Ordning och reda.

 
Återigen dags att starta om, börja om, fixa till, räta upp, styra upp, ordna, skärpa sig?
 
Hemma i min hall, den låååååånga, hänger numer två tavlor,
inte några med motiv eller något annant flaschigt utan två
ganska trista grå saker - men som ska ordna upp mitt liv så
oerhört, är tanken...
 
Den första, min whiteboard från dotra, är rentorkad, här ska bara viktigheter
finnas. Lite datum och dosändringar till att börja med, kanske några mindre
roliga läkartider och alla dessa koder som bara ramlar bort ur skallen!
SKA försöka fylla i min almanacka också men en sak i taget, sikta lagom
högt och inte krascha hela tiden helt enkelt!
 
Sen har vi den där andra tavlan,
den som ser än tråkigare ut,
den som jag kallar att nu go vänner, 
nu institutionaliserar vi hemmet steg 1!
 
 
 
Ta inte illa upp, någon, om nu nån ens läser här numer, det här handlar
som vanligt mest om min egen skruvade humor, skulle jag inte få driva med
den person jag blivit genom åren vore det ganska kört! Jag är ju väldigt 
närvarande samtidigt som jag kanske lika gärna inte skulle behöva vara med
då jag ju så sällan minns det efteråt...
 
Undrar hur mycket energi jag har lagt på det här ämnet förresten, att jag inte
minns, att jag glömmer bort, att jag minns "fel"? Men det sista är rent skit-
snack för det sista ni ska påstå när ni pratar med en minnesstörd person är
just sånt, jag må glömma det mesta men fakta kvarstår - det finns saker som
fastnar och de är exakt lika sanna som era minnen! Klart att allt färgas av hur
situationen var, läget rent allmänt och precis samma saker som påverkar
er andra, men nog tusan kan jag lagra fakta också! (måste sluta bråka om
just det här men det är lite svårt....)
 
Ivf så ska den här tavlan hjälpa mig att styra upp livet, kanske kunna se före
när jag tar på mig för mycket saker som garanterat kommer att sabba dagar
framåt. Lära mig att se (och förstå?) att en sak som den här hemska tand-
läkaren kommer att kosta på en hel del och att jag måste ge mig själv en
chans att återhämta mig.
 
För att inte tala om när min länge efterlängtadetraumaterapi startar upp i höst.
Då MÅSTE jag se till att min skalle är i så bra form den kan vara,
det handlar om att komma till "jobbet" utvilad helt enkelt och då talar vi om tre
dagar utan övrig belastning för ETT terapipass...
 
Rent hälsomässigt ligger jag väl lite sämre till, som jag brukar skriva antar jag.
Har haft fortsatt stora problem med min epilepsi, förstås, och har precis börjat
med en till medicin, testar Lyrica för andra gången och med lite tur kan den
kanske viga sig med Lehydan, min utbytta Fenantoin, och hjälpa till att minska
alla mina nya konstiga anfall. Mentalt ligger jag väldigt bra till, allt är ju relativt,
svårt att vara toklycklig när man har en elfelskalle förstås men jag hanterar min
PTSD riktigt bra numer så alltid en bra sak! 
 
 
 
 

Under över alla under!

 
Att saker förändras är en sanning med modifikation, i underkant. Minst sagt
 
Numer tänker jag. Alldeles på riktigt. Jag tänker GENOM situationer där jag
för bara några månader sedan panikade rakt av. Nu tittar jag, tänker till och
går vidare. Helt fantastiskt om jag får säga det själv!
 
Jag vågade ta tag i medicinfrågan en runda till. Fick klartecken från både
neurolog och psykiater. Satte fart på experimenterandet och vips började
saker o ting hända. Tänker inte lägga ut namn på medicin just nu, tar det
lite lugnt då jag ju fortfarande är i "förälskelsefasen", men fortsätter det
hela såhär kommer jag inte att kunna vara tyst helt enkelt :)
 
Vad har hänt rent konkret?
 
Jag är inte rädd för män. Jag är inte rädd för ljud. Jag är inte rädd för,
peppar peppar - tandläkaren! Det har alltså tom provats ett besök hos
största skräcken UTAN lugnande och det gick bra! En enkel summering,
jag är inte längre livrädd. Finns självklart fortfarande jobbiga situationer,
jobbiga lägen om man säger så, men skillnaden är helt vansinnig.
 
Sen har då min mage totalkraschat, väntad biverkning i kombination
med min trasiga mage sedan tidigare men än så länge struntar jag i
det, en tänkande hjärna så mkt mer värd än en hyfsat lugn mage.
 
