Tiden skenar, åren går och jag glömmer bort mig...

 
 
 
Var ju ett bra tag sedan jag var inne här och startade "om"
bloggen... Tydligen är det inte tänkt att jag ska skriva oftare än
en gång per år nuförtiden, knepigt att jag inte kan hitta tillbaka.
 
Så, nu har vi valborg 2020,
vi har även Covid-19 som härjar runt jorden.
 
Vi har haft några extremt jävliga månader i familjen,
vi pratar bölder och lunginflammation, svärsonen har
nu insjuknat i nån mysko infektion, inte Covid-19 men
nog så jobbigt. Vi jobbar stenhårt på social distansiering, 
ofantligt tråkigt då jag blivit en väldigt ensam kärring men
förhoppningsvis kommer vi igång med mer häng utomhus,
om våren orkar ta med sig lite mer värme dvs...
 
I dag "firas" det 100 dagar sen jag och särbot träffades, oerhört
sorgligt och det i kombination med det här totalt sanslöst 
tråkiga livet gör väl att man inte är på topp direkt. Jag vill 
INTE dra med mig nån skit upp till byn, jag vill INTE smitta
svärmor eller nån annan däruppe utan jag försöker ta mitt 
ansvar och håller mig hemmavid. 
 
Men det är sugiga dagar minst sagt....
 
Som tur var är ju dottern och jag så smarta och har inlett
hälsohetsen. Passar så fantastiskt bra i dessa tider, eller
totalt helt fel. Om man inte får trösta sig med gotta, vad 
finns då kvar????? Återstår att se hur länge jag fixar det
här 5:2, ingen cola och inget socker...4 dagar hittills.
 
(vilket gnäll det blev märker jag, lär försöka rycka upp
mig om jag ska ta tag i det här igen....)
 
Men jag saknar så förbenat,
jag saknar ju hela min familj
allihopa