Ordning och reda.

 
Återigen dags att starta om, börja om, fixa till, räta upp, styra upp, ordna, skärpa sig?
 
Hemma i min hall, den låååååånga, hänger numer två tavlor,
inte några med motiv eller något annant flaschigt utan två
ganska trista grå saker - men som ska ordna upp mitt liv så
oerhört, är tanken...
 
Den första, min whiteboard från dotra, är rentorkad, här ska bara viktigheter
finnas. Lite datum och dosändringar till att börja med, kanske några mindre
roliga läkartider och alla dessa koder som bara ramlar bort ur skallen!
SKA försöka fylla i min almanacka också men en sak i taget, sikta lagom
högt och inte krascha hela tiden helt enkelt!
 
Sen har vi den där andra tavlan,
den som ser än tråkigare ut,
den som jag kallar att nu go vänner, 
nu institutionaliserar vi hemmet steg 1!
 
 
 
Ta inte illa upp, någon, om nu nån ens läser här numer, det här handlar
som vanligt mest om min egen skruvade humor, skulle jag inte få driva med
den person jag blivit genom åren vore det ganska kört! Jag är ju väldigt 
närvarande samtidigt som jag kanske lika gärna inte skulle behöva vara med
då jag ju så sällan minns det efteråt...
 
Undrar hur mycket energi jag har lagt på det här ämnet förresten, att jag inte
minns, att jag glömmer bort, att jag minns "fel"? Men det sista är rent skit-
snack för det sista ni ska påstå när ni pratar med en minnesstörd person är
just sånt, jag må glömma det mesta men fakta kvarstår - det finns saker som
fastnar och de är exakt lika sanna som era minnen! Klart att allt färgas av hur
situationen var, läget rent allmänt och precis samma saker som påverkar
er andra, men nog tusan kan jag lagra fakta också! (måste sluta bråka om
just det här men det är lite svårt....)
 
Ivf så ska den här tavlan hjälpa mig att styra upp livet, kanske kunna se före
när jag tar på mig för mycket saker som garanterat kommer att sabba dagar
framåt. Lära mig att se (och förstå?) att en sak som den här hemska tand-
läkaren kommer att kosta på en hel del och att jag måste ge mig själv en
chans att återhämta mig.
 
För att inte tala om när min länge efterlängtadetraumaterapi startar upp i höst.
Då MÅSTE jag se till att min skalle är i så bra form den kan vara,
det handlar om att komma till "jobbet" utvilad helt enkelt och då talar vi om tre
dagar utan övrig belastning för ETT terapipass...
 
Rent hälsomässigt ligger jag väl lite sämre till, som jag brukar skriva antar jag.
Har haft fortsatt stora problem med min epilepsi, förstås, och har precis börjat
med en till medicin, testar Lyrica för andra gången och med lite tur kan den
kanske viga sig med Lehydan, min utbytta Fenantoin, och hjälpa till att minska
alla mina nya konstiga anfall. Mentalt ligger jag väldigt bra till, allt är ju relativt,
svårt att vara toklycklig när man har en elfelskalle förstås men jag hanterar min
PTSD riktigt bra numer så alltid en bra sak! 
 
 
 
 

En gnutta sommarlov!

 
 
 
Ok, erkänner väl att jag brukar påstå att jag nästintill ÄÄÄÄLSKAR
att fiska men måste väl kanske vara lite ärlig. En gnutta. Jag älskar inte
att fiska rent generellt utan jag älskar att FÅ fisk. Napp alltså!
 
Har varit lite usla somrar på sistone, inte alls samma flyt som vi haft
tidigare utan nu kan det vara så illa att jag inte ens får en sketen liten
aborre trots x antal timmar på ån. Det är uselt.
 
Men vi har ju sommar ändå, det är däremot inte alls uselt! Är på besök
uppe i Lappmarken, har det ganska gott som nyutexaminerad fd "toka", 
jag är ju nämligen utan terapeut numer. Inte riktigt enligt våra planer men
helt överlevnadsbart, är ju så enormt mycket bättre att det nog mest handlar
om att rida ut somatiska stormar, epilepsin osv, och kontrollera ev skov av
min PTSD. Och det kan jag ju. Men nog är det lite sorgligt ändå.
 
Nå jag, just nu gröna skogar, blå fisketom å och riktigt hyfsad 
sommarvärme. Hoppas att ni har det bra där ute i Sommar-
Sverige och ta hand om er!
 
(O ja, det är en myggservett på huvet, Lappland ni vet :D)
 
 

Som texten lyder nedan...

 
 
Är egentligen ganska konstigt det där med att leva, och att ha levt. Saker blir både
enklare och samtidigt djävulskt mycket krångligare när man inte riktigt hänger med
i minnet, när nuet liksom inte räcker så länge och det förflutna redan försvunnit
långt bort..
 
