Ordning och reda.

 
Återigen dags att starta om, börja om, fixa till, räta upp, styra upp, ordna, skärpa sig?
 
Hemma i min hall, den låååååånga, hänger numer två tavlor,
inte några med motiv eller något annant flaschigt utan två
ganska trista grå saker - men som ska ordna upp mitt liv så
oerhört, är tanken...
 
Den första, min whiteboard från dotra, är rentorkad, här ska bara viktigheter
finnas. Lite datum och dosändringar till att börja med, kanske några mindre
roliga läkartider och alla dessa koder som bara ramlar bort ur skallen!
SKA försöka fylla i min almanacka också men en sak i taget, sikta lagom
högt och inte krascha hela tiden helt enkelt!
 
Sen har vi den där andra tavlan,
den som ser än tråkigare ut,
den som jag kallar att nu go vänner, 
nu institutionaliserar vi hemmet steg 1!
 
 
 
Ta inte illa upp, någon, om nu nån ens läser här numer, det här handlar
som vanligt mest om min egen skruvade humor, skulle jag inte få driva med
den person jag blivit genom åren vore det ganska kört! Jag är ju väldigt 
närvarande samtidigt som jag kanske lika gärna inte skulle behöva vara med
då jag ju så sällan minns det efteråt...
 
Undrar hur mycket energi jag har lagt på det här ämnet förresten, att jag inte
minns, att jag glömmer bort, att jag minns "fel"? Men det sista är rent skit-
snack för det sista ni ska påstå när ni pratar med en minnesstörd person är
just sånt, jag må glömma det mesta men fakta kvarstår - det finns saker som
fastnar och de är exakt lika sanna som era minnen! Klart att allt färgas av hur
situationen var, läget rent allmänt och precis samma saker som påverkar
er andra, men nog tusan kan jag lagra fakta också! (måste sluta bråka om
just det här men det är lite svårt....)
 
Ivf så ska den här tavlan hjälpa mig att styra upp livet, kanske kunna se före
när jag tar på mig för mycket saker som garanterat kommer att sabba dagar
framåt. Lära mig att se (och förstå?) att en sak som den här hemska tand-
läkaren kommer att kosta på en hel del och att jag måste ge mig själv en
chans att återhämta mig.
 
För att inte tala om när min länge efterlängtadetraumaterapi startar upp i höst.
Då MÅSTE jag se till att min skalle är i så bra form den kan vara,
det handlar om att komma till "jobbet" utvilad helt enkelt och då talar vi om tre
dagar utan övrig belastning för ETT terapipass...
 
Rent hälsomässigt ligger jag väl lite sämre till, som jag brukar skriva antar jag.
Har haft fortsatt stora problem med min epilepsi, förstås, och har precis börjat
med en till medicin, testar Lyrica för andra gången och med lite tur kan den
kanske viga sig med Lehydan, min utbytta Fenantoin, och hjälpa till att minska
alla mina nya konstiga anfall. Mentalt ligger jag väldigt bra till, allt är ju relativt,
svårt att vara toklycklig när man har en elfelskalle förstås men jag hanterar min
PTSD riktigt bra numer så alltid en bra sak! 
 
 
 
 

Nytt hopp har tänts, försöker tänka lagom stort bara...

 
Saker och ting händer, trots att det känns som att man lever i en liten bubbla så
rör det mesta på sig ändå. Just nu är jag inne i ännu en trött fas dock. Jag har
bokstavligen tröttnat på politik, känns numer som att det BARA är en massa snack
och absolut INGEN verkstad. Väldigt tråkigt då prat, tweets, fundrationer kring just
sådant är det närmsta fikarums-känslan en pensionär kan komma.
 
Nå ja. Ägnar väldigt mycket av min aktiva tid, en tid som förresten verkligen har
fördubblats, om inte tiodubblats, tack vare finaste barnbarnet, tillsammans med
just honom och dottern. Älskar mina stunder när det är godnattdags, att erkänna
egennytta med att göra något som förhoppningsvis är bra för någon annan, det är
inte min starkaste sida, men jo - jag fullkomligt badar i mindfulness när Teddan och
jag varvar ner till "sik". *sik är då musik, som i det här fallet
handlar om Bach, Air för att vara mer exakt.
 
 
 

Första "kanske" nyheten i mitt liv - kanske, kanske kommer jag att få prova en ny anti-
depressiv medicin som heter Brintellix. Ramlade över den på nätet liksom av en 
händelse, den har beskrivits som allt från en "kognitiv booster" till en lite mer fyllig
beskrivning, som tex den här tråden som jag hittade på Aspergerforum. Ni får gärna
hålla tummarna för jag längtar så tillbaka till åtminstone lite klarare tankar!
 
