- Det är inte okey!


Nu är ni alla varmt välkomna att se på Walle Olssons dokumentär om de som
drabbas av den borgerliga regeringens reformförsämring i
socialförsäkringssystemet // sjukersättning....

Välkomna till Walles kanal på youtube,
där hittar ni alla 4 delarna av





Skriv på protestlistor;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Nu är 50 orter inbokade för manifestation – mer på facebook

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet



- Påskuppropet, och allas "vår" Jenny Fjell, sånt som stavas HOPP!


I morse hittade vi igen Jenny i morgontvn, talandes om vårt
"utförsäkringssystem" och som företrädare både för en av de
108 läkare som i dagens SvD skriver:


"Vi kräver att statsmakterna omedelbart slutar att skada de långvarigt sjuka genom en omänsklig lag. Utförsäkringarna måste stoppas nu. Skrota förslaget att ta bort vårdpersonalen från den särskilda arbetsförmågebedömningen. Utred snarast om en mänskligare lag, och sätt snarast in nödvändiga
resurser för att nå en verklig rehabilitering för dem som drabbats av sjukdom."


(huruvida riksdagsledamoten Emma Henriksson (KD) vill förändra systemet
på riktigt eller inte förtäljer inte historien..... samma som man kan säga om
de övriga så "ivrigt protesterande" allianspolitikerna...)

För det är ju så ENKELT, precis om Jenny säger -

"Det vi ser idag är att människor blir försämrade i sin hälsa just av
utförsäkringsprocessen och hälsoeffekterna av det kan vi inte över-
blicka och de kostar otroligt mycket, samhället och individen."

Hur politikerna kan blunda inför dessa fakta är skrämmande,
är inte själva tanken med demokrati att vi också ska känna
någon form av solidaritet med de som just har det svårare
än oss andra?



Skriv på protestlistor;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Nu är 50 orter inbokade för manifestation – mer på facebook

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet



Hos Ett hjärta RÖTT finns ett flertal intressanta blogginlägg,
bl.a några om just sjukförsäkringen och dess konsekvenser:



- Att leva ett liv, inte föra ett krig....


(solsken....njae, int va de nå mycke sånt i veckan...)


Jo  jag är medveten om att jag citerar fel,
boken jag läser just nu heter
men i omgångar kan man nästan hellre kalla det krigföring.
Det liv jag valt att leva.

Eller det liv jag lever utifrån vad jag förstår....

Jag har haft ett par tillfällen av aha-upplevelser på sistone, ganska
många måste jag erkänna, och även om jag inte lyckats använda
mig av de nya kunskaperna ännu så finns det ett lite frö som såtts.

Man kan göra på ett annat sätt. Man behöver inte kriga MOT utan
kanske leva MED? Man behöver inte vara perfekt för att ha rätt till
att existera i vårt samhälle, vi kanske alla fyller en funktion även
om många röster och mycket agerande från både politiker och sk
medmänniskor talar för exakt motsatsen.

Som alltid blir jag lika uppfylld av vad jag läser NU, hoppas att det
inte fladdrar bort i allmän hjärnröra utan att själva meningen med
Annas ord stannar kvar lite längre än vanligt. För här hittar jag
nämligen något som tilltalar mig, sånt är inte alltid det lättaste att
hitta av för en litentanta, jag vet och jag kan och jag måste ju..


(försökte mig på att beskriva ett ypperligt exempel på hur acceptans kan
fungera i verkligheten, kan inte annat än garva åt mig själv för min version
av Kåvers berättelse om hur man kan agera när man hamnar i ett oväder
blev alldeles för färgat av mitt eget idiotiska sätt att se på saker och ting)


Att läsa är många gånger magiskt, att föra diskussioner, oavsett om det handlar
om rent terapeutiska samtal, som jag tror många har stora fördomar kring, eller
bara vardagliga samtal är livsnödvändigt. Känslan av att hitta igen de ställen där
man faktiskt är helt ute och cyklar är häftig.

Det kan vara skönt i form av ett självbekräftande, jag är inte ensam i det här
- jag är i många fall ett skolexempel på hur många blir efter att ha levt
ett sådant liv som jag har gjort, efter att ha fått de livserfarenheterna som
jag har samlat på mig, på gott och ont.

Men det allra gottaste är nog ändå när man börjar känna igen de olika mönster
man faktiskt lever efter. När man börjar inse att de livsregler jag tecknat för mig
kanske inte alls fungerar, snarare stjälper än hjälper.

Att kombinera denna kontrollfixerade tantan med ett form av handikapp, livsbegränsning,
som slår ut själva tänket är inte lätt. Jag måste börja forma om reglerna helt enkelt. Man
kan inte kräva samma saker av min mossiga skalle - av min virriga uppenbarelse, NU som
DÅ, och ska jag vara ärlig så kunde man nog inte det DÅ heller. Bara det att jag inte visste
av något annat.... bara....