(nu skriver jag bara för mig själv, orkar inte backa i min avsomnade blogg för att kolla
huruvida jag tjatat mig blodig om sånt här redan eller om jag är inne på några nya
tankegångar.. det får liksom spela noll och ingen roll)
 
Jag fortsätter att befinna mig i mitt kortvariga nu, hinner njuta av saker och ting när
skräcken liksom pausats. Mörkret skrämmer inte. Vissa människor från det förflutna
spökar fortfarande och kommer säkert alltid att göra det men jag har mina knep för att
hålla dom "utanför" mitt liv numer och ibland fungerar så enkla saker som en stängd 
dörr fenomenalt bra. Har inga farliga män i skuggorna längre. Är sååå länge sen mina
gamla kära epilepsi-hallucinationer tittade in också, nästan så jag kan sakna de där
två ambulansmännen och fjortisgrannen ibland, men självklart är det skönt att vara
klar med det kapitlet i min hjärna.
 
Steg för steg öppnas världen upp för mig. Under den här härliga perioden passar
jag på att smaka på känslan av att återigen vara oövervinnelig, sådär som jag
inbillade mig att jag faktiskt var under en hel massa år. Det stämde ju långt ifrån,
jag har ju betalat för det också, men känslan av att jag KAN är härlig. 
 
Förresten, det kan t.om vara så att jag inte kom till världen för att vara den där
sämsta varelsen som funnits, kanske var jag lika oskyldig och "älskansvärd"
som alla andra småbäsar? Stora grejer det, att fundera kring en möjlighet att
man är värd något TROTS den man är.... Det händer saker, tänk vad en 
fungerande hjärna är bra att ha när man går i terapi :)
 
 
 
 
 
 

Det här med att lita på folk.

 
Det där ja. Att låta folk klampa in på ens revir och kanske lägga sig i en aning.
Väldigt intressant när det händer och faktiskt är överlevnadsbart. Just nu har
jag en sjukgymnast som jag, givetvis, först dömde ut rakt av! Hon var för
mesig, "kännande", kändes nästan klängig i sina försök att pådyvla mig
anledningar till att ta hand om sig själv. Och just ja, hon började poängtera
saker som att jag ju själv bestämt mig för att gå till henne. Att jag själv
skulle ha någon sorts insikt eller önskan om att "nå" mig själv och ta hand
om mig själv bättre....
 
Kan väl säga att hon var ute på tunn is där ett tag! Men dessbättre, eller om
gamla jag skulle talat ett klockrent DESSVÄRRE, så gav jag henne en till
chans. Och en till. Och nu efter tredje besöket är jag frälst.
 
Illa. Om jag skulle tala utifrån mitt gamla jag. Numer har jag ju på något
magiskt sätt kontakt med kroppen och inte bara knoppen och kan så
tydligt känna när något är bra för mig. Hon hjälper min arma nacke, vilket
indirekt hjälpt min arma skalle, vilket på något otroligt sätt börjar hjälpa 
själva mig...
 
Är fortfarande fascinerad över att utforska den här nya världen, den
som inte är så skrämmande längre. Den som är doftande, ibland
rent njutbar, fortfarande inte det ultimata toppenstället man kunde
önska - men annorlunda.
 
Gnället då? Ja. Fortfarande ett jävla strul att balansera mitt Fenantoin
mot den nya medicinen, precis nu i ett drömläge med lite ep-meds i
systemet så hjärnan känns hyfsat krispig, och krampbenägen. Inget
gott som inte för med sig nåt dåligt kanske man skulle kunna säga?
 
Men jag suger åt mig av det goda, ska snart höja upp ep-medsen
igen misstänker jag och då blir allt lite tråkigare igen. Fast vilsammare
för hjärnan, rent elektriskt alltså. Och sen, då kommer jag att sänka
den igen, säkert som amen i kyrkan, för jag trivs allra bäst med så mkt
hjärna som bara är möjligt i ordning. Gillar att tänka, gillar mycket
att prata. Är ju inte någon naturligt meditativ tant utan allt styrs av
dessa kemikalier. På gott och ont.
 
Just nu på gott!
 
 OBS - en liten edit till en viss "person"
JAG SKITER I OM DU LÄSER DET HÄR
:)
Ville bara säga det, bryr mig så mycket mindre
att det inte är klokt, vi talar tokjävla inte ett dugg!
 
 

Under över alla under!

 
Att saker förändras är en sanning med modifikation, i underkant. Minst sagt
 
Numer tänker jag. Alldeles på riktigt. Jag tänker GENOM situationer där jag
för bara några månader sedan panikade rakt av. Nu tittar jag, tänker till och
går vidare. Helt fantastiskt om jag får säga det själv!
 
Jag vågade ta tag i medicinfrågan en runda till. Fick klartecken från både
neurolog och psykiater. Satte fart på experimenterandet och vips började
saker o ting hända. Tänker inte lägga ut namn på medicin just nu, tar det
lite lugnt då jag ju fortfarande är i "förälskelsefasen", men fortsätter det
hela såhär kommer jag inte att kunna vara tyst helt enkelt :)
 
Vad har hänt rent konkret?
 