Min epilepsi strular mer än på flera år. Inte oväntat heller då ju saker
händer uppe i hjärnkontoret. Alltså får jag laborera med doshöjningar.
Inte heller så trevligt, men än så länge står jag ut. Inga stora anfall
utan bara mindre ena, och visst illamående av medicinhöjningen där
också. 
 
Så här är det, minnet har inte hittat tillbaka dessvärre. Har varit ganska
så slitigt att piggna till så mkt som jag gjort, äter ju ett par olika B-
vitaminpreparat också numer vilket säkerligen också hjälpt till att få
ordning på tänket, och ändå inte minnas. Blev nästan jobbigare ett tag
då jag ju vill och kan så mkt mer men ändå inte kommer ihåg, men jag
försöker ta det med ro. Övningskör ju fortfarande liksom. (ordsnubblar
fortfarande märker jag :D)
 
Men det är väl ungefär allt för nu tror jag.
 
(Åsså har bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvunnit också!!)
 
 

Vad händer i livet?

 
Orkar inte vara rädd för eventuell bevakning på nätet, vet ju redan att den existerar och kan
väl inte helt sluta tänka högt bara för att NI skulle "råka" titta in. Kan inte fortsätta vara så jädra
feg, måste styra mitt eget skepp!
 
Är dock en usel dag att börja skriva igen, har haft några jobbiga dagar med anfall och knepiga
skakningar, trött inifrån och ut på nåt mysko sätt, men några rader ska jag väl kunna få ihop...
 
Just nu står jag inför ett stort steg i livet, för mig mest ett STORT steg bakåt men kanske är det
just tvärtom, kanske kan det här att backa verkligen vara det som hjälper mig framåt? Är sjuk-
skriven, igen, eller fortfarande om man vill kalla det så. Mina två utförsäkringar har inte tagit mig
framåt rehabmässigt, jag har inte bytt arbete eftersom att det ju de facto verkar vara knepigt att
hitta nåt arbete som ska passa min "sviktande hälsa". 
 
Förstår det provokativa i att börja fundera i de banor som sjukvården redan gör om mig,
enda sättet att nå optimal hälsa, och nu talar vi inte alls om att bli frisk eftersom att
diagnoser som epilepsi och komplex PTSD inte lagas eller läker ut, utan lärs att leva
med, innebär att man faktiskt ger sig. Att man faktiskt inte har något mer att tillföra i
arbetslivet oavsett hur mycket arbetsmyra man var en gång i tiden.
 
Nu ska det tydligen omprioriteras, och kanske kan man läsa mellan raderna att jag inte
riktigt förlikat mig med det hela än, nu ska jag fokusera på vad som gör att jag själv
mår bra och genom det kanske lyckas att nå någon vettig sort av livskvalité.
 
Där står jag just nu. Läkarintyg på gång, samtal med försäkringskassan genomförda.
Alla verkar vara eniga och nu väntar bara kampen, eller åtminstone försöket att få bli
sjukpensionerad. Men det här är så långt ifrån okomplicerat det bara kan bli, det här
är allt annat än vem och framför allt VAD jag är, och jag tror faktiskt att ev krigande
och kämpande blir det lindrigaste i hela historien.
 
Så. Där står jag alltså nu.
 
Sen finns det bra saker i livet, förstås! Jag är numer mormor! Bara en sån sak va?
Oavsett hur värdelös jag har varit under de här sista 10-12 åren så fortsätter livet
och numer finns det både en svärson och en liten sonson här.
 
Livet går vidare, jag ska också följa med på den resan fast i en kanske lite mer
anpassad version, en som är lagom för min skalle helt enkelt. Ser fram emot den.
Om allt går som det ska, trots att det känns för jävligt.
 
 
Avslutar med ett citat av Hanne Kjöller, från hennes senaste mästerverk....
 
Sällan antingen eller
 
 "Ohälsa ses som en fråga om frisk ­eller sjuk, svart eller vitt, antingen eller. Och inte, som det för de flesta av oss är, en fråga om förhållningssätt, acceptans och en förmåga att uthärda obehag."
 
Antar att jag har usel förmåga att uthärda obehag enligt henne, att jag då ändrar mitt
förhållningssätt lär inte hjälpa eftersom acceptansen i mitt fall betyder att helt enkelt
sluta kämpa. Att försöka värna om sig själv.
 
 

- Marcus Birro funderar högt


Jag erkänner villigt att jag inte tillhör Marcus största fans, han har i mina ögon
vältrat sig lite väl mycket i eländes elände (skriver hon som är totalt fixerad
vid kramper och sjukpenning... hmmm) och allt som skrivits här hemma hos
mig tidigare har varit allmän kritik

MEN
att Svensson verkar ha svalt den offentliga
lögnen om att Sverige har blivit friskare
är
så rätt att jag får ändra åsikt,
ivf för stunden



OM ni också har lurats in i det hörnet,
folk tittar på siffror, framförallt de smått justerade tolkningarna som den
(före detta?) statliga Försäkringskassan prånglar ut till oss andra
, de siffror
och procenttal som Alliansen snabbt vräker ut över oss blandat med ord
om halvfullt och halvtomt, en lyckad reform där bara en tredjedel av de
tidigare sjuklingarna återgår till sjukskrivning, ersättning, kalla det vad ni vill....