Andra "kanske"-nyheten handlar om en studie kring patienter med min typ av
problematik, dvs PTSD (komplex) och tillhörande dissociativa problem. Jag
kommer att återkomma till det om det visar sig att vi blir godkända, inte bara
jag som ska vara "tossig" på rätt sätt utan här ska även psykologen godkännas,
känns lite kul att inte vara den enda under kontroll :D
 
 
Avslutar med en så fin beskrivning av mig att jag blir lite gråtmild,
en fin vän frågade hur jag mådde och jag svarade väl lite "blandat"
kanske man kan säga:
 
 "Jodå, skenet kan bedra emellanåt. Du liksom skiner som solen men antar
det är mer som månen... Ett indirekt ljus från Ted."
 
 
 
 

Ett litet livstecken, eller två :)

 
 
Allra finaste och inte längre allra minstaste barnbarnet fångat under de få
sekunder han står ut att sitta ned i sin fåtölj framför barntvn! Han är inte 
riktigt den där killen som sitter på rumpan och tittar på utan mer full fart
på alla sätt och vis!
 
Dvs helt underbar!
 
 
Vad jag pysslar med nuförtiden då? Njae. Förutom en massa kvalitetstid med barnbarnet
så står det väl hyfsat stilla här hemma. Jobbar på hos prattantan, undviker sura granntantan
så långt det bara går och ja, ibland borstar jag ju tänderna också. Den här gången iförd dotras
mössa, ett plagg som inte brukar passa mig, mössan alltså, men banne mig om jag inte kan
tassa ut i vinterkylan (när den väl anländer) välklädd även om skallen om jag bara har nåt av
mina glasögonpar på.
 
Bryter liksom av bananlooken eller ser jag bara genom än softare filter än vad som syns
för er andra? Behåller jag tandborsten i truten och gapar lite sådär är det ju helt ok. Haha!
Inte. Men ändå. Vi får se.
 
Ville också lämna en länk till en jättefin och läsvärd blogg om man är lite nyfiken
på det här med komplex PTSD eller dissociativa störningar. Jag har ju personligen
aldrig varit inlagd inom psykiatrin, är kanske en väldigt frisk "sjuk" person, men som
sagt, är ni intresserade av hur traumatiserade personer fungerar, och ibland inte alls
fungerar:
 
 
 
 
 
 
 

- Fingergymnastik med en liten lånad lista!



Bloggen lever ju ett allmänt tynande liv nuförtiden, lite som tantan själv,
har dock varit inne o hälsat på hos Trollbottom minsann och där fick jag
lite inspiration. Så bra, en lista som jag apselut inte har gjort tidigare och
en anledning till att skriva några ord!


1 Du ser dig i spegeln och tänker?
Illa, jag mår illa.... Har aldrig gillat det här med speglande men tvingar mig själv
att titta nångång ibland, avskräckande om inte annat. Dvs numer inte bara
slutat att röka, även slutat med min älskade Pepsi... o_O

2 Hur många skelett i garderoben har du?
Oj. Som morsa har man rätt att gömma en del saker där, sen har vi ju allt som jag
faktiskt håller för mig själv, har en privat del också. Ja, om jag säger att det är en
aning mer än vad som är sunt så får det räcka. En hög alltså.

3 En kul grej du gjorde förra året?
Vår "minisemester" i Volvon var kul! Vi tuffade iväg några mil, nån mil in i Norge
minsann, fast vände tämligen omgående. Både första och andra gången. Jag är
lite för fjaskig för att gilla de norska vägarna... Sen sov vi i bilen ute på Stekenjokk.
Under ett lämmelår, och värsta högtrycket, prickade av de sista soliga dagarna på
hela sommaren. Härligt och väldigt kul!

4 Det sjukaste du varit med om är?
Måste få återkomma om det, hjärnan står tokstilla just nu o tokiga grejer vet jag ju
att det har hänt, men sjukast? Svårt...

5 Vem vill du bjuda på middag?
Eftersom att min endaste unge har smitit från Sverige är hon den jag allra, allra
mest vill ha hem på middag just nu! Med eller utan kärlek, huvudsaken att hon
sätter sig vid bordet och jämför den äckliga engelska maten med morsans allra
bästa potatisgratäng. Det är total lycka just nu!

6 Något du drömmer om?
Jag drömmer om "klara" dagar. En krispig hjärna och vassa diskussioner, mycket
saker jag vill säga och tycka utan att snubbla en halvmil före mållinjen. Det vore
helt jädra underbart!