Jag är inte rädd för män. Jag är inte rädd för ljud. Jag är inte rädd för,
peppar peppar - tandläkaren! Det har alltså tom provats ett besök hos
största skräcken UTAN lugnande och det gick bra! En enkel summering,
jag är inte längre livrädd. Finns självklart fortfarande jobbiga situationer,
jobbiga lägen om man säger så, men skillnaden är helt vansinnig.
 
Sen har då min mage totalkraschat, väntad biverkning i kombination
med min trasiga mage sedan tidigare men än så länge struntar jag i
det, en tänkande hjärna så mkt mer värd än en hyfsat lugn mage.
 
Min epilepsi strular mer än på flera år. Inte oväntat heller då ju saker
händer uppe i hjärnkontoret. Alltså får jag laborera med doshöjningar.
Inte heller så trevligt, men än så länge står jag ut. Inga stora anfall
utan bara mindre ena, och visst illamående av medicinhöjningen där
också. 
 
Så här är det, minnet har inte hittat tillbaka dessvärre. Har varit ganska
så slitigt att piggna till så mkt som jag gjort, äter ju ett par olika B-
vitaminpreparat också numer vilket säkerligen också hjälpt till att få
ordning på tänket, och ändå inte minnas. Blev nästan jobbigare ett tag
då jag ju vill och kan så mkt mer men ändå inte kommer ihåg, men jag
försöker ta det med ro. Övningskör ju fortfarande liksom. (ordsnubblar
fortfarande märker jag :D)
 
Men det är väl ungefär allt för nu tror jag.
 
(Åsså har bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvunnit också!!)
 
 

Hur det kan gå...

 
 
 
Tyckte ju att jag hade kommit på en fenomenal idè, lite av en farmakologisk
genväg till en klarare knopp kan man väl säga. Jag gillar ju sånt, att söka
rätt på lösningar till knepiga problem, och lyckas jag bara tänka bort saker
som att jag ska göra nåt för mig själv - ja då brukar jag nå ganska långt!
 
Nu sket sig allt dessvärre. Nådde ända fram till ett läkarbesök, och man kan
väl säga att läkarbesök inom psykiatrin kan vara lite tuffare än inom
vanligt somatisk vård då frågorna tenderar att bli väldigt personliga. Allt
som jag inte alls gillar m.a.o. Doktorn var väldigt insatt, mkt mer än vad
jag hade väntat mig av en ST-läkare, men hon var alldeles för "gränslös"
för mig. 
 
Jag kom ju med ett problem, min korkade hjärna, och jag hade med mig
en potentiell lösning, Brintellix. Ivf en tanke kring en uppgradering av
mina seeeega synapser osv. Frågorna som ställdes var mycket, mycket
mer knutna till vad meningen med livet var, för att göra det enkelt. Vad
VILL jag göra osv. Sånt som man lagt på hyllan sen många år. Jag VILL
jobba, jag VILL tjäna mina egna pengar, jag VILL kunna tänka tankar hela
vägen ut och jag VILL fungera. Antar att jag var lite för visionslös?
 
Efter träffen fick jag extremt kalla fötter, avbokade rubbet, vilket nu
innebar samtal mellan läkaren och min neurolog, självklart men otroligt
obekvämt då jag inte alls kände mig nöjd över hur träffen hade avlöpt.
Jag kommer INTE prova någon medicin, väljer jag bort allt annat kan 
jag omöjligt kräva att få behandling - ren logik alltså. Jag har lämnat 
prover, återigen koll av sköldkörtel, lever och sånt smått och gott, men
hoppas på enbart skriftligt besked då jag ju INTE vill träffa, eller prata
med läkaren igen.
 
(Här kliver min PTSD och trixiga anknytningsproblematiska del in förstås!
Har lyckats aktivera sämre mående, än mer skvätträdd för ljud, rörelser
allt som min hjärna uppfattar som farligt, men peppar peppar, epilepsin
inte påverkad...än.)
 
Just det, studien som vi så hoppades på att få delta i, jag och min psykolog,
den blev nekad... Måste upp i nån granskningsnämnd isf, krångel med
att delta i en amerikansk studie kanske, jag vet inte, men ännu en sak
som kunnat bli så bra som sket sig. Känner mig lite tveksam inför den
här sommaren kan man säga. Platt fall, pannkaka, skit blev det av allt.
 
 

Nytt hopp har tänts, försöker tänka lagom stort bara...

 
Saker och ting händer, trots att det känns som att man lever i en liten bubbla så
rör det mesta på sig ändå. Just nu är jag inne i ännu en trött fas dock. Jag har
bokstavligen tröttnat på politik, känns numer som att det BARA är en massa snack
och absolut INGEN verkstad. Väldigt tråkigt då prat, tweets, fundrationer kring just
sådant är det närmsta fikarums-känslan en pensionär kan komma.
 
Nå ja. Ägnar väldigt mycket av min aktiva tid, en tid som förresten verkligen har
fördubblats, om inte tiodubblats, tack vare finaste barnbarnet, tillsammans med
just honom och dottern. Älskar mina stunder när det är godnattdags, att erkänna
egennytta med att göra något som förhoppningsvis är bra för någon annan, det är
inte min starkaste sida, men jo - jag fullkomligt badar i mindfulness när Teddan och
jag varvar ner till "sik". *sik är då musik, som i det här fallet
handlar om Bach, Air för att vara mer exakt.
 