Allt utom det enkla faktumet att MINST en tredjedel inte alls klarar
av att sättas i arbete omgående, oavsett vad regering och riksdag anser.


"Statistik ljuger. Vi har något färre människor sjukskrivna men vi har
knappast färre människor sjuka. Det är en gradskillnad där
."
Birro


Markus väljer sen att gå vidare till en separat harang om just psykiskt
sjuka, alla har rätt till sin åsikt och en del hörs mer, jag själv anser att
det är mer komplext än att "bara" sätta psykiskt sjuka på sjukan igen
för att säkra omgivningarna dock.

Vi måste helt enkelt ompröva vårt sätt vad gäller långtidsbehandling av människor
med grava psykiska sjukdomar, tror inte på låsta instutitioner utan skulle själv
vilja se mer, fler, bättre stödboenden då dessa människor ofta har möjlighet och
även rätt till mycket bättre livskvalité med hjälp och stöd ute i vårat samhälle.

Stigmat över psykiska sjukdomar måste bort, vem som helst kan
drabbas av en akut psykos eller schizofreni vilket jag misstänker att
Marcus själv tänker på...


Men,
återigen,

precis som Tord Oscarsson, S skriver om - Alliansens lögner om sjukförsäkringen avslöjade
angående uppgifterna om 140 nya sjukpensionärer varje dag under åren 1998- 2006

"Jag tenterade en gång i straffrätt för professor Strahl. Som lösning  på ett problem sa jag att det är väl ungefär som här. UNGEFÄR sa Strahl med hög röst. Jag vill tala om för kandidaten att i straffrätt finns inget som heter ungefär. DET SKA VARA EXAKT!

 

I politiken kan det kanske inte vara krav på att det ska vara alldeles exakt men om man kör med anmärkningsvärd uppgift måste det kräva att man är säker på att den är i "rätt härad" d.v.s att man kan stå vid den."

 

Även om man i politiken har lite mer svängrum så banne mig,

ska man svänga sig med siffror, se då till att ni har de korrekta,

annars ...... kanske ni inte ska skrika så högt?

 

Ta vägen förbi Myter / Myter (via googledokument)

där ni kan läsa om sanningen

bakom all statistik vad gäller sjukförsäkringen,

tex vad gäller antalet sjukförsäkrade per dag

under åren 1998 - 2006.

 

Helt plötsligt minskade den uttjatade summan 140 st/dag

till 51 st/dag. Det är nämligen skillnad på äpplen och päron.

ÄVEN inom politiken!

 

 

- Här hemma förespråkas feodalismen...


men för att förklara det hela så är det alltså särbot som slänger sig med den terminologin när våra diskussioner kring Sveriges nuvarande sk demokrati går som hetast....

Jag har ärligt talat inte ens kollat upp vad feodalism verkligen innebär, förutom vad han har sagt i samtalen, vill man läsa wikipedia blir det genast alldeles för krångligt, HÄR, så jag använder mig av en annan, mer svammelfia-anpassad förklaring:


"Det hela bygger på att någon (en kung) kontrollerar ett stort stycke jord, men inte har nog
med män för att försvara det och inte nog med pengar för att avlöna soldater. Då förläner
(lånar ut, egentligen) han en bit av området till en annan man som har en stridshäst,
kanske flera, men ingen jord.

Man nummer två kallas då vasall och har skyldighet att hjälpa man ett om det blir krig.
I gengäld får vasallen alla inkomster från jorden och bönderna betalar sina skatter till
honom. Vasallen kan sedan skaffa undervasaller så att det blir som ett enda pussel.

I botten står bönderna som bör upp hela systemet ekonomiskt. För att de inte skall
kunna försvinna är de livegna, d v s de är enligt lag tvungna att stanna på det gods där
de är födda
."
Medeltiden, Kalmarmuseum


Tro nu för allt i världen inte att särbot är en krigisk pojk, han är mer krass och kanske har lättare för att tänka att man verkligen borde göra lite mer dramatiska förändringar i samhället då ju det börjar vara mer än tveksamt att vår s.k demokrati fungerar... Eller, kanske är jag som vanligt ute och cyklar och egentligen borde tala om solidaritet, ja, ni vet, "det där" som beskrivs på lite olika sätt HÄR


Nu måste jag bara konstatera en sak, i det feodala systemet, pyramiden, stod ju bönderna i botten, livegna och därigenom förhindrade att skapa egna liv med vettiga förutsättningar. I dagens kapitalistiska Sverige har vi då en annan sorts livegna, alla arbetslösa som skickas Sverige runt i konkurrens (tillåt mig tvivla) med oss tidigare sjuka, numer friska...  Jag vill inte alls gnälla på förslagen om lärlingssystemet, det ÄR ett stort problem med ungdomsarbetslösheten och det är ett sätt att åtminstone få ut ungdomarna i arbete, men hur i hela världen ska någon kunna överleva, betala ett boende och kanske försörja en familj på en halv lön?!



Men nu var ju tanken den att jag skulle pusha för Ett hjärta RÖTT igen,

(babblade bara iväg mig, fick höra att dotra direkt kan plocka i
vilket skick jag är utifrån hur jag svamlar, hon skrattar bara,
hoppas ni också kan göra det, hissen går ju inte alltid ända upp
hos den här tantan som ni vet ;-) )





Kapitalismen - en kärlekshistoria


Återigen ett pricksäkert inlägg, denna gång om Michael Moores nya film
"Capitalism a love story", Moore fortsätter envist att ifrågasätta "The american way of living"
och precis som det beskrivs i bloggen är det mer och mer
tydligt hur skutan Sverige har fått byta kurs de senare åren.

Jag
VÄGRAR att tro att det är försent att vända om,
hoppas att ni som läser här tar med er länken
till Ett hjärta RÖTT och i er tur sprider den vidare,
det är ju bara VI som kan förändra, och då måste
vi ALLA hjälpas åt!


(99% av svamlet denna kväll tillskriver jag Fenantoinet, bara så att ni vet!)





Och för ge särbot en chans att förklara:

"Måste bara få förtydliga vad detta särbo (lilla jag det) egentligen förespråkar; INTE den medeltida typen av feodalsystem, merlitegranna tvärtom liksom, som jag valt att kalla neofeodalism mest bara för att det låter så klatchigt.Om man tänker sej att befolkningen grupperas i tjog eller så, som demokratiskt får välja sej en "socialsekreterare/arbetsförmedlare/f-kassehandläggare/skv-tjänsteman" som i sin tur (tillsammans med typ nitton tjänstemän av samma rang) kontrolleras av en högre, även denna folkvald, tjänsteman osv ända upp till den medeltida kungens nivå (även denna naturligtvis folkvald och med tveksamma och svårdefinierade arbetsuppgifter och "apanage" därefter) så får man en sorts feodalism fast med upponervänd pyramid... Typ... kanske... Eller?"


Nu kan ni nästan förstå på vilken avancerad nivå våra diskussioner ligger va? ;-)

- Hur man trixar bort det svenska folket!


Det börjar känna tragiskt att vi inte har några försäkringar kvar,
trolla runt en snurr och vips, bidrag!. Den 1 juni blir ju även jag friskförklarad,
helt underbart och så lämpligt också efter de här månadernas eviga tjafsande
med min sk behandling MOT epilepsin...


Den som de facto håller mig anfallsfri (?), nä just det, inte numer (och om man kan
spåra en aning bitterhet i mitt knattrande så LOVAR jag att det finns där...) Den som
också, oavsett vilken jädra sort jag provar, håller mig antingen halvt medvetslös,
ordentligt ledsen och tungsint, mysigt bajsande... (överdriven detalj antar jag)
eller som nu.....

RISIG....


Jag ska hålla tummarna för att jag ska hinna piggna på mig tills det är dags att
aktivt delta i min ALI - Arbetslivsintroduktion, dumt vore det ju om jag fortfarande
skulle vara drabbad av behandlingen av mitt ICKE LIVSVARIGA....problem.....

(ja men ni vet ju, oavsett om man har en läkare som säger att medicineringen
kommer att vara livet ut så kan alltid försäkringskassan göra en SLU och då
genast få tag i läkare som verkligen INTE kan skriva under på att jag kommer
att lida av de besvär jag gör resten av livet...)

(-det kan ju komma en ny medicin i morgon?!)


Nå ja, frisk är lämpligt att bli i tider när allt handlar om
att ordtrixa bort givna, genom skatt väl betalda försäkringar...


Blir intressant att se om vi kommer att passa in under
ännu en nyhet, absolut fattigdom, istället för den
tidigare formuleringen relativ fattigdom.


Vips så betyder inte rapporter som denna
ett endaste dugg.

250 000 tusen fler fattiga på 4 år!







Dagens inlägg i Ett hjärta RÖTT behandlar just den biten,


Begreppsmanipulering a la Alliansen


sen såg jag att jag lyckats missa gårdagens....
första gången på LÄNGE måste jag få säga



Kvinnor diskrimineras systematiskt av FK


Klicka, läs, förfasas, FÖRÄNDRA!

