Att byta terapeut...

 
Funderar på att försöka börja blogga igen, måste liksom knyta ihop livet lite bättre. 
Hade ju några underbara månader, försöker verkligen komma ihåg dessa och
suga en gnutta på karamellen, det kan vara så mycket bättre än såhär.
 
Mitt problem verkar numer vara epilepsin, det rent tekniska strulet i skallen som
blir när jag måste höja medicinerna, och sänka, och vips måste de höjas igen.
Sånt trollar till det mesta för mig. Jag VILL vara klar, rapp och närvarande! Jag
 kan vara en toppenmormor, jag VILL vara det och allt jag försöker med är ju
ärligt talat en del av kampen för att nå dit igen.
 
Har precis börjat sänka medicinen igen, har fått sänka min underbara älskade
upp-boostande medicin också då jag misstänker att den strular massor..
Om jag ska vara positiv så mår jag hyfsat nu, peppar peppar, fast samtidigt så
måste jag vara realist och konstatera att det redan är på väg åt h-vete igen.
Hann jag ha en, två bra veckor kanske?? Anser att jag får vara aningens bitter
och besviken ändå. Nå ja, det är dagsläget..... svajjigt.
 
Testkör ju min nya terapeut nu, låter krasst men det är ju lite så ändå. 
Hon är kunnig, engagerad, väcker många funderingar och rör om i grytan,
sånt som de ju får betalt för. Sista besöket blev dock svårt, såhär i efterhand,
då hon la till ännu en (o nu dog hjärnan.... ) Hon sa helt enkelt att det kunde
vara så att min pappa faktiskt VALDE att dö när jag inte var där.
 
För en person som genom uppväxt, fostran och livserfarenheter har sett som
det absolut viktigaste någonsin - att finnas där för andra, min pappa var vädigt
sjuk hela min uppväxt, blir en sån tanke helt katastrofal. Helt världsomvälvande, 
helt jävla hysteriskt skrämmande. Är det helt enkelt så att alla jag suttit
med i stunder av kris, i stunder av livets avslut, i grymt utsatta lägen 
egentligen bara velat slippa mig?
 
Ok, välkommen in i skallen på en anknytningsstörd människa,
jag är inte "bättre" än såhär. Har jag förstört än mer? Usch.
Terapi är tungt. 
 
 

- Saknar så mycket.....


Lonely Girl

DesiComments.com

 



Vilken dag det blev.... kanske är det för att jag ramlade dit och blev så otroligt

vanvettigt sorgsen på kyrkogården häromdagen, kanske är det bara för att jag

faller igenom totalt när det blir för många röriga, snurriga dagar efter varandra?


Det jag vet är att jag är så  less på att sitta bredvid,

på avstånd, utanför, bortanför, på alla andra ställen än

där jag skulle vilja vara

och det tar på ibland....


Önskar mig en solig fredag, en solig fredag med tankar som inte snurrar,

en skalle som fixar att både höra, förstå och kanske svara?


Jag saknar mitt gamla jag, jag saknar mitt gamla liv, jag saknar

min pappa, jag bara saknar åt helvete för mycket för att det ska

kännas bra....


Nu gör jag tvärtom

även om det inte känns bra i huvudet så tänker jag åla ner

i ett varmt bad med en lättläst bok. (Lite vatten så jag inte

kommer att drunkna även om jag skulle bli dålig, självklart!)


Jag gör helt enkelt en omstart

av den här skitdagen.


Så får det bli....

(och  ja, jag HATAR fortfarande epilepsin och medicinerna

och allt annat bök, man kan vara ledsen ibland och det får

lov att vara en sån dag)


- En tidig kväll med Rasmus Seebach - Engel, och Margareta 59 år....


 



Jag älskar danska, njuter av språket på ett sätt som inte

många andra norrlänningar gör, "skyller" på min danska

mormor......

 


Tanken var att inte fundera mer kring vår sjukförsäkring,

ivf inte ikväll, "men tack vare" Twitter... så påminns jag ju

om igen. Att titta på intervjun med Margareta och inte må

dåligt är svårt, hon ger oss ju ännu ett ansikte på alla de

som drabbats så hårt av allt nytt som blivit.

 

Ännu ett enstaka fall...

 

 




(och självklart finns en livrädd litentanta mitt i allt det här också,
oavsett hur mycket jag vet om att det inte alls "måste" opereras
i min egen arma skalle, jag måste ju ge utredningen en chans i
ärlighetens namn, så visar Margareta mig en bild av hur man kan
få må efter en operation... och vad som kan vänta en i samhället...)

- Vet ni vad som är värre än att inte veta vad man ska ta sig till?????




Det är att få alla tipsen, alla råden, möjligheten att förändra och jävlar
i min lilla låda ta tag i en sedan länge undanskuffad del av projektet

"Life - what´s in it for me?"