 
 

Första "kanske" nyheten i mitt liv - kanske, kanske kommer jag att få prova en ny anti-
depressiv medicin som heter Brintellix. Ramlade över den på nätet liksom av en 
händelse, den har beskrivits som allt från en "kognitiv booster" till en lite mer fyllig
beskrivning, som tex den här tråden som jag hittade på Aspergerforum. Ni får gärna
hålla tummarna för jag längtar så tillbaka till åtminstone lite klarare tankar!
 
Andra "kanske"-nyheten handlar om en studie kring patienter med min typ av
problematik, dvs PTSD (komplex) och tillhörande dissociativa problem. Jag
kommer att återkomma till det om det visar sig att vi blir godkända, inte bara
jag som ska vara "tossig" på rätt sätt utan här ska även psykologen godkännas,
känns lite kul att inte vara den enda under kontroll :D
 
 
Avslutar med en så fin beskrivning av mig att jag blir lite gråtmild,
en fin vän frågade hur jag mådde och jag svarade väl lite "blandat"
kanske man kan säga:
 
 "Jodå, skenet kan bedra emellanåt. Du liksom skiner som solen men antar
det är mer som månen... Ett indirekt ljus från Ted."
 
 
 
 

Ett litet livstecken, eller två :)

 
 
Allra finaste och inte längre allra minstaste barnbarnet fångat under de få
sekunder han står ut att sitta ned i sin fåtölj framför barntvn! Han är inte 
riktigt den där killen som sitter på rumpan och tittar på utan mer full fart
på alla sätt och vis!
 
Dvs helt underbar!
 
 
Vad jag pysslar med nuförtiden då? Njae. Förutom en massa kvalitetstid med barnbarnet
så står det väl hyfsat stilla här hemma. Jobbar på hos prattantan, undviker sura granntantan
så långt det bara går och ja, ibland borstar jag ju tänderna också. Den här gången iförd dotras
mössa, ett plagg som inte brukar passa mig, mössan alltså, men banne mig om jag inte kan
tassa ut i vinterkylan (när den väl anländer) välklädd även om skallen om jag bara har nåt av
mina glasögonpar på.
 
Bryter liksom av bananlooken eller ser jag bara genom än softare filter än vad som syns
för er andra? Behåller jag tandborsten i truten och gapar lite sådär är det ju helt ok. Haha!
Inte. Men ändå. Vi får se.
 
Ville också lämna en länk till en jättefin och läsvärd blogg om man är lite nyfiken
på det här med komplex PTSD eller dissociativa störningar. Jag har ju personligen
aldrig varit inlagd inom psykiatrin, är kanske en väldigt frisk "sjuk" person, men som
sagt, är ni intresserade av hur traumatiserade personer fungerar, och ibland inte alls
fungerar:
 
 
 
 
 
 
 

Konsten att fundera ut något vettigt att skriva om.

 
 
Vi har ju haft en ytterst snöfri vinter hittills, det har passerat lite snö kan man väl
enklast beskriva det hela. Lite vitt en dag, en massa regn dagen efter. Men nu,
nu har det vänt och det med råge!
 
Alldeles lämpligt till att SM-veckan i diverse olika idrotter, vill nog betona det där
med OLIKA idrotter, ska starta så började snön vräka ner. Vi har dock hyfsat
kallt så den snö som faller är än så länge mest ett skådebröd, ingen sort som
skapar någon ev botten, som är guld värt när man ska köra skoter tex, utan vi
får den där tjusiga amerikanska filmsnön - och den kommer på tvärsan. Det är
ordentligt blåsigt med andra ord!
 
Jag kurar inomhus idag, var riktigt social i går med både tur till stora Coopet
och ett jättemysigt kvällsbesök från en vän som jag faktiskt hittat här på 
nätet! 
 
För mig blir det ju lite av en baksmälla dagen efter jag varit aktiv rent socialt,
det är precis som att hjärnan behöver vila efter social interaktion så det är väl
ganska korkat att ge sig på att blogga då, men men... Tänker lite att jag ju
måste upp i sadeln igen och nöter jag på tillräckligt kanske orden kommer åter!
 
 
På bilden ovan gosar jag med allra finaste barnbarnet, den är suddig och usel
men lite kan jag skylla på pojken då han formligen överföll mormor med
gos och jag hade inte en chans att knäppa en vettig bild ;)
 
Kan bara fortsätta att tjata om hur underbart det är att få vara med
om välkomnandet och livet kring en ny liten människa, om ni tror att
det där med föräldraskap är underbart, 
vänta då bara tills första barnbarnet kommer!
Totalt överlägset <3
 
 
 
 

Vad händer i livet?

 
Orkar inte vara rädd för eventuell bevakning på nätet, vet ju redan att den existerar och kan
väl inte helt sluta tänka högt bara för att NI skulle "råka" titta in. Kan inte fortsätta vara så jädra
feg, måste styra mitt eget skepp!
 
Är dock en usel dag att börja skriva igen, har haft några jobbiga dagar med anfall och knepiga
skakningar, trött inifrån och ut på nåt mysko sätt, men några rader ska jag väl kunna få ihop...
 
Just nu står jag inför ett stort steg i livet, för mig mest ett STORT steg bakåt men kanske är det
just tvärtom, kanske kan det här att backa verkligen vara det som hjälper mig framåt? Är sjuk-
skriven, igen, eller fortfarande om man vill kalla det så. Mina två utförsäkringar har inte tagit mig
framåt rehabmässigt, jag har inte bytt arbete eftersom att det ju de facto verkar vara knepigt att
hitta nåt arbete som ska passa min "sviktande hälsa". 
 
Förstår det provokativa i att börja fundera i de banor som sjukvården redan gör om mig,
enda sättet att nå optimal hälsa, och nu talar vi inte alls om att bli frisk eftersom att
diagnoser som epilepsi och komplex PTSD inte lagas eller läker ut, utan lärs att leva
med, innebär att man faktiskt ger sig. Att man faktiskt inte har något mer att tillföra i
arbetslivet oavsett hur mycket arbetsmyra man var en gång i tiden.
 
Nu ska det tydligen omprioriteras, och kanske kan man läsa mellan raderna att jag inte
riktigt förlikat mig med det hela än, nu ska jag fokusera på vad som gör att jag själv
mår bra och genom det kanske lyckas att nå någon vettig sort av livskvalité.
 
Där står jag just nu. Läkarintyg på gång, samtal med försäkringskassan genomförda.
Alla verkar vara eniga och nu väntar bara kampen, eller åtminstone försöket att få bli
sjukpensionerad. Men det här är så långt ifrån okomplicerat det bara kan bli, det här
är allt annat än vem och framför allt VAD jag är, och jag tror faktiskt att ev krigande
och kämpande blir det lindrigaste i hela historien.
 
Så. Där står jag alltså nu.
 
Sen finns det bra saker i livet, förstås! Jag är numer mormor! Bara en sån sak va?
Oavsett hur värdelös jag har varit under de här sista 10-12 åren så fortsätter livet
och numer finns det både en svärson och en liten sonson här.
 
Livet går vidare, jag ska också följa med på den resan fast i en kanske lite mer
anpassad version, en som är lagom för min skalle helt enkelt. Ser fram emot den.
Om allt går som det ska, trots att det känns för jävligt.
 
 
Avslutar med ett citat av Hanne Kjöller, från hennes senaste mästerverk....
 
Sällan antingen eller
 
 "Ohälsa ses som en fråga om frisk ­eller sjuk, svart eller vitt, antingen eller. Och inte, som det för de flesta av oss är, en fråga om förhållningssätt, acceptans och en förmåga att uthärda obehag."
 
Antar att jag har usel förmåga att uthärda obehag enligt henne, att jag då ändrar mitt
förhållningssätt lär inte hjälpa eftersom acceptansen i mitt fall betyder att helt enkelt
sluta kämpa. Att försöka värna om sig själv.
 
 

- Solrosuppropet!


Idag smäller det!
Ut ur stugorna, visa er solidaritet med alla drabbade av
utförsäkringar och långtidsarbetslöshet - fas3!

Tillsammans kan vi förändra!

(är sent ute med inlägg men får använda mig av min
hälsa som förklaring, eller ohälsa kanske man ska
skriva?)

Gävle

Anneli Ekholm

a.ekholm@glocalnet.net 026-13 13 17 (kopplar till mobil) 070-294084011 (sms)

Kl 14 på Stortorget

 

Helsingborg

Terasstrapporna kl 14, avgång kl 14.30.

Helen Albertsson (Föreningen för rättvis välfärd)

0764-120134

helen.albertsson@gmail.com

https://www.facebook.com/events/330739720315727/

 

Härnösand

Stora Torget kl 12.30.

Gertie Gladnikoff

Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt

gertie.gladnikoff@gmail.com

076-138 98 45

 

Kalmar

Christine Holmberg - chrisseh@live.se

Larmtorget, Kalmar  kl 14.00

https://www.facebook.com/events/347677541942112/

 

Karlstad

Kenneth Birath - kenneth.birath@svenskakyrkan.se

Anette Ivarsson - anette@carlstad.se

Soltorget, kl 13.00

https://www.facebook.com/events/331004490289861/

 

Ljungby

Jerry Rogerstam

jerry.rogerstam@hotmail.com  0702131614

Vi har inte fått besked om tid och plats - lägger in det så snart vi vet.

