bästa prattantan noterat i journalen hur läget var så ansåg akutläkaren, psyk, att det var helt totalt omöjligt att jag nånsin skulle vänta mig nån "benzo"....

Att jag de facto hade avbrutit en 8 årig behandling med antiepileptika, satt in den igen efter 8 dagars uppehåll var inget de ansåg vara något särskilt, tyckte iofs att jag skulle sätta mig och jaga på en neurojour eftersom att de skriver ut medicinen??? Jag är långtifrån den enda neuropatienten som mår otroligt dåligt vid pjollrande med vår antiepileptika, kanske psyk skulle ha vågat sig på att läsa lite av biverkningarna, det händer ju nämligen att patienter tom väljer att ta sitt liv.. PTSD och suicidala tendenser signalerar ju hur KRAFTIGT medicinen slår till.

Undrar hur många dagar jag har tappat på allt det här, skulle jag räkna ihop alla under de sista 8 åren skulle jag nog bara villa grina, men bitter ska jag ändå inte säga att jag är. Bara otroligt trött på att det aldrig kan få bli lite lugnare.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...