Åsså bar det iväg...

 
 
 
 Har varit mycket "sjuka" på sistone, tänker inte tjata om det här också MEN är lite 
sådär *småkär just nu... Strulade ju till förra tandläkarbesöket så det avbröts, det har
skruvats i rötter och annat väldigt äckligt och fullkomligt livsfarlig nämligen och sånt
vill ju en annan göra nedsövd helst. Fast man kan ju inte söva för alla ingrepp, det
förstår jag, men ändå liksom....
 
Förra svängen, förra fredagen typ ungefär, så hade jag ju sällskap, särbot höll handen
vilket nog var en superbra idè då jag formligen dog i den där hemska tandläkarstolen!
Fick alldeles för lite skvätt Midazolam helt enkelt, eller så är jag bara alldeles för rädd
kanske? Man vet ju aldrig sånt. Vi fick bryta ivf och grattis till mig, det blev ännu ett
besök idag med lite annan premedicinering. Det "gick", men inte mer kan man säga.
Mitt epanfall mitt i allt hjälpte åtminstone till att lugna ner mig efteråt, blev så trött
att jag nästan kunnat somna i stolen.
 
Ska inte sitta o skriva just nu känner jag, lär väl låta medicinerna kliva ur systemet
så jag åtminstone har någon trovärdighet. En gnutta?
 
Helgen blir aplugn. Ta hand om mig och hålla mig nära mitt köksgolv är planen, 
finns inget bättre än hörnet i köket, allt blir så stadigt där, är ganska vingligt just
nu, och golvet är så nära och skönt att ligga på när saker o ting sprakar loss. 
Skulle ju haft min "övervakare" här nu också men det rann uti sanden, är ju ingen fara
då jag är ganska bra på att vara själv också, men måste erkänna att jag är lite rädd
ändå,känner inte för att ha stora anfall ensam...
 
 
Kanske får jag mysa till sängen så att
jag håller mig där lite mer?
 
Lev och må nu, svamlat klart för idag tänker jag, och så syns
vi en annan dag. Ska väcka skallen med lite uppdatering på
Trump tror jag!
 
Eeh.... svammel ja, har inte en aning om vad jag menade med småkär 
ovan men det såg lite gulligt ut så det får stå kvar. Inte helt klar i 
knoppen än nääää.  
 
 

Upp som en sol, ner som en.... repetetiv pannkaka?

 
 
Självklart finns där något form av filter bakom den här bilden också, måste
vara ärlig och erkänna att inte tusan har jag så smalt ansikte längre - no way,
men orkar inte försöka igen. Så här pigg känner jag mig just nu. Blä.
 
Avslutning av terapi fortgår, min livräddande terapeut är snart historia och
det kommer att gå bra, jag är på en helt annan plats numer så det är dags
att flyga vidare på egna vingar.
 
Men...
 
Nog blir det hemskt ovant. Hon har varit en enorm tillgång för mig, ett stöd, en
sparringpartner och en lärare i konsten att börja se sig själv som en person
värd både respekt och .... inte kärlek men visst tycka om kanske?
 
(orkar än en gång inte läsa vad jag skrivit senast, vi gissar på att jag återigen
repeterar samma saker men det får vara så .)
 
Jag är bara så otroligt trött hela tiden. Energiboosten som kom med nya
medicinen börjar kännas på. Kräver sån återhämtning för att få igång ev
hjärnfunktioner och känner inte att jag hinner ladda innan det tar slut igen.
Absolut INGENS FEL, inte alls, möjligtvis mitt eget förstås då jag måste
lyssna på varningssignalerna så mycket tidigare. Men det är svårt. Jag
VILL, jag KAN, och jag GÖR. Tills det blir punka, igen. 
 
Ett stort beslut är att jag inte ska höja mina epilepsimediciner igen, jag ska
numer klara av att hantera svackorna med mer anfall/känningar genom att
bromsa istället för att "förgifta bort" dom. Helt otroligt idiotiskt att kliva in i
sin kroppskemi så mycket som jag gör och hela tiden ändra på doser! Det
är ju så stora konsekvenser och det är ett högt pris. Allt jag vill är ju att
få vara skärpt (och pigg, vettig, stabil och nånstans därbak även anfalls-
fri) Dags att börja prioritera mig själv ett tag.
 
Kanske...
 
Nu ska jag däremot röka, snart ramlar särbot in och tanken är att jag ska
kunna vara en gnutta social. Som tur var är han också tämligen "kokt"
i pallet, vi är lika seeeega båda två och med lite tur fixar vi att vara 
trötta och vila skallen.
 
Kanske.
 
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...