Ordning och reda.

 
Återigen dags att starta om, börja om, fixa till, räta upp, styra upp, ordna, skärpa sig?
 
Hemma i min hall, den låååååånga, hänger numer två tavlor,
inte några med motiv eller något annant flaschigt utan två
ganska trista grå saker - men som ska ordna upp mitt liv så
oerhört, är tanken...
 
Den första, min whiteboard från dotra, är rentorkad, här ska bara viktigheter
finnas. Lite datum och dosändringar till att börja med, kanske några mindre
roliga läkartider och alla dessa koder som bara ramlar bort ur skallen!
SKA försöka fylla i min almanacka också men en sak i taget, sikta lagom
högt och inte krascha hela tiden helt enkelt!
 
Sen har vi den där andra tavlan,
den som ser än tråkigare ut,
den som jag kallar att nu go vänner, 
nu institutionaliserar vi hemmet steg 1!
 
 
 
Ta inte illa upp, någon, om nu nån ens läser här numer, det här handlar
som vanligt mest om min egen skruvade humor, skulle jag inte få driva med
den person jag blivit genom åren vore det ganska kört! Jag är ju väldigt 
närvarande samtidigt som jag kanske lika gärna inte skulle behöva vara med
då jag ju så sällan minns det efteråt...
 
Undrar hur mycket energi jag har lagt på det här ämnet förresten, att jag inte
minns, att jag glömmer bort, att jag minns "fel"? Men det sista är rent skit-
snack för det sista ni ska påstå när ni pratar med en minnesstörd person är
just sånt, jag må glömma det mesta men fakta kvarstår - det finns saker som
fastnar och de är exakt lika sanna som era minnen! Klart att allt färgas av hur
situationen var, läget rent allmänt och precis samma saker som påverkar
er andra, men nog tusan kan jag lagra fakta också! (måste sluta bråka om
just det här men det är lite svårt....)
 
Ivf så ska den här tavlan hjälpa mig att styra upp livet, kanske kunna se före
när jag tar på mig för mycket saker som garanterat kommer att sabba dagar
framåt. Lära mig att se (och förstå?) att en sak som den här hemska tand-
läkaren kommer att kosta på en hel del och att jag måste ge mig själv en
chans att återhämta mig.
 
För att inte tala om när min länge efterlängtadetraumaterapi startar upp i höst.
Då MÅSTE jag se till att min skalle är i så bra form den kan vara,
det handlar om att komma till "jobbet" utvilad helt enkelt och då talar vi om tre
dagar utan övrig belastning för ETT terapipass...
 
Rent hälsomässigt ligger jag väl lite sämre till, som jag brukar skriva antar jag.
Har haft fortsatt stora problem med min epilepsi, förstås, och har precis börjat
med en till medicin, testar Lyrica för andra gången och med lite tur kan den
kanske viga sig med Lehydan, min utbytta Fenantoin, och hjälpa till att minska
alla mina nya konstiga anfall. Mentalt ligger jag väldigt bra till, allt är ju relativt,
svårt att vara toklycklig när man har en elfelskalle förstås men jag hanterar min
PTSD riktigt bra numer så alltid en bra sak! 
 
 
 
 

Nytt hopp har tänts, försöker tänka lagom stort bara...

 
Saker och ting händer, trots att det känns som att man lever i en liten bubbla så
rör det mesta på sig ändå. Just nu är jag inne i ännu en trött fas dock. Jag har
bokstavligen tröttnat på politik, känns numer som att det BARA är en massa snack
och absolut INGEN verkstad. Väldigt tråkigt då prat, tweets, fundrationer kring just
sådant är det närmsta fikarums-känslan en pensionär kan komma.
 
Nå ja. Ägnar väldigt mycket av min aktiva tid, en tid som förresten verkligen har
fördubblats, om inte tiodubblats, tack vare finaste barnbarnet, tillsammans med
just honom och dottern. Älskar mina stunder när det är godnattdags, att erkänna
egennytta med att göra något som förhoppningsvis är bra för någon annan, det är
inte min starkaste sida, men jo - jag fullkomligt badar i mindfulness när Teddan och
jag varvar ner till "sik". *sik är då musik, som i det här fallet
handlar om Bach, Air för att vara mer exakt.
 
 
 

Första "kanske" nyheten i mitt liv - kanske, kanske kommer jag att få prova en ny anti-
depressiv medicin som heter Brintellix. Ramlade över den på nätet liksom av en 
händelse, den har beskrivits som allt från en "kognitiv booster" till en lite mer fyllig
beskrivning, som tex den här tråden som jag hittade på Aspergerforum. Ni får gärna
hålla tummarna för jag längtar så tillbaka till åtminstone lite klarare tankar!
 
Andra "kanske"-nyheten handlar om en studie kring patienter med min typ av
problematik, dvs PTSD (komplex) och tillhörande dissociativa problem. Jag
kommer att återkomma till det om det visar sig att vi blir godkända, inte bara
jag som ska vara "tossig" på rätt sätt utan här ska även psykologen godkännas,
känns lite kul att inte vara den enda under kontroll :D
 
 
Avslutar med en så fin beskrivning av mig att jag blir lite gråtmild,
en fin vän frågade hur jag mådde och jag svarade väl lite "blandat"
kanske man kan säga:
 
 "Jodå, skenet kan bedra emellanåt. Du liksom skiner som solen men antar
det är mer som månen... Ett indirekt ljus från Ted."
 
 
 
 

Ett litet livstecken, eller två :)

 
 
Allra finaste och inte längre allra minstaste barnbarnet fångat under de få
sekunder han står ut att sitta ned i sin fåtölj framför barntvn! Han är inte 
riktigt den där killen som sitter på rumpan och tittar på utan mer full fart
på alla sätt och vis!
 
Dvs helt underbar!
 
 
Vad jag pysslar med nuförtiden då? Njae. Förutom en massa kvalitetstid med barnbarnet
så står det väl hyfsat stilla här hemma. Jobbar på hos prattantan, undviker sura granntantan
så långt det bara går och ja, ibland borstar jag ju tänderna också. Den här gången iförd dotras
mössa, ett plagg som inte brukar passa mig, mössan alltså, men banne mig om jag inte kan
tassa ut i vinterkylan (när den väl anländer) välklädd även om skallen om jag bara har nåt av
mina glasögonpar på.
 
Bryter liksom av bananlooken eller ser jag bara genom än softare filter än vad som syns
för er andra? Behåller jag tandborsten i truten och gapar lite sådär är det ju helt ok. Haha!
Inte. Men ändå. Vi får se.
 
Ville också lämna en länk till en jättefin och läsvärd blogg om man är lite nyfiken
på det här med komplex PTSD eller dissociativa störningar. Jag har ju personligen
aldrig varit inlagd inom psykiatrin, är kanske en väldigt frisk "sjuk" person, men som
sagt, är ni intresserade av hur traumatiserade personer fungerar, och ibland inte alls
fungerar: