- Vilket offer jag är va?




Finns inget som får mig så uppretad, i gasen, kämpasugen som tjockskalliga
bloggare. Människor som bara har EN sak i skallen och alltför ofta handlar det
ju ENBART om sig själva, sina egna pengar, allt de gjort, slitit, kämpat för som
INGEN ANNAN, läs verkligen INGEN ANNAN ska komma och snylta av!


Just nu bryr jag mig dock inte så mycket,
att en del vankar omkring här på jorden
och är helt övertygade om att de inte bara är
GUDS gåva till mänskligheten utan även är så
enormt duktiga att olycka, sjukdom, fattigdom!?!?!
aldrig ens kommer att nosa i bakvattnet...


Vill ni tro det, vill ni leva i er lögn om hur viktiga ni är, allra helst som företagare
och arbetsGIVARE så låt det vara så. Funderar bara lite på hur det skulle vara om
ni faktiskt inte hade några arbetare, och nä, jag menar definitivt inte den nya mer
populära definitionen av arbetare utan den där "andra", ok?


Jag har idag konfronterats med min egen oförmåga, nä, fel skrivet, jag
har rent konkret mött några av mina egna svårigheter och vet ni vad,
jag tänker inte ge upp!


Att mina texter kan verka grötiga, ofokuserade och spretiga är banne mig inte
konstigt!! Jag är inte "där" än, jag kanske kan träna till de förmågor jag en gång
i tiden hade, eller så får jag helt enkelt gilla läget, sug på den ni som är så jädra bäst ;-)


Det tog mig 30 minuter att vika ihop en ask,
30 minuter!!!! (eller en botten till en ask....)


Trots både bildbeskrivning, text och till slut en "sjukgymnast"/arbetsterapeut´s idoga
parallellvikning höll jag inte på att få ihop det hela....tragiskt, jobbigt, bakvänt och helt
tvärtom hur jag skulle vilja vara....

MEN

till slut ordnade sig, jag kämpade vidare med oerhört svårlaminerade memory-kort,
eller i ärlighetens namn, det svåra låg i att använda pappersskäraren.... Fungerade
heller inte direkt ihop med mina röriga trådar i skallen, hm.


(att jag sen vek en till askbotten, lyckades????, och fortfarande inte
förstår hur man gör, gjorde eller nåt, det är ju bara en liten bonus)


Knepigt är också att jag kan gå från ett totalt tomt hjärnkontor, skulle nästan kunna
dregla långa äckliga salivtrådar från munnen när jag kämpar på och försöker att förstå
till att sätta mig vid fikabordet och vips diskutera politik, matlagning, you name it
utan att framstå som en idiot...


Tantan är hemma även om hissen inte alltid stannar på
rätt våningsplan, hjulet snurrar trots att hamstern inte springer...
Jag är faktiskt mycket mindre dum än jag verkar ;-)

Och nej
jag är INGET OFFER
jag är bara den som jag blev
lika röd som det verkar =)