Jag dör ju här hemma, helt seriöst genomlider jag ett helvete som
jag helt och fullt ansvarar för själv, men inte tusan gör det
MINDRE ONT FÖR DET!!!!

men likförbannat tar jag inte tag i det hela...


Det finns en viss styrka i att inte ge sig förräns man provat alla
andra vägar, att stånga huvudet blodigt innan man ger sig osv,
men när det gäller

TANDVÄRK

så är det ju enbart korkat och idiotiskt och
jag förtjänar den här omgången, igen...

- Låt det bara ta slut......




Many's the time I've been mistaken 
And many times confused 
Yes, and I've often felt forsaken and certainly misused 
Ah, but I'm all right, I'm all right 
I'm just weary to my bones 
Still, you don't expect to be bright and bon vivant 
So far away from home 
So far away from home


And I don't know a soul who's not been battered, 
I don't have a friend who feels at ease 
I don't know a dream that's not been shattered or driven to its knees 
But it's all right, it's all right 
For we lived so well so long 
Still, when I think of the road we're traveling on 
I wonder what's gone wrong 
I can't help it, I wonder what's gone wrong


And I dreamed I was dying 
I dreamed that my soul rose unexpectedly 
And looking back down at me 
Smiled reassuringly 
And I dreamed I was flying 
And high up above, my eyes could clearly see 
The Statue of Liberty 
Sailing away to sea 
And I dreamed I was flying


We come on the ship they call the Mayflower 
We come on the ship that sailed the moon 
We come in the age's most uncertain hours and sing an American tune 
But it's all right, it's all right, it's all right 
You can't be forever blessed 
Still, tomorrow's going to be another working day 
And I'm trying to get some rest 
That's all, I'm trying to get some rest


- Bara en känsla såhär på kvällskröken, lite sorgsen....





Song to the siren

On the floating, shapeless oceans
I did all my best to smile
til your singing eyes and fingers
drew me loving into your eyes.


And you sang "Sail to me, sail to me;
Let me enfold you."


Here I am, here I am waiting to hold you.
Did I dream you dreamed about me?
Were you here when I was full sail?


Now my foolish boat is leaning, broken love lost on your rocks.
For you sang, "Touch me not, touch me not, come back tomorrow."
Oh my heart, oh my heart shies from the sorrow.
I'm as puzzled as a newborn child.
I'm as riddled as the tide.
Should I stand amid the breakers?
Or shall I lie with death my bride?


Hear me sing: "Swim to me, swim to me, let me enfold you."
"Here I am. Here I am, waiting to hold you.




Tänkte bara säga det rakt ut, det här är förbannat jobbigt,

jag har lite problem med att orka med den här jädra ovissheten,

alla har vi ju någonstans en gräns för hur mycket vi klarar av,

min är nog nådd snart. Ska börja leta efter hjälp i morgon,

försöka hitta någon som kan hjälpa mig få ordning i hela härvan

innan allt är för sent och vi står där utan pengar.....

 

MEN om det skulle vara någon människa som tittar in här som

faktiskt ännu inte har förstått vad den här utförsäkringshistorien

verkligen GÖR med folk så får ni gärna fråga mig,

du kan väl ändå inte sitta där och tro att allt bara ordnar sig?!?!


Om NI bara förstod vilka konsekvenser det blir för oss som "fått

möjligheten att söka oss ut på öppna arbetsmarknaden igen"

skulle väl ändå ingen tänkande medborgare ställa upp på det,

eller har jag för höga förhoppningar kanske?

 

Ledsen blir man, orolig, fundersam, livrädd, stressad intill

vanvett och osäker....vad har framtiden i sitt sköte för mig???


Kalla fakta om utförsäkringen - Ett hjärta RÖTT


( När t.o.m Gunnar Axén, ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott,

helt enkelt VÄGRAR att träffa någon utförsäkrad ...., ja då borde

väl 25-öringen ramla ner för mig med..... vi räknas inte)



Visit RESURS

- She sails the ocean inside her head, she rides with dolphins when she´s in bed...


 

 

Jag har letat efter just den här låten med Sko/Torp länge, länge...

Texten är ljuvlig, många tårar har runnit till den och så hittar jag

den, i dag av alla dagar....

 

Jag fick faktiskt se mammas ögon idag, vad konstigt det är, jag

är ingen morsgris, inte mammas lilla jänta, men ändå....

Det blev ett kort möte, en kort titt men jag hoppas att hon hann

se mig och jag hoppas verkligen att hennes sömn är lika

njutningsfull som the Dolphin girl´s...

 

- ...... ja, dagarna går


- Ännu en dag, ännu ett andetag



Är trött, hade precis lyckats somna i soffan när särbots inbäddade,
grisgrymtande snarkningar väckte mig... just nu gillar jag inte för
mycket ljud överhuvudtaget känns det som

Sen har vi andetag, har varit några dagar fokuserade på just andning...
Sitter och lyssnar på väsningar, puffar, lite stön och stånk i omgångar
och allramest just djupa andetag..

Det är jobbigt, men inte lika jobbigt för mig som för
hon som kämpar på och andas, ändå känns det nästan
som att man har sprungit ett marathon när det väl är
kväll..

Blev 13 timmar för mig i går, för henne var det ett dygn,
förstår inte hur man kan hålla sig vaken så länge och hur
det ändå går att skratta till i omgångar, för lite skratt och
lite fniss bubblar fram mitt i allt.


Usch, det är inte roliga tider i familjen just nu, inte alls,
men jag tror att det kan gå bra. Jag tror att hon orkar med
och jag tror att bassiluskerna kommer att vara de som får
stryka med, har nog bestämt mig för det helt enkelt.

O gissa vad, ni får rösta rött, svart, gult, grönt eller
vad tusan ni vill, just nu skiter jag i det, livet är bra
mycket viktigare än det.........

- Tunga dagar....


- Att inte orka leva längre




Liza fick sin diagnos i 20-års åldern, hon var 32 år när hon valde, vilket i sig är väldigt
tveksamt formulerat, när hon inte såg någon annan lösning än att ta sitt eget liv.

Trots läkarnas intyg ansåg inte fk det finnas någon grund för förlängd sjukskrivning, hon
fyllde helt enkelt inte kraven för begreppet allvarlig sjukdom/skada i Försäkringskassans
bedömning av det enskilda fallet, punkt.

Knäckt av de hårda sjukreglerna


Återigen gör jag det där misstaget att jag läser kommentarerna till artikeln...
så fort det går att så totalt och brutalt krossa budskapet om en människas beslut att inte leva längre.

Sverige berikas av mer och mer empatilösa varelser, människor som är så besatta av
tanken på alla.... alla som vägrar jobba och tjäna egna pengar...alla som simulerar
sjukdomar och bara håller sig hemma och njuter av livet...alla som smiter sig in i landet
och envisas med att både få stanna kvar och ta del av den svenska välfärden...
Kort sagt alla andra!


Lika mycket energi som de lägger ner på att sabla ner på människor i kris kunde de kanske
satsa på att lära sig lite mer om verkligheten? Kanske kunde de få göra studiebesök hemma
hos någon av de där alla, följa med en psykiskt sjuk människa i kris och se med egna ögon
vad det handlar om?

Och ja, en bipolär har mellan 15 - 20 % högre suicidalrisk,
vilket i sig borde vara väldokumenterat när man fått sin diagnos.
(även hos fk´s beslutande nämnd)


Återigen, för tusende gången minst, jag påstår inte att det är fel att försöka
hjälpa människor tillbaka i arbete, att satsa pengar på rehabilitering och stöd
är ett steg,
men nu är frågan om den här reformen kommer att lyckas....
Om man tänker i antal friskare innevånare dvs.

Avslutar med Jenny Fjells egna ord,
läkaren som skapade RESURS

Respekt för sjukas och utsattas rätt i samhället.


"- Reglerna och lagen måste ses över. Vi har försökt påtala
problemet för politikerna men det känns som att vi talar inför
döva öron, säger hon"

Läkare: Jag har fått flera avskedsbrev


Ett hjärta RÖTT - Försäkringssjälvmord-en realitet



Mina tankar går till familjen Sundberg.

- Varför händer sånt här, på självaste studenten.....


Klicka på bilden ovan för att läsa hela artikeln i Aftonbladet.



Tiotal skadade - VK


"Åtta personer är förda i ambulans till sjukhus. De mindre skadade transporteras i taxibilar för att få sjukvård då antalet ambulaner inte räcker till. En av de skadade klagar på sin höft som hoppat hur led. De skadade är identifierade."

"..- Det är ett extremt svårjobbat läge då det är 1000-tals personer som rör sig i lokalerna, säger han."

Trappa brast på TC - ett antal skadade - VF


Hoppas, hoppas att ingen blev allvarligt skadad!

- Lite ledsen blir man ibland...


 

men ungen min

ja

hon är bäst,

i morgon tar vi nya tag

idag är det väl mest Free Falling som gäller...

 

- Himlen är oskyldigt blå... ?


Har försökt haka på alla duktiga bloggare, följa upp rapporter, att inte
bara sitta hemma och oroa mig utan även samla på mig kunskaper
kring vad som händer idag, men ........


Jag är partisk, jag är mitt i skiten, jag är full i känslor, oro, illamående,
och jag klarar inte av att höra Littorins ord om alla utförsäkrade...