- Målet i sikte, Maxi, here we come!


 

 

 

En hel massa nostalgi,

inte bara rent musikaliskt

efter en genomlyssning av massor av Palme,

tänka sig, allt han talade om är lika aktuellt idag,

vi talar om en nedmontering av det svenska samhället

som är helt absurd!

 

 

 

 

Gårdagens inlägg på Ett hjärta RÖTT är givetvis

lika läsvärt som vanligt, denna gång handlar det

om "allas vår" Littorin.... här kallad den leende slaktaren.....

 

 

 

 

Måste bara få tipsa om en annan sida,

Alliansen 2010

nåt som jag hellre kallar

 

 

här hittar man en hel del "sanningar"

även om de blir ack så obekväma i dagsljuset....

 

 

Men nu ska vi handla,

mat är också både en rättighet

och en njutning :-)

- Säkra, ordentliga, faktabaserade beslut från försäkringskassan?


Genom en slarvig handläggare på fk, som lyckas hänga ut en annan
av sina klienter helt när hon blandar ihop handlingarna för 2 personer
får både en trafikskadad, sjukskriven sedan 15 år tillbaka inte bara
sin sjukpenning indragen utan även lite mer gott o blandat i sina papper...


Genom att lägga till drog och psykiska problem, Hepatit C och lite
annat gott o blandat blir den nya "domen" utförsäkrad/frisk.....


Efter att ha ringt upp sin handläggare och frågat hur hon kunde
fatta det beslut hon nu valde att göra när det ju faktiskt inte ens
enbart var mannens handlingar hon hade att ta hänsyn till svarar hon


"- Jag har bara läst sammanfattningen........."

läs mer i VK eller köp pappersupplagan i dag lördag.


Hur är rättsäkerheten på fk, finns det ens någon
och är det en generell regel att man bara läser
sammanfattningarna?

- Jag förstår inte, är det pillrens fel eller borgarnas helt enkelt?


Eftersom att jag både sitter där jag gör, bra mycket sämre
koll på nätet, och är som jag vart just nu så erkänner jag
att jag inte förstår,
jag förstår nästan ingenting av borgarnas politik,
jag undrar när människovärdet skrevs om så markant
att ALLT handlar om pengar,
deras pengar !!

Anders Borg, som ni kan lyssna på här vilket jag inte har
gjort ännu, "öppnar" för en höjning av a-kassans inkomsttak.

Det i sig är väl säkerligen befogat, vad vet
egentligen en långtidssjukskriven snart mirakulöst helad
om sånt, jag har ju gått på sjukersättning de sista hundra
åren själv vilket enkelt har sett till att min inkomst har stått
helt stilla i 10 år!

Där handlar det inte om att anpassa inkomst efter BNP utan mage
efter matsäck helt enkelt, blev man trasig för länge spelar varken
höjda hyror och matpriser ett endaste dyft!


"-Taket i a-kassan är låst i kronor och det betyder
att det automatiskt urgröps hela tiden"
, som vår minister
så vältaligt beskriver det hela.


Eftersom att man per automatik tappat allt värde som människa,
ivf vad gäller de ekonomiska möjligheterna till att ta hand om sin
familj, pga div sjukdomar/och eller handikapp
MEN
blir helad och därigenom bara kan börja om igen, tillbaka till arbets-
livet, må så vara med en defekt eller två, för att kanske kunna få
"råd" att leva igen så blir det lite bitterljuva ord.


"I en diskussion kring vilket statligt skydd man ska ha som sjukskriven,
sade Anders Borg att han inte ser några behov av att göra stora förändringar
i försäkringssystemet för sjukersättning."



Om nu inte jag hinner få mina månader som  a-kassemedlem innan
tillfrisknandet sker, vilket innebär att jag blir ståendes med de där
magiska 223 kronorna/dag.........

(skiljer ju nu bara med 457:-/dag, för det är klart att en arbetslös
"arbetare", en sådan som arbetarpartiet Moderaterna ju jobbar för,
är värd bra mycket mer slantar än en trasig dito.... eller?)



För er som är klara i knoppen, läs
gärna igenom allt det här, en extra
gång för mig o sen kan vi ta oss ett
snack utan störande moment omkring.



Jag får väl bara vänta och se, precis som många tusen andra,
om inte annat så förstår vi vidden av eländet när vi tittar i våra
plånböcker första månaden utan den "förmån" som tidsbegränsad
sjukersättningen har kallats, den som ska bort före år 2012.


För det är väl ganska intressant ändå, var det inte svårare än
såhär att komma till bukt med vår ohälsa än att helt enkelt
besluta bort den, varför har ingen gjort det tidigare?