7 Hur många tår har du?
10 stycken.

8 Rosa förknippar du med?
Antingen elefanter (lite ologiskt men det är pga en gammal partyvisa) eller
"Oooa hela natten", lillasyster Körberg alltså. Enkelt. Är nog för gammal eller
ointresserad för att ha engagerat i genusdebatterandet dessvärre.

9 Bästa djuret är?
Hästen. Tror att jag är lite för rädd för dom numer dock så skulle det handla om
ett djur att ta med sig in i sin vardag idag, då blir det katt. En kaxig, gosig, utekatt.


10 Vad brinner du för?
Jag vill påstå att jag brinner för rättvisa, kanske allra mest för oss som sitter och
dinglar med en fot inne i samhället och resten av kroppen hängandes utanför. Vi
långtidssjukskrivna, utförsäkrade, utsatta människor som blivit så överkörda de
sista åren. (Allt var inte bättre förr nä, men massor har blivit SÄMRE nu!)

11 Vad gör du för att förändra?
Alldeles för lite, för sällan och för kraftfullt. Men jag tycker, diskuterar, pratar, ÄR trots
att det ibland verkar som tanken numer är att vi som inte jobbar ska just bara försvinna.
För att förändra mig själv för att kunna kliva på arbetslivet igen kan jag däremot säga
att jag gör ALLT jag blir satt på, och navelskåderimässigt sett så kanske det inte riktigt
når ut som jag vill men tusan, man måste börja någonstans och det får väl bli med mig
själv kanske?

Det här var jättesvårt, vill du försöka dig på att svara på dessa frågor så hemskt
gärna. Jag kan inte hitta på några nya utan låter Trollbottoms egna fortsätta, sätt
dig ner och knappra på, ni utan ringrost gör det säkert på några minuter ;)


- Ok, saker som snurrar i min skalle just nu:



Jag gör en genomgång av min medicinlista, sånt är aldrig fel att kolla av då det
inte alls är självklart att läkarna ser till helheten när de väljer att sätta in
preparaten på oss "kunder".....

Hittar av några stycken, alldeles för många för att jag själv ska vara nöjd men vi får
väl se om det är något som nån kommer att uppleva som relevant, "nån" som i den
läkare jag ev. får tag i.

Alltså tablett A krockar med tablett B, behovsmedicinen kan antingen höja eller
minska koncentrationen av antiepileptikan...vilket i sig verkar hjärndött
(obs, humor...)  då det ju är just vid anfall jag tar den medicinen..

Sen krockar tablett A också med tablett C, risk för mindre effekt av tablett C,
mindre bra då den faktiskt håller mig flytande rent mentalt, tror jag då.

Då går vi till tablett D som inte trivs så bra ihop med tablett B, behovspiller
krockar med blodtryckstabletten. Hm...

Tablett A däremot krånglar till det i förhållande till tablett E, kanske, fast inte
lika solklart, typ.

Sen har vi sista tillskottet F som bara krockar med tablett A, sen är det ordning
på torpet, eller ja ni. Inte vet jag hur mycket lönt det är att försöka förstå sig
på vad man petar i sig, förutom att det faktiskt finns en jädra bra poäng i att
fatta varför man är så oerhört trött o tung i kroppen... kanske?

Annars så är det ganska lugnt på torpet, förstås. Jag surar vidare, drömmer
om gränslöst tänkande, yvigt argumenterande och perfektionistiskt pjollrande.
Men det får bli sen.

(bilden på wienerbrödet får symbolisera orättvisan i att börja svälla
upp som en tok UTAN att ens äta mer än vanligt...haa hah ha...)


- Jo men visst....




Akta er för tusan morsor o farsor därute,
åren rusar iväg, vips har ni en egen trygg
unge som tagit sikte på det vuxna livet..

Har faktiskt fullt upp med massor, ska inte ösa ur mig
mitt mammaältande här men vill bara att ni ska komma
ihåg, det går bra att vara tuff ibland. Sen måste man få
köra sitt lilla sorgsna race också, där är jag nu.

Saknig redan innan hon åkt,
bra odds för framtiden kanske?

Nej men jag fixar det här, mest genom att ha en sån
underbar unge som fixar framtiden alldeles lysande!
Kär och galen, the world is her oyster!

*snörvel*


- Visst går ni med i Påskuppropet?




Har ni fortfarande inte förstått vad som hänt med vår nya sjukförsäkring
så titta in här och läs ikapp er lite, nu vädjar vi bara till er medmänsklighet.

Alla kan drabbas av ohälsa, så har det alltid varit och så kommer
det alltid att vara, oavsett vem som styr vårt land. Ska vi gå med
på att de svagaste individerna i samhället ska drabbas hårdast?


Stöd oss i kampen för ett mer rättvist Sverige!


Om du klickar på bilden ovan eller på länken
Påskuppropet så kan du läsa mer!!