Malmö

Agneta Holmqvist Holm - agnesholm54@hotmail.com

mob 0729 - 07 54 29

Adrian Engström - adrianengstrom@gmail.com

mob 0735 - 45 44 96

Annandag påsk 9/4 kl 14.00 på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

http://www.facebook.com/events/218993428195066/

 

Norrköping (med Linköping/Mjölby)

Lotta Larsson

lottas.stuff@gmail.com

0765  615853

Tyska Torget 14.00

https://www.facebook.com/events/352299574810929/

 

Stockholm

Carina Wellton, 073-970 97 91 carina@carinawellton.com

Medborgarplatsen, 15.00 - ca 16.30

http://www.facebook.com/events/314996885225317/

 

Umeå

Rådhustorget kl 15-17

Annelie Lövgren 070-541 29 79

https://www.facebook.com/events/350857211631997/

 

Västerås

Maria Werme

073-7241865

info@slussa.se

Melkertorget (vid Skrapan) kl. 14-15

- Solsken ute, solsken inne!



Här är mitt första försök att få till ett vilsamt sovrum. Det går i caffe latte,
vitt och rosa/lila. Har tjuvlånat dotterns bild o ställt i fönstret just nu, en
sådär lagom knallrosa ram och två söta systrar.

Annars så verkar mina bihålor ha löpt amok igen, huvudvärk och litervis
med sånt där mysigt snor att fräsa ut. Ja, o sen har jag ont i ryggen också,
det är ju lääääänge sedan jag kände såhär mycket. Tänker skylla det på mitt
eget sätt att hantera förändringar. Har gruvat mig så för den här flytten men
vet ni vad, det går ju bra!

Jag känner mig lugn, inifrån och ut, dotra är ju vuxen, det var dags, hon
behövde det och jag har passat på att leka med lite av de smink och ansikts-
rengöringsprodukterna hon överlät på mig. Är alltså totalt genomskrubbad,
huden drar och sliter och jag är LIKBLEK haha! Gäller att lära sig att fylla på
med något när man skrubbar bort allt gammalt, var ju åtminstone hudfärgad
förr ;)

Nu ska jag lägga mig i ett kokhett bad, finns nämligen MASSOR med bodyscrub också,
ska byta "kostym" innan det är dags för skymning och efterlängtad promenad.
Kan inte vänta tills det är "löning", ska köpa mina solglasögon det allra första
jag gör så jag kan komma mig ut och njuta av vårsolen också.

- "Mitt" Påskupprop !


(bild lånad från VK)

Igår belönades Ume-borna med vackert väder och riktigt behagliga vindar, vårväder
med extraknorr av Påskupprop på Rådhustorget. På självaste Apberget stod några
av våra hjältar som höll alla dessa upprop mot de omänskliga utförsäkringar som slår
till mot många av oss långtidssjuka i Sverige.

Att min egen familj var representerad visar om inte annat den här bilden, surstruten
till höger med solglasögon är nämligen undertecknad tanta...... Sen har vi särbo och
moder, den enda som saknades var dottern men hon hade fullständigt legitima skäl
att inte sluta upp - hon var sjuk nämligen ;)


Upprop för de utförsäkrade - VK
Hundratal deltog i Påskuppropet - VF


Det här var första gången jag mötte så många med samma åsikt, ni kan inte
ana hur skönt det var att få känna samhörigheten med andra istället för att
nästan känna det som att man ska behöva smyga efter husväggarna för att
inte störa någon av alla som VET hur mycket vi myglare ljuger och har oss....
(man behöver bara läsa kommentarerna för att inse hur läget EGENTLIGEN
ligger.....ivf enligt vissa...... )

Påskupprop för utförsäkrade hölls runtom i landet - SR/Ekot
Tusental i Påsk-uppror runt om i Sverige - SvD
Målet : Att stoppa utförsäkringarna - Aftonbladet
Tusentals i demonstrationer mot utförsäkringarna - Aftonbladet
Tiotusentals protesterade mot utförsäkringarna - Nyheter24
Många i protest mot dålig sjukpeng - DN
500 demonstrerade mot utförsäkringarna - GP
De demonstrerar mot utförsäkringarna - Helsingborgs Dagblad
Läkarnas sjukintyg blir inte godkända - Gefle Dagblad
Över 400 samlades i påskuppropet - UNT
Sjuka nekas sjukersättning, friska får sänkt skatt - DalaDemokraten
Att älska nästan är också att kritisera det
kärlekslösa i samhället - Seglora smedja
Utförsäkrade sa ifrån - Folkbladet
Protesttåg mot tuffare tag - NorraSkåne
Det riktiga utanförskapet börjar när man blir
utförsäkrad - Kristianstadsbladet

Marsch mot lomhörd politik - Dagen
Utförsäkringarna av sjuka måste få ett slut - Bohusläningen
Uppmärksammar de utförsäkrade - Länstidningen
Några hundra i protest mot sjukförsäkringssystemet - Skånskan
Många kom för att delta i påskupprop - ST
Protest mot sjuka regler - Corren


Det finns massor av material på nätet, har det alldeles för
rörigt omkring mig härhemma med hantverkare för att jag
ska få ihop nåt vettigt, ville bara visa på att det INTE handlar
om enstaka fall som ramlar mellan några stolar.

