- Vilket offer jag är va?




Finns inget som får mig så uppretad, i gasen, kämpasugen som tjockskalliga
bloggare. Människor som bara har EN sak i skallen och alltför ofta handlar det
ju ENBART om sig själva, sina egna pengar, allt de gjort, slitit, kämpat för som
INGEN ANNAN, läs verkligen INGEN ANNAN ska komma och snylta av!


Just nu bryr jag mig dock inte så mycket,
att en del vankar omkring här på jorden
och är helt övertygade om att de inte bara är
GUDS gåva till mänskligheten utan även är så
enormt duktiga att olycka, sjukdom, fattigdom!?!?!
aldrig ens kommer att nosa i bakvattnet...


Vill ni tro det, vill ni leva i er lögn om hur viktiga ni är, allra helst som företagare
och arbetsGIVARE så låt det vara så. Funderar bara lite på hur det skulle vara om
ni faktiskt inte hade några arbetare, och nä, jag menar definitivt inte den nya mer
populära definitionen av arbetare utan den där "andra", ok?


Jag har idag konfronterats med min egen oförmåga, nä, fel skrivet, jag
har rent konkret mött några av mina egna svårigheter och vet ni vad,
jag tänker inte ge upp!


Att mina texter kan verka grötiga, ofokuserade och spretiga är banne mig inte
konstigt!! Jag är inte "där" än, jag kanske kan träna till de förmågor jag en gång
i tiden hade, eller så får jag helt enkelt gilla läget, sug på den ni som är så jädra bäst ;-)


Det tog mig 30 minuter att vika ihop en ask,
30 minuter!!!! (eller en botten till en ask....)


Trots både bildbeskrivning, text och till slut en "sjukgymnast"/arbetsterapeut´s idoga
parallellvikning höll jag inte på att få ihop det hela....tragiskt, jobbigt, bakvänt och helt
tvärtom hur jag skulle vilja vara....

MEN

till slut ordnade sig, jag kämpade vidare med oerhört svårlaminerade memory-kort,
eller i ärlighetens namn, det svåra låg i att använda pappersskäraren.... Fungerade
heller inte direkt ihop med mina röriga trådar i skallen, hm.


(att jag sen vek en till askbotten, lyckades????, och fortfarande inte
förstår hur man gör, gjorde eller nåt, det är ju bara en liten bonus)


Knepigt är också att jag kan gå från ett totalt tomt hjärnkontor, skulle nästan kunna
dregla långa äckliga salivtrådar från munnen när jag kämpar på och försöker att förstå
till att sätta mig vid fikabordet och vips diskutera politik, matlagning, you name it
utan att framstå som en idiot...


Tantan är hemma även om hissen inte alltid stannar på
rätt våningsplan, hjulet snurrar trots att hamstern inte springer...
Jag är faktiskt mycket mindre dum än jag verkar ;-)

Och nej
jag är INGET OFFER
jag är bara den som jag blev
lika röd som det verkar =)

- Iväg på äventyr


addicted-comments-18.jpg




Man skulle kunna tro att livet enbart består av datorer och läsning
men så är det inte, ibland kallar vanliga livet även på en litentanta
så idag blir det ännu en sväng om sjukan
sen handlar det om...ALI...


Hur peppad jag är?
Relativt....

- Två olika viktigheter, Ett hjärta rött och ett hjärta ömt?


Jag börjar med det röda, det rätta, ena sidan av att leva,
och slutar med det röda, det rätta och andra sidan av att leva....


(klicka ovan för länk)


I dag funderar Ilse-Marie om utanförskapet, det som ska ha minskat under
vår kära Alliansregerings tid. Att notera är väl kanske att det egentligen
inte ens fanns något sådant före, var väl ingen som hade hunnit uppfinna
det då, eller minns jag fel?

(kan inte låta bli att kopiera wikipedias egna definitioner av utanförskap,
Punkt 1 - En rent social gemenskap, typ kamratgrupp i och utanför skolan,
där utanförskap kan glida över i mobbning.)


Jag är villig att skriva under på hennes summering av politiken


Det påminner väldigt starkt om en vanlig städsession hemma
hos undertecknad..... väck med eländet, under mattan, in i något
hörn, bort från synliga områden och vips är det ingen störande skit kvar !
Fast nu är det ju inte så, inga problem löses genom att man stuvar
undan dem nån annanstans, byter namn, tittar över eländet eller
bara blundar....

Tycker nog att t.o.m borgarna borde kunnat inse
det vid det här laget men sent skall syndaren
vakna, och i det här fallet undrar jag om nånsin....


Nå ja, har tillbringat en kväll med tämligen allvarliga frågor,
försökt kunna backa upp eller kanske hjälpa till lite mer på
hemmaplan och jag känner mig ärligt talat lite tömd på ord,
tänker därför lämna er med en liten tankeställare jag fick
i mailen idag.

(angående mina EVIGA tankar över vad jag kan göra
som kan vara till nytta för någon annan person öht...)




"Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fäste han i vardera änden av en lång pinne
som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre.

- Jag skäms så förskräckligt, grät kruset. Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka
får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!

- Jag visste inte att du kände så här, svarade mannen bekymrat. Men gör mig en tjänst.
På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.

När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:

- Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?

- Ja, snyftade kruset.

- Lade du märkte till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat
om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag.
Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på
bordet.

Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"