- Jag vågade och jag vann!

 

(klicka på bilden ovan får ni lite tips om minnet strular)

 

Jag har varit ganska så fräck idag.... tog tag i en sak jag funderat över länge men
ändå inte riktigt vågat göra. Vandrade förbi lägenheten där jag och pappa bodde de
sista 7 åren, som jag så ofta gör när jag har min apoteksdag, och innan jag knappt
ens hunnit förstå det hela så stod jag utanför dörren och ringde på....

Eftersom att det lyste så visste jag redan att de troligtvis var hemma och av namn-
skylten att döma så bodde där fler än på min tid, så jag kände mig ganska säker
på att jag inte skulle skrämma ihjäl nån stackars pensionär ivf.

Jag presenterade mig helt enkelt, talade om mitt dilemma med att inte minnas och
frågade helt enkelt om jag kunde få titta in och titta runt en sväng... undrar hur jag
skulle reagera om någon gjorde samma sak här?
Den mycket trevliga tjejen sa ja
och vips stod jag därinne, 26 år senare, en väldigt konstig känsla men jag kunde
bara inte låta bli!

I mitt gamla murriga sovrum, tror att jag hade mörkröda medaljontapeter, bodde
två små barn, mycket ljusare, ungefär samma nivå på städningen (jag var inte
särskilt mycket för att städa på den tiden, heller) och jag tror att jag kände igen
mig.

Det som kändes mest bekant med hela lägenheten var såna där knepiga saker
som alla garderober, proppskåpet ute i hallen, handtaget och låset på ytterdörren.
Konstiga saker som väljer att stanna i minnet, samma sak med tapeterna i köket.

Nu var där urhäftiga svarta tapeter med stora färglada blommor, när den tapeten
sattes upp hade de rensat undan alla lager före och jo, det kändes väldigt bekant
med en brunaktig tapet med orange-nånting blommor, en sån häftig tapet att hon
gärna hade velat haft kvar den!

Så nu känner jag mig riktigt nöjd, jag både vågade och lyckades bygga på
mina vaga minnen med hjälp av att få titta på riktigt. Guld värt, jag minns,
alltså finns jag! Om jag ska säga vad som har varit absolut värst med hela
resan med den här förbenade epilepsin så är det just det, att sakna sin historia!

Det kanske inte är jag minns - alltså finns jag,
utan snarare, jag minns - alltså fanns jag?

Tusen tack för att jag fick titta in i ert hem,
att jag inte ens minns vad ni hette är bara
så typiskt dock, men det spelar mindre roll
just nu. Tack av hela mitt hjärta!

- Vi uppmärksammar FN´s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor, visst vill du också vara med?




MDAMZ har kommit med en toppenidé som jag vill föra vidare,
har både lånat hennes bild och texten för att ni ska förstå själva
tanken bakom det hela!

"Den 25 november är det den internationella kvinnodagen ..en dag som skapats som stöd till allakvinnor,flickor,systrar,döttrar,mammor,mormödrar och farmödrar...ja vi har många namn.

Det obegripliga är att många av oss blir slagna våldtagna och dödade för att vi är just allt det.

Min önskan är att vi skapar en kedja av protester mot våldet,  länkar som går via varje portal varje
landsgräns med start den 24 november kl: 00:00 till den 25 november kl: 00:00."


Läs mer här - Från högvarv till hemma hos MDAMZ



Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor



- Utmaning del 2, varför började jag blogga....


(här visas ett försök till pussmun, med snus inne...
hur jag lyckas få till käken så snett jämt förstår jag inte?)

Jag började knappra ner tankar, ösa länkar och svamla på för hela två år sedan och
jag tror att jag hade en väldigt seriös ambition att komma tillbaka till skrivandet, eller
något sånt...

Är väldigt skämmigt att titta bakåt kan jag tycka såhär i efterhand, samtidigt som
det ju blir lite spännande då jag sällan kommer ihåg vad jag har svamlat om.

Jag är medveten om mina grammatiska tillkortakommanden, kommer aldrig att
lära mig hantera saker som de-dom-dem t.ex.... Skyller lite på min dialekt där,
vi trollar ganska lätt in ett dem i meningarna, precis som att köksskåp tenderar
att heta "skåparna", en norrländsk knorr på skrivandet måste väl få finnas?

Tror inte att jag har någon vän/släkting som följer med mitt liv och leverne
genom att läsa min blogg i varje fall, de som jag har lärt känna i bloggvärlden
är just andra bloggare (såna som aldrig behöver oroa sig över att en litentanta
skulle dyka upp på deras förstukvist heller, jag är feg, FEG med stora bokstäver)
Mig hittar man ingen annanstans än i här eller i någon enstaka kommentar
här och var.