Vi har ett systemfel som måste åtgärdas, inte några småduttar
som regeringen föreslår utan det handlar om att göra om och
göra rätt...

Det här räcker inte Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt
-Kjell Rautio på LO-bloggen

Och givetvis Ett hjärta RÖTT
- Kampen mot utförsäkringarna fortsätter


- Glöm inte bort Påskuppropet!




På måndag den 25/4 samlas människor över hela Sverige för en manifestation
MOT de omänskliga utförsäkringarna, MOT den hantering av sjuka som skapat så
många hemska livssituationer där människor hamnat utanför både sjukförsäkrings-
systemet och hänvisats till socialkontoren för sin överlevnad, allt i vår nya fina
arbetslinje-anda.

Ingen går säker i dagens Sverige. Trots jobbskatteavdrag och alla dessa så fint
kallade "incitament" så fortsätter ohälsan att härja, det är ju nämligen så otroligt
enkelt att sjukdom, handikapp och slutkörda människor INTE går att budgetera
bort hur väl man än försöker.

Vi är inte nöjda med regeringens taffliga försök att ordna till sjukförsäkringen,
att Kristersson försöker lura oss med sitt väloljade munläder och medlidande
blick hjälper INTE de människor som idag sitter i en ekonomiskt katastrofal
situation.

Vem av er tror att hälsan främjas av konkreta hot mot en människas
existen, vem av er går omkring och har blandat ihop rehabinsatser och en
rättvis prövning mot arbetsmarknaden med den STUPSTOCK som möter
människor idag när utförsäkringen är ett faktum?

I påsk vädjar vi till människors samvete, till den empati
och det förnuft som vi vet finns även om ni kanske inte
orkat med att göra era röster hörda, tillsammans kan vi
göra skillnad!

klicka på bilden ovan för mer info

 

Skriv på protestlistor;

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet

 

Påskupprop mot utförsäkringarna i Stockholm;

 

Mer information finns här;

Det finns bara ett påskupprop… men det är inte så bara!

Påskuppropet 2011

Charlotte Therese; Mer om Påskuppropet – länkar, info, artiklar

De Tystas röst; Påskuppropet engagerar



- Påskuppropet, och allas "vår" Jenny Fjell, sånt som stavas HOPP!


I morse hittade vi igen Jenny i morgontvn, talandes om vårt
"utförsäkringssystem" och som företrädare både för en av de
108 läkare som i dagens SvD skriver:

"Sluta straffa våra patienter!"

"Vi kräver att statsmakterna omedelbart slutar att skada de långvarigt sjuka genom en omänsklig lag. Utförsäkringarna måste stoppas nu. Skrota förslaget att ta bort vårdpersonalen från den särskilda arbetsförmågebedömningen. Utred snarast om en mänskligare lag, och sätt snarast in nödvändiga
resurser för att nå en verklig rehabilitering för dem som drabbats av sjukdom."


(huruvida riksdagsledamoten Emma Henriksson (KD) vill förändra systemet
på riktigt eller inte förtäljer inte historien..... samma som man kan säga om
de övriga så "ivrigt protesterande" allianspolitikerna...)

För det är ju så ENKELT, precis om Jenny säger -

"Det vi ser idag är att människor blir försämrade i sin hälsa just av
utförsäkringsprocessen och hälsoeffekterna av det kan vi inte över-
blicka och de kostar otroligt mycket, samhället och individen."

Hur politikerna kan blunda inför dessa fakta är skrämmande,
är inte själva tanken med demokrati att vi också ska känna
någon form av solidaritet med de som just har det svårare
än oss andra?



Skriv på protestlistor;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Nu är 50 orter inbokade för manifestation – mer på facebook

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet



Hos Ett hjärta RÖTT finns ett flertal intressanta blogginlägg,
bl.a några om just sjukförsäkringen och dess konsekvenser:

-  KD vill utvidga sorteringen av sjuka i A- och B-lag
-  108 läkare - stoppa utförsäkringslagen!
-  Fernissa stoppar inte utförsäkringarna!
-  Protestlistor mot utförsäkringarna - det är bråttom nu!


- Att leva ett liv, inte föra ett krig....


(solsken....njae, int va de nå mycke sånt i veckan...)


Jo  jag är medveten om att jag citerar fel,
boken jag läser just nu heter
"Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver,
men i omgångar kan man nästan hellre kalla det krigföring.
Det liv jag valt att leva.

Eller det liv jag lever utifrån vad jag förstår....

Jag har haft ett par tillfällen av aha-upplevelser på sistone, ganska
många måste jag erkänna, och även om jag inte lyckats använda
mig av de nya kunskaperna ännu så finns det ett lite frö som såtts.

Man kan göra på ett annat sätt. Man behöver inte kriga MOT utan
kanske leva MED? Man behöver inte vara perfekt för att ha rätt till
att existera i vårt samhälle, vi kanske alla fyller en funktion även
om många röster och mycket agerande från både politiker och sk
medmänniskor talar för exakt motsatsen.