- Trött?


Inte vet jag om det hjälper men vi är fler, många fler, som hasar oss
fram i dessa tider... Jag är smått fascinerad över hur svag man kan bli,
NU, när solen faktiskt börjar visa sig lite längre för var dag som går...


Själv har jag somnat en skvätt idag efter middagen, inte det mest smarta
om man som jag har svårt att somna på kvällen, men idag gick det helt
enkelt inte att undvika eländet.... Jag är trött, "utschlut" och det är inte så
lätt att inte låtsas om det....


Ska försöka hålla mig vaken några timmar till, tror att jag är utan mina
sova gott-tabletter också, då vet jag att det är lönlöst att somna till för
då är jag garanterad att vakna tämligen omgående och sen inte alls kunna
sova en timme till.


Förresten,
snart är det vår med takdropp och härliga skoterleder,
är ni avis? För det borde ni vara.... Inte så många som
har skoterled direkt från gården ;-)


(ok, ok, nu bor jag ju inte kvar där längre då men
lite hemma är det ju fortfarande, eller hur plutten?)





- Projekt trolla bort det gråa ur vardagen pågår


Fast lugn, bara lugn, lär ändå inte komma längre än till just hårfärgningen,
är ju allt utom en pysseltanta. Huvva för töcke dänna pjoller ;-) (fast gråa
strån i kombination med mina numer kroniska, snyft, påsar under ögonen
är inte direkt det mest attraktiva....)

Funderar på att klippa av mig lite hår, alltså fram med saxen här hemma och
bara höfta.... Sånt gjorde jag förr om åren när man var för snål för att gå till
frisören, numer är ju hårmanen väck och jag är lite skraj för att några kala
fläckar ska komma fram, nå ja, nu är det slut på reklamen, FINAL i Paradise
Hotel
den här veckan o alla avsnitt är guld värda!

- Jag gjorde bort mig...... förlåt


I'm Sorry comment graphics




Även om man är vuxen,
mamma och egentligen
MÅSTE tänka bättre så
blir det så jättefel ibland..

En massa förlåt och jag ska verkligen
försöka lägga in hjärnan INNAN jag
startar käften
!


*skäms som en toka*

- En klen gubbe och en kämpande litentanta


Drink Beer



Världens överraskning väntade mig härhemma i gårkväll/natt och jag
har suttit och kämpat och slitit för att försöka mig på att förstå ett visst
bildbehandlingsprogram...... men jag får bara konstatera, jag kan int...


Iofs så lär jag väl göra ett nytt försök lite senare, funderar på att  ta
mig en nyårsöl och bara andas ut, inte kämpa så förgrymmat utan bara
låta det hela flyta på liksom......


Gubben verkar ha drabbats av nåt liknande Ea:s karl,
den där manliga förkylningen, hehe
så att vi håller oss hemma ikväll är tämligen solklart,
och helt ok också för min del, man börjar bli för gammal
för partylivet ;-)

- Kan detta vara möjligt?

Jag har brottats med min diagnos, min epiga, hyfsat kontrollerade och inte alls livsavgörande diagnos Epilepsi sen dag ett, jag som är, eller kanske var?, en kontrollmänniska utan dess like.... I mångt och mycket upplevde nog hela min familj, ska inte tala för morsan nu, men med familj menar jag migsjälv och dottern, det mer som ett straff.

Såhär i efterhand ser jag ju mer och mer klart att jag kanske var den som drabbades minst, samtidigt som jag ju ändock var den som de facto drabbades rent fysiskt, men om vi skulle enas om en beskrivning av de första åren så hamnar vi nånstans mellan pest och kolera, eller ett rent helvet....

Dottern fick en ansvarsbörda som var overkligt stor, jag vet ju själv med en sjuk pappa under hela min uppväxt, att man som anhörig ibland får dra det tyngsta lasset, även om man som dottern, och jag under de första ensamma åren med min pappa, bara är drygt tio år...

Numer har saker och ting stabiliserats, jag tror att dottern kunnat slappna av, jag hoppas att hon kan det?, och faktiskt fått tillbaka sin egentid både som dotter och flickvän, och tonåring i dagens ganska tuffa samhälle. Jag lyckades hitta av en räddande ängel under mina år uppe i Lappland, mot alla odds fanns där en enormt kunnig psykolog/psykoterapeut och gud vet vad mer hon kan, som steg för steg ledde mig bort från kampen mot epilepsin och tillbaka till lusten att våga, att drömma, att faktiskt se på mig själv som nåt annat än en epileptisk, trasig människa till en kanske återigen blomstrande litentanta!

Dessvärre tappade jag bort henne när jag flyttade till den stora staden, även om hon faktiskt tjänstgör här också ibland, men ja, ni som härjar och slåss inom vården vet ju att det väldigt sällan är de enkla och logiska lösningarna som används utan det ska börjas om på nytt, tyvärr inte.

Vissa saker, och kanske vissa personer?, är inte så lättomplacerade i livet utan en bra relation, även om det handlade om sk professionel vägledning med samtal som redskap (en formulering som Google så praktiskt tog fram åt mig!) så kan man också bygga upp en form av trygghet och därigenom kunna knyta upp vissa knutar sååå mycket enklare.

Nu kommer det härliga och helt underbara, jag valde att på vinst eller förlust söka mig mot psykoterapienheten här i stan, kanske krigar mot lite andra demoner med värk och sånt, också. Ingen lovade någonting, snarare sa motsatsen, jag kunde inte ens hoppas på att få tillbaka min ängel, men jag sökte ändå. Kanske finns det nån annan som kan hjälpa till och bolla klart tankarna i min skalle?

JAG FICK TILLBAKA HENNE!!!!!!!!! Det här är lika stort som att vinna en miljonvinst, det är mycket större än att få nån fjantig Volvo på Bingolotto eller bli bjuden på nån skrytresa till Dubai, det här är möjligheten till den där slutgiltiga acceptansen av vem jag är, VAD jag är oavsett krämpor och skit, och just nu är jag så fjantigt lycklig att jag grinar..... Ni som känner mig förstår att det är stora grejor då, eller hur?

Tror faktiskt att turen kan vända, att man kan få den där chansen i livet, att ok för att man får må apa över att man är trasig och trött och segdum i skallen jämt, men jag kan få lära mig knepen att acceptera, inte bara resignera som jag ändock lärt mig under sista året, utan faktiskt kunna se bortanför de begränsningarna kroppen tydligen bestämt sig för att sätta!


Halleluja, ja, banne mig, även om jag inte är kristen så HALLELUJAH!



- Vad surfar du med för webbläsare?

 

 

Jag tyckte att jag var smart som äntligen övergav IE, var så mycket strul hela

tiden att jag höll på att få krupp, ju mer uppdateringar ju fler krascher, så vips

klev jag in i matchen och började surfa med just Firefox.....

 

Nu måste jag dock få klaga, numer kraschar Firefox minst lika ofta som IE gjorde

när jag bytte bort det... suck och stön och eländes elände..... Det som är bra är

dock att jag har bevakning på TkJ - Sveriges största IT-blogg och alldeles lämpligt

till att jag höll på att få ett mindre spel här hemma kommer han med det här

ypperliga inlägget:

 

Firefox - den mest buggiga webbläsaren?

 

Tydligen är det stora problem med just Firefox numer, alltid skönt att få veta att

man inte genom några dundermissar sabbat sin egen burk, vilket alltid är min

första tanke, VAD HAR JAG NU GJORT?! och ett hett tips är att ni kliver in hos

TkJ nån gång per dag, eller varför inte som jag lägg den på bevakning hos Bloglovin?

 

 

Nu återstår bara det lilla dilemmat, vad ska jag byta till?

 

 

Tydligen har uppstickaren Google Chrome fått en massa användare,

är det något ni skulle kunna rekommendera, och ha i huvudet att nu

talar vi om en ganska svåromprogrammerbar litentanta här, det går

liksom inte i en handvändning att lära om numer...

 

 

- Tack finaste särbot, tack för att du finns där för mig!


See My World Is Different


Click Here For Images & See My World Is Different Pictures



Det blev inte nån riktigt bra dag för mig idag,
efter ett par ynka timmars sömn bara så är det
väldigt svårt att studsa upp pigg och alert......

Som tur var hade jag ju min personliga
väckarklocka här hemma.......

- Men mamma, suckade hon när hon kom
intassandes i mitt rum i morse

Jag försov mig igen, för tusende gången minst
känns det som vid det här laget, men snart är jag
så van att jag kommer att kunna studsa upp, borsta
tänder, sminka mig, pinka, klä mig, ta morgonröken
tillsammans med morgonmedicinen samtidigt..... eeh..

Jobbade igen min halvtimme jag blev sen, förstås, och
här sitter jag nu med en helt vansinnig huvudvärk, som
vanligt.....

Har strategin för kvällen helt klar, kånka tillbaka låne-
dvdspelaren från dotterns rum, bädda ner mig, ordentligt
så man inte ens orkar att ta sig upp även om det börjar
brinna (symboliskt talat förstås!!) och fram med alla hel-
och halvkassa filmer jag bara kan leta reda på!!


Jädrar vad jag ska somna fort, även om det blir enbart
av filmöverdos, sova måste jag göra och min godnatt-tid
för ikväll blir vid nio-snåret......