Trivs liksom bäst under min alldeles egna korkek, hemma, där jag beroende
av dagsform antingen läser ALLT på nätet, eller ingenting alls. Nyheter, politik,
medmänsklighet och rättvisa är saker som intresserar mig, med en viss övervikt
mot sjukförsäkringar och annat vårdrelaterat.

(men mest är det väl bara så att min ökända mundiarré fått ta
sig andra former nuförtiden, lika tjorvigt som jag argumenterar,
lika vingligt skriver jag här hemma)


utmaning del 1



- Utmaning del 1, presentation av mig själv




(på nåt mysko sätt har Malin, fått för sig att jag ska
kunna genomföra en utmaning, klart jag hakar på
men 7 olika?)



Ålder o familj, typ..

Jag är en 42-årig tanta som heter Efwa, jag har en liten lagom familj.
I första hand är vi ju jag och snart 19-åriga dottern, sen bygger vi
på med min särbo uppe i Lappmarken, modern, dotterns farmor,
min egen svärmora och svägerskorna. Pappa avled redan för en 22 år
sedan så vi är ju mestadels kvinnfolk, särbon passar bra in i den
mallen dock för trots att han är man, gubevare, så har han ju det
näst längsta håret av oss allihopa!

Jag har 4 syskon, mer eller mindre halvsyskon, inga som
jag har någon kontakt med numer utan vi bygger på efter tycke
och smak istället.

"Families are like fudge - mostly sweet with a few nuts"

Fritidsintressen är det tämligen magert med för stunden, har kanske
hamnat i en mindre aktiv fas som varat aningens för länge men
så har ju även min sjukskrivning vilket säkerligen är en del av
förklaringen till det hela.

Jag älskar att prata, jag älskar att tycka, jag har lite problem med
att styra upp det hela med tänk före prat nuförtiden, men återigen,
det finns vissa förklaringar till det också. När jag har mina ljusa stunder
så är det kul att skämta, är beroende av komiker som Eddie Izzard och
Bill Bailey för deras oerhörda förmåga att blanda in en massa kunskaper
med svammel, åsikter och humor. (sen har de en förmåga att tappa bort
sig själva lite i ivern och där känner jag faktiskt igen mig själv!)

Är totalt ointresserad av saker som mode, kläder har man på sig för att
skyla sig, inget annat, och smink är inte heller någon intressant sak, dock
tillhör jag ju generationen som snöade in på kajalpenna så ett visst beroende
finns dock, vare sig jag vill eller ej. Att gå till frisören är vidrigt, skulle någon
få för sig att slita tag i mina händer och börja pjollra på med mina naglar finns
en STOR risk att jag skulle bli arg och saker som väldoftande hudlotioner med
föryngringseffekt har inte varit någon högfrekvent produkt hos mig...

Jag är en ivrig ANTI-konsument, shopping är tråkigt och är det något jag
skulle vilja frossa i så är det väl mat! o skurmedel, tvål, balsam o alla andra
livsnödvändigheter man hittar på Rusta...

Vad jag tycker om är att jobba, skulle vilja lägga till -"med något viktigt"
men egentligen är det inte så noga. Jag älskar att prestera, stapla smör
kan vara rena himmelriket samtidigt som jag också gärna "tar hand om",
huvudsaken att det gör nytta, att det gagnar någon och att jag kan bli sådär
härligt självförsörjande igen!

Internet är "hemma", kommer inte alltid att sitta i min hörna
och leva genom andra, men just nu så passar det mig ypperligt!
(o nu svamlade jag bara iväg så det får räcka för idag)







- Hjälp oss höras i mediabruset, vi finns också!

100 000 sjuka blir kränka och fattiggjorda,  friska löntagare får se sin trygghet undermineras
när rättssäkerheten i sjukförsäkringen sätts ur spel.  Utförsäkrade sjuka grips av förtvivlan,
med förvärrad sjuklighet som följd.


Uppemot 5 % av utförsäkrade riskerar att göra självmordsförsök och närmare 90% blir
deprimerade. Vi har vid flera tillfällen försökt diskutera med lagstiftarna i alliansregeringen men
möts av kalla handen.


De anser att de inte kan diskutera utförsäkringarna med
oss eftersom man inte kan diskutera "något som inte finns".


Som medborgare och medmänniska ber jag dig att höja
rösten mot de orättfärdiga utförsäkringsreglerna!
Läs mer nedan och sprid vidare till dina kontakter!
(Viktigt! Var modig och skicka till dem som du inte tror håller med)


Har varken rätt till sjukersättning,

sjukpenning eller a-kassa


Ola Sundberg berättar om sin frus öde och varför hon gav upp närvaron i detta liv.
Liza blev 32 år gammal. Filmat på en manifestation i Sundsvall 21 augusti 2010

Reinfeldt i debatt i Ring P1- om utförsäkringarna

Anna 37 år låter oss följa med i hennes verklighet,
multidiagnosticerad och värdelös?