"är det så att man inte klarar av det den här gången så ska man få
den möjligheten igen o igen o igen o igen....."



 

 

O vad Svante Borg, Försäkringskassan, anbelangar önskar jag honom en
svängom på sin egen "trampolin"... jävligt synd att poolen vi alla landar,

kraschar?!, i inte är varm, inte ens fylld med vatten.....

 

Känns som att stupstocken kanske ändå hade varit

att föredra för många, ska man krascha så vill man

väl allra minst ha "hjälp på vägen" i form av en

sjuhelvetes spark i arslet?

 

Ingen, ingen, INGEN verkar vilja lyssna på alla röster

som höjs i förtvivlan, borgarna fortsätter med sin

propaganda och under tiden fortsätter människor

att lida...

 

 

 

 

 

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små

Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för.

Äskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns

Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå



Såhär ser verkligheten ut - Ett Hjärta RÖTT

- Tänker på dig lillrompan, mycket!


myspace comments




Lööööv i massor

- Ännu en låga har släckts.....


 

 

Av respekt för hennes vilja ska jag varken nämna

hennes eller bloggens namn, hon får förbli anonym

här hemma hos mig, men i mitt hjärta har du

lämnat oförglömliga spår....

 

Vila i frid,


hoppas du möter upp

de dina som ni bestämde

och må solen alltid skina,

vågorna alltid klucka och

chokladen aldrig ta slut!

 

 

- Idol?




Lite avslaget känns det nog ändå
misstänker att vi är många här hemma
som sitter med en klump i halsen idag..

Att jag inte kan släppa onsdagens olycka
känns lite ovant, det händer ju så mycket
hemska saker i världen, men det är väl så
att närheten gör det så mycket svårare...

Det hade ju lika gärna kunnat vara min egen
dotter, eller varför inte hennes bästa kompis?

Lokalpressen öser ur sig nya rön, mer eller
mindre oviktiga kommentarer staplas på
varandra och allt jag känner är att snälla, kan
vi inte bara få ..... känna färdigt först...

Dottern m söta lillasyster var och tände ett
ljus på olycksplatsen idag. Blev lite lättare i
dagsljus, men ändå, jag valde att sitta kvar i
bilen då jag varken vill stöta mig med personer
som har mer rätt att sörja, den svenska sk
ödmjukheten som oftast bara slutar med en
överanalyserad handling, eller val att inte göra
det man egentligen vill...

(sen har jag märkt att jag med åren
fått allt lättare att brista ut i gråt..)


Må de få vila i frid, alltför tidigt bortryckta av
en alldeles typisk, och därför inget jag varken
kan eller tänker fördöma,
ungdomlig handling.

- Livet är bra ömtåligt, har ni tänkt på det?


Av oerhört sorgliga anledningar kommer vi att tänka än mer på den tragiska
olyckan här i Umeå i går kväll, tänk om man bara kunde få backa tiden, ändra
vad som händer i livet och radera allt det onda......allt hemskt som drabbar ens
nära och kära, tyvärr är det ju inte så utan vi blir lämnade med den hemska
vissheten om att ingen, ingen går säker.

Kommer att tända ett ljus i kväll när jag kommer hem,
mina tankar är med er sörjande i denna mörka stund.


- Nattsvart morgon, på många sätt

(bild lånad från Vf, fotograf Per A Adsten)

 

I går kväll vid tiotiden avled två ungdomar i en trafik-

olycka i centrala Umeå, två allvarligt skadade befinner sig

på Nus.

 

Mina tankar går till er anhöriga....

 

Läs mer i Vk, Vf

 

 

- Har ni rätt storlek på struthållaren damer?

 

 

Inte vet jag om det var det bästa klippet men med min sista HELT

oerhört felköpta BH måste jag inse att det kan göra ooooont...

 

Fast nu, efter att jag tom låtit dottern få peta på en sån där

JÄTTEÖM knöl som bhn lyckas trolla fram, kunde jag enkelt

konstatera att aha....

den här gången kunde jag visst inte skylla på BHN.....


Jag har lyckats få ett blåmärke, eller snarare en hård

jädra inre blödning av en kartong på jobbet.....

 

Mitt tidigare rekord i den grenen, blåmärken man drar på

sig på "lyfta en massa skit-arbetet" var annars en 63 olika

blåmärken på kroppen, och givetvis SAMTIDIGT....

 

Nu kan jag däremot ståta med ett blåmärke i storlek,

och volym GOLFBOLL.... Antar att det är det närmsta

silikoninlägg jag nånsin kommer att få och inte är det

snyggt heller....suck

 

Blir jättekul att jobba i morgon....känner ju av skiten i hela

vänsterarmen, så korkat men ändå en del av tillvaron i en

mejerikyl på stora affären....

Tidigare inlägg
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...