Starta upp en minnesbank?

 
Hade en jättebra pratstund med dottern, idag eller igår, kommer ju liksom
inte ihåg, men vi pratade faktiskt om minnen. Bara det liksom, att jag kunde
komma med något som hon inte mindes och sen fyllde hon på hos mig med
än mer detaljer och händelser. Mer sånt känner jag, mycket mer, för man mår
så grymt mycket bättre med att faktiskt slippa att bara leva i NUET...
 
Var ju prattantadags häromdagen med, kan ärligt inte säga om jag tror att det
kommer att fungera det hela. Jag gillar min terapeut, hon gillar mig, en stor bonus
när man ska in på känsliga saker, men samtidigt är det ju så att skit som har hänt
en definitivt formar en. Dvs jag är ju en vuxen krass människa, som alltför ofta
bara gör det andra ber mig om, trots min krassa sida dvs. Solen har ju även den
fläckar, jag vet massor men knäpper vissa personer med sina fingrar så står jag
där inom loppet av några minuter. Men det är ju MITT problem, MINA korkade
val och de får jag ju stå för själv helt enkelt.
 
Att hitta igen sitt lilla jag, det där sargade barnet osv. Det är där jag är tveksam.
Livet består av val, fast kanske inte i början, då är väl alla lite av "offer" då man
ju dessvärre är beroende av andra. Men bortsett från den "akuta" tiden tänker
jag, då kliver ju valmöjligheten in och jag är verkligen den som står för all skit
jag gjort. Blir intressant att se om prattantan lyckas lura bort mig från min egen
livsåskådning helt enkelt. Eller min sanning som jag ju säger. En bra sak med
att ha uselt minne, funkar inte att ljuga helt enkelt. Jag säger inget som jag 
inte är 100% säker på, då är jag hellre tyst. (om det inte handlar om politik
och annat värdsligt!)
 
Här några bilder som visar högpunkterna av sommaren, 
den blev ju inte riktigt som man tänkt sig, men en
bukett, lite solglitter i ån, lite "luder", ängsull ni vet, 
en storm, en svamp och en massa kärlek till allra
finaste familjen,,,,