En skrift om Jämlikhetsanden att läsa och sprida:








Vill du protestera mot utförsäkringarna?

Ingen kan göra allt, alla kan göra något!




- Nyfiken på Richard Wilkinson och Kate Pickett`s verk Jämlikhetsanden?


(klicka ovan för att läsa mer)


Jag har inte hunnit läsa
Jämlikhetsanden - Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen

ÄN,

jag kommer att kasta mig in i den så fort jag bara fått mindre snurr i skallen,
den låter otroligt intressant nämligen!


 



Nu fick ni en liten och ack så snabb, man får vara tacksam

för textningen, genomgång av vad boken behandlar.

Visst får man smak på mer? Låter det inte väldigt bra med

ett annat sätt att tänka, varför inte kalla det lite av en återgång

till äldre tiders förhållningssätt till livet och dess möjligheter?

 


Ulrika Kärnblom, DN tycker till,

Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, Karolinska

redovisar andra undersökningar och Stefan Fölster,

chefsekonom på Svenskt Näringsliv skriker HÖGT...

 



Själv sällar jag mig i Dan Josefssons led, självklart skapar

ekonomisk ojämlikhet medicinska och sociala problem för alla!



"Jämlikhetsanden är därmed en bok som vill förändra världen. Forskarna hoppas att deras avslöjande av ojämlikhetens konsekvenser ska få lika stor betydelse för politiken som upptäckten av bakteriernas roll för smittspridning en gång fick för sjukvården.


På samma sätt som modern sjukvård enligt lag måste bedrivas på ett evidensbaserat sätt – det är inte tillåtet att försöka bota en lunginflammation genom att dra patienten genom en grenklyka – så måste framtidens politiker överge den ovetenskapliga idén att växande inkomstklyftor kan rättfärdigas av ökad tillväxt."




För om jag utgår från vad JAG vill ha,
då talar vi i första hand om hälsa
inga pengar i världen kan trolla bort
min epilepsi och min onda kropp

MEN

givetvis skulle både jag och min familj
fått ha det f-n så mycket bättre om jag
sluppit den här sista omgången med
försäkringskassa - arbetsförmedling...
och socialkontor?


Jag kan ärligt säga att jag inte är avundsjuk på mina medborgare som
fastnat i konsumtionshjulet. Jag skulle inte skratta mer för att jag hade
ett nyare kök, ett fullt kylskåp däremot - där talar vi lycka!

Jag skulle inte dö lyckligare för att jag hastade mellan tropikerna och
alperna på semestrarna, men ett arbete som jag överlevde i mer än
16 timmar per vecka - återigen lycka!

Jag vet mycket väl att inte alla dagar kan vara julafton och vet ni vad,
det har jag absolut inga problem med, men hur har ni det själv?





Visit RESURS



(klicka ovan för länk)

- Vad ska du göra idag? Kom och visa din solidaritet på försäkringskassan!


För att börja och för att riktigt hänga ut mig själv ska jag tala om
att den här tantan inte kommer att delta i någon sittprotest....
Illa, jädrigt illa och jag är långt från nöjd själv men idag är faktiskt
sista tiden med min egna prattant.

Prattanter är viktiga och tanter som jag, som vaknar upp, går till köket
och märker att jaha ja, idag var en sån "där" dag.... en sån när man
står och gungar och har sig alltså
, måste göra ett val. Försäkringskassan
här i stan har allt från jobbig belysning till FÖRHOPPNINGSVIS en massa
folk och då väljer jag det lilla rummet med den där prattantan i stället.


(om dottern nu läser det här så vet hon exakt, hihi, ju
längre meningar och svamligare texter ju rörigare skalle!)


Men alla ni andra som faktiskt ORKAR med att visa
solidaritet, ni som kanske är hur friska som helst men
trots det förstått att vem som helst kan bli sjuk,
tassa iväg till Försäkringskassan nära er,
sätt er ner, hjälp oss!

Klockan två, närmsta fk!

Sittprotest mot den omänskliga sjukförsäkringen!
Läs mer HÄR


Sitt ner för fan ! - På riktigt

FK - Alliansens bödlar - Verografen

Sittstrejk på försäkringskassan, för er som kan och orkar - Pellefantias sida

Folk dör ju av den nya försäkringen - Arbetaren

Sittprotest mot den omänskliga sjukförsäkringen - Tord Oscarsson, S

Sittprotest mot den omänskliga försäkringen - Sociala Medborgargardet






- Vilken size passar dig?