Som alltid blir jag lika uppfylld av vad jag läser NU, hoppas att det
inte fladdrar bort i allmän hjärnröra utan att själva meningen med
Annas ord stannar kvar lite längre än vanligt. För här hittar jag
nämligen något som tilltalar mig, sånt är inte alltid det lättaste att
hitta av för en litentanta, jag vet och jag kan och jag måste ju..


(försökte mig på att beskriva ett ypperligt exempel på hur acceptans kan
fungera i verkligheten, kan inte annat än garva åt mig själv för min version
av Kåvers berättelse om hur man kan agera när man hamnar i ett oväder
blev alldeles för färgat av mitt eget idiotiska sätt att se på saker och ting)


Att läsa är många gånger magiskt, att föra diskussioner, oavsett om det handlar
om rent terapeutiska samtal, som jag tror många har stora fördomar kring, eller
bara vardagliga samtal är livsnödvändigt. Känslan av att hitta igen de ställen där
man faktiskt är helt ute och cyklar är häftig.

Det kan vara skönt i form av ett självbekräftande, jag är inte ensam i det här
- jag är i många fall ett skolexempel på hur många blir efter att ha levt
ett sådant liv som jag har gjort, efter att ha fått de livserfarenheterna som
jag har samlat på mig, på gott och ont.

Men det allra gottaste är nog ändå när man börjar känna igen de olika mönster
man faktiskt lever efter. När man börjar inse att de livsregler jag tecknat för mig
kanske inte alls fungerar, snarare stjälper än hjälper.

Att kombinera denna kontrollfixerade tantan med ett form av handikapp, livsbegränsning,
som slår ut själva tänket är inte lätt. Jag måste börja forma om reglerna helt enkelt. Man
kan inte kräva samma saker av min mossiga skalle - av min virriga uppenbarelse, NU som
DÅ, och ska jag vara ärlig så kunde man nog inte det DÅ heller. Bara det att jag inte visste
av något annat.... bara....


- Kan Juholt vara vändningen?





Har du missat Håkan Juholts härliga tal på sossarnas extrakongress
idag så titta gärna här. Hoppingivande, inspirerande, ja ta mig fan helt
jädra perfekt en mulen lördag uppe i lappmarken!

Loppet är långt ifrån kört, vi kan förändra, vi SKA förbättra och vi
kommer att göra det! Den som inte blir gladare och lättare om hjärtat
av detta talet vete tusan vad jag kan råda till...


Sen är jag oerhört tacksam över att fina Katta har så fina vänner
som kliver in och hjälper när det är akut. Din tid här är INTE över,
jag kände att något var oerhört fel men inte visste jag att det var
så illa.... Tack för att du finns kvar!


- Massa tycka om bubblar inuti när jag ser det här!




Vi må ha internationella kvinnodagen, vetebulla m gräddedagen och pannkakedagen
(eeeeh, läge för magknip minst sagt...)

Den här filmen gjorde mig salig, hoppas den värmer dig också!


- Tjosan, här ska fixas!




När man äntligen tar sig tid att kolla upp saker och ting,
dvs när det kommer ett brev i brevlådan med information
om att det går att kolla upp när man ska få renoverat,
så hittar man de verkliga godbitarna!

Även om jag inte direkt var på topp när jag kom hem från prattantan,
en sån där som vet och kan allt..... jo, tyvärr, så illa är det, så kan inte
ens negativa tantan låta bli att bli en gnutta lycklig över det här beskedet.

Om jag lägger till ynka 435:- så får jag en ny spis också!
(förhoppningsvis något som kan sänka mina över
600:-/mån eländiga elräkningar)

Dottern kommer hem med godsaker minsann, jag ska bara njuta av
tapetprover och drömmar om en lägenhet som bara jag vill ha,
och dottern givetvis men ändå!

Bästaste prattantan ska tala med fk åt mig, fortsätter med projekt
ta emot hjälp när det är saker som är superjobbiga, och jag ska
bara oroa mig lite lagom, yiiippppieeee!


- "Det är inte så kul när det går bra för bara en del av befolkningen!"



Så underbart härligt skönt att få läsa dessa rader, tänk om de kunde smitta
av sig liksom, om andra vågade stanna upp och fundera över hur vi har
lyckats ordna till det så jävligt som vi har det i dagens Sverige....

Är min alldeles egna lilla RUT värd det faktum att människor går på knä?
Eller snarare såhär, är JAG verkligen så viktig att min personliga konsumtion,
av både pryttlar och människor helt försvarar det faktum att jag kan skita i resten?

Det är inte förvånande att M dyker - Lotta Gröning, Expressen


Jag har inte tänkt försöka mig på någon lång text
idag, fungerar inte, men har en länk att bjussa på,
tänkte visa upp hur "den andra" sidan av myntet
kan se ut...

Ja, om man heter Helena Rivière, är FD moderat riksdagsledamot,
lika relevant som att jag själv är FD blondin utan hängtuttar... och
verkligen har a stick up her ass total avsaknad av medmänsklighet.

(tänker jag alltså....)

Tant Helenas samlade alster på Newsmill


Tidigare inlägg
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...