Det sista som överger en är ju bevisligen
hoppet och nu får jag satsa 100 % på det!



Varför jag tackar särbot?
Jo, för att han återigen påminde mig om
att jag ju bara är människa, det är ok att
avboka ett möte om det inte går att genomföra.....


citatet ovan var bara så flummigt
att jag inte kunde låta bli det, ett
citat som taget från en avdomnad
litentanta nästintill haha!


- Ära vare skolreformatorer i höjden, amen!



Ibland blir inte saker och ting som man hoppats, sånt får man lära sig att leva med, även om det är lärdomar som kan göra ont så ini i bomben. I dag var det dags att agera, stålmorsan skulle kliva in i matchen, lägga fram sanningarna i ljuset, argumentera ned insoffade, elitistiska och konservativa ledningar PUNKT!

Om man säger såhär, jag vann ingen match, jag slog ingen med häpnad eller sårade någon ens i ytterkanten av deras skenhelighet för så var inte läget, jag hade FEL....

Sånt svider att erkänna, jag, stortrutade tonårsmorsan från lägenheten (som vi ju gärna byter ut mot en trevlig tvåa btw!) i det röda huset blev själv bortfintad å det grövsta och gick därifrån med en helt annan blick, insikt och mycket större fortroende för skolsituationen än vad jag nånsin haft...

Det är en bedrift att prata bort mig måste jag bara få betona, jag har käft som en kobra, iofs intelligens som en struts när jag känner mig hotad - givetvis innefattar också dottern det "MIG" som man inte jävlas med!!

Jag måste härmed höja hatten för en respektfull salut, jag tror banne mig vändningen på skolan är här, kaptenen har redan börjat sno om det stora, njaaa, inte så stora skeppet men nu försöker jag då skriva lite sådär metaforiskt, ok? och jag ger er en respit, ingen dumförklaring än på ett tag minsann!

Vad jag svamlar om egentligen? Ja, utan att lämna ut för många, för mycket, kan jag säga att efter ledningsbytet på en viss skola har mitt förtroende ökat med 110 %, tror även att dottern känner sig lite mer hoppfull, vilket har svajjat en gnutta, MED ALL RÄTT, den sista tiden!

Nu ska vi bara se om bakbenen duger till att infria det truten sa, men vet ni vad, det tror jag, den här gången känns det bra och vi kör en nystart, bättre sent än aldrig!!

- Jaha..

så slapp man ivf städa efter 2010 års bästa fest ivf....

Lägenhet, vad då? Bara för att jag drog med mig dottern dit
bort, visade henne läget och allt, då var det givetvis redan
kört....

Så inget bartendrande, inget party, ingen ny lägenhet.... Fast
ändå, vi sitter ju inte i sjön direkt, har ju min mysiga trea, är
inte så knäpp att jag säger upp den innan jag hittat nåt nytt
så nästa projekt blir att ringa vaktmästaren, eller områdes-
värd kanske det kallas nu? och sparka igång kakelbytet i mitt
mörka kök!

Ut med det asfula orangea kaklet med sprickor o elände, väck
med trasiga bänkskivor o in med det ljusaste vi kan få, man
kanske kan ha parrrrrrrty här också? ;-)

Har anmält mig på några andra lägenheter idag som tröst, inte
för att det är såååå troligt att min köplats räcker till en plats
på Berghem eller i stan, men man kan ju inte ge upp
före man har börjat, eller hur?

- Får man småfnissa åt sånt här, "Rånförsök blev betalning av busskort" ?

Det händer så mycket skit numer, även här i "lilla" Umeå, och det är inte alltid kul
att knappra sig in på Vk . Först hamnade jag. givetvis, på det HÄR, hur mycket jag
än försöker vara snäll och öppen och så har dessvärre Ersboda helt försvunnit från
område där jag skulle kunna tänka mig att bo, jag törs inte längre....punkt....

Men det här, som jag förövrigt passerade m Buss nr 7 en kvart i 5, det blev ju nästan
lite sött.... har man tappat all koll eller är det så att allt som inte blöder får gå under
små söta ursäktade "hallå här är JAG"-yttranden istället för att se det som ren o skär
kriminalitet.....

- Nu ska här jobbas!

eller inte... ska ivf sätta mig ner m dotterns dator, försöka, med kraftig betoning på försöka
hantera nya Photoshop.... Är inte snabblärd, har ingen mus till datorn och önskar mig ett par
starkare läsglasögon för det här är svårt....

Kanske, kanske får jag till en header trots allt, har börjat projekt göra om blogg igen förstås,
den här är helt ok men så anonym, jag lyckas ju inte alls med att ens få dit mitt namn på den
här ju...

Håll tummarna nu gott folk!

Tidigare inlägg
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...