Hemma hos "pinuppan" MirAnna, joho för hon kallar sig det
alldeles själv minsann!
, så hittade jag den här uppmaningen.


Visst är det något vi alla kan ställa upp på,
NEJ till anorektiska skönhetsideal?


Jag har själv aldrig varit nån stor läsare av Vecko Revyn men
just nu tycker jag att det är en väldigt bra plattform att markera
missnöjet mot det rådande modet, det är ju i tidningar som dessa
unga tjejers viktnoja skapas dessvärre.....


Kom igen, klicka på bilden ovan och skriv
upp dig på namnlistan, som alltid är det ju
bättre att göra något än att bara titta på,
hur litet det än må vara....


"Bevingade ord; sådana som är bortflugna
när man behöver dem.
(M.E. Melander)"
japp......

- The Boom Boom!





Nu har jag hittat en utmaning som kanske kan hjälpa mig,
och förhoppningsvis alla andra, att göra medvetna handlingar
av godhet!

Jag hittade uppmaningen hemma hos Andrewssonskans liv
och tänker försöka göra mitt bästa för att förklara vad det
hela handlar om!


Steg 1

Köp en kortlek från Boom Boom! Cards!
En kortlek som innehåller 26 goda handlingar.

Registrera dina kort på Boom Boom! Cards hemsida
så att du kan följa dina korts resa genom världen!


Steg 2

Följ uppmaningen som står på kortet
eller som de väljer att skriva:

"Commit the radical act of guerilla goodness"
That´s called a Boom Boom!



Steg 3

Efter att du har utför uppmaningen, tex köpt
en kopp kaffe till en främling
, så ger du kortet
till en vän, en främling, din chef, ditt barn, kort
sagt till någon, med uppmaningen att denne också
följer vad som står på kortet!

(Och att denne även registrerar sitt kort på
Boom Boom! Cards hemsida!)


Steg 4

När du utfört alla dina uppmaningar, eller kanske
bara den utmaningen som fanns på kortet du fick
,
så kan du i lugn och ro följa kortens väg genom världen!

Återigen genom att titta in på Boom Boom! Cards hemsida!



Eftersom att vi ju sitter här hemma i Sverige så blir
kortleken genast dyrare än om vi bodde i ursprungs-
landet, men, kan inte det vara värt pengarna bara
för att få delta i detta projekt,

The intentional act´s of kindness kit

kommer alltså att kosta oss  totalt
22 dollar och 99 cent - knappa 161 kronor!

Subtotal:    $9.99
Shipping:    $13.00
Order total:    $22.99


Tål att funderas på,
eller hur?

Vill du följa med en bloggares väg
genom kortleken så titta gärna in hos
Karin Tydén,

hon tar det ett steg längre och ska
utföra alla 26 kortens uppmaningar
på enbart 26 dagar!

- Äntligen, här kommer nyaste Awarden!



Den här kom från MirAnna,
gulle dig kan man nog säga!


Nu ska man bara få ihop, och knåpa ihop text,
med 10 sanningar om sig själv.....


1. Jag lever i mina långfillingar under viterhalvåret (gömmer dock
dem under några slafsbyxor eftersom att litentanta-ben inte är nåt att titta på)

2. Längre avbrott mellan snusarna är omöjligt (tror att maxtiden ligger nånstans
mellan 10-80 sekunder innan ny påse knölas in!
)

3. Tånaglar är groteskt, enormt, vidrigt motbjudande!! (fast jag kan göra den där
obligatoriska klipp, riv och slit-proceduren i soffan lika gärna som på badrummet...)


4. Har en genomsnitts "ligg i blöt"-tid på disken på en halv dag, eller mer.....
(svär dock lika mycket när jag väl har diskmaskin som nu, utan)

5. Vräker i mig mat, smörgåsar, godis, tårta, whatever is available, mellan 00-03 nattetid..
(ska nog vara tacksam över det för när tusan skulle jag äta annars?!)

6. Blir totalt vansinnig av fördomsfulla, fördömande, inkonsekventa och "dumma"
människor!!
(som jag ofta dömer enbart genom en blick, ett uttalande...eeh)

7. Har fortfarande inte vuxit ur tonårstrotset, bara förvandlat det till en ren
vetenskap, numer VET jag nämligen, av erfarenhet....

8. Fortfarande får tänka på att inte fejka hjulbenthet
(skador efter många år
på stall och bland hästfolk, och Macahans.... riktiga hästmänniskor är nämligen hjulbenta...haha!)


9. Associerar tungan i partnerns mun till något fullständigt vidrigt.... (här har jag ingen ursäkt annan
än att det blir min ursäkt när jag kastar mig bakåt och skriker YUCK!!)


10. Kan inte säga 10 bra saker om mig själv.... (däremot ett par tusen, minst! dåliga...)


Ja, vill ni veta några andra mindre tilltalande sanningar
om mig så bara fråga, jag svarar på det mesta dessvärre ;-)



Just det, nu är tanken att utmaningen ska gå vidare,
är ju så sen att jag inte alls har nån koll på vilka som
redan har fått den så därför låter jag den hänga fritt!


Vill DU outa dig lite extra,
varsågod
men låt mig gärna få veta när och
var så jag får kolla in dig!

- Tillsammans kan vi göra mycket, glöm inte Mamma Becka!

Sa just till dottern häromdagen att fattiga, det är vi ju ändå inte, även
om man tjatar om det hela tiden
. Att man har dåligt med
pengar är ju ingen nyhet men ändå, jag lyckades fixa till en ny dator,
som dessvärre måste in på reparation direkt...suck...åt henne för jag
anser det nämligen inte vara hennes fel att hon fick sluta på sitt gymnasie!


Ibland är saker och ting så jävliga som de bara kan bli och min filosofi är
enkel, då ser vi till att ändra så mycket vi bara kan, och jag tror att allt
blev till det allra bästa som det har ordnat sig nu, eller hur dotra mi?
Visst är vi snygga på bilderna förresten?


Stort tack till mentor också, det var ju tack vare din lektion
som dottern tog sig ur allt tråkigt också, kanske blir lite bakvänt
att mista en bra elev av något man lär ut men du förstår nog vad
jag menar ;-)


Men jag är ju nu en gång en multiblogg-läsare, hade också min period
när jag följde alla de här "unga mammorna" och idag ramlade jag in hos
Mamma Becka - 17 år och trebarnsmamma


Skrik nu inte rakt ut alla vuxna som tittar in här, Mamma Becka är en bra
morsa så ung hon nu är, slumpen, tillfälligheter, lyckan? gjorde henne till
flerbarnsmor kanske aningens tidigt men ändå
, hon kämpar på så gott hon
bara kan och det vill jag stödja!


Precis som för de allra flesta är december även en hemsk månad hemma
hos den lilla familjen och helt utan egen påverkan har det startats en insamling
till alla 4 vilket jag verkligen brinner för, kom igen, skänk en liten, stor? slant nu
i den allmänna konkurstiden. Vi kan det, jag minns de värsta åren i vår lilla familjs
liv och är det något man inte behöver så är det väl en kamp för ren och skär over-
levnad?


Årets goda gärning kan väl lika gärna få bli en
julklappsfylld jul hemma hos Becka, Tindra, Enya och Tuva?

Gör som jag ,
offra en skvätt av det vi
trots allt har och njut lite inuti istället!




(klicka på bilden så kommer du till rätt sida)

- Söndagsmiddag på G!


Just nu sköter sig älgsteken alldels utmärkt i ugnen,
omringad av charlottenlök, smör, sky och ansjovis
(japp, ansjovis är ett knep jag lärde mig av dotterns
fader och det ger en gudomlig bas till gräddsåsen man
har till potatisen!)


Dotterns rättike-gratäng sköter sig förhoppningsvis lika
bra i ugnen, är dock inte lika säker på utgången där då
det ju är mitt första försök
, förkokade skivor av rättika
som sedan använts precis likadant som potatis i en gratäng.

Jag är ju en smörig och fet en, ivf när det kommer till mat-
lagning
, så i gratängen varvas det med en massa ost och
grädde, och smör... inget för mig dock då jag använt hennes
"vanliga" grädde utan vi andra får potatis till, som det "ska"
vara, och lite herrgårdsgrönsaker, sådär lagomt kokade,
med smörklick för den som vill haka på LCHF-temat, det ska
jag däremot för en annan är ju ingen grönsaksälskare direkt!

Just det, man får absolut inte glömma gelén,
en stek utan gelé är som kärlek utan kyssar...
typ...

(skriver hon som är totalt värdelös på just
kysseriet i förhållandena....ni vill INTE veta
vad jag associerar en tunga med, lovar!)

- Jessica Watson fortsätter sin resa jorden runt!

(klicka på bilden för att komma till hennes blogg)


Världens tuffaste 16-åriga tjej, ivf i mina ögon,
seglar vidare på sin resa jorden runt.

I fredags hade hon bara 500 sjömil/distansminuter kvar till ekvatorn!
Vilket äventyr hon är ute på, snacka om att man känner sig både
gammal och försoffad här hemma i lägenheten!



Vill du läsa mer om henne så klicka här
Tidigare inlägg
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...