Människor utan insikt? Eller kanske hellre människor som bara ger helt fan?

 
 
Jag har ju ett litet problem, eller kanske flera av er skulle säga att jag har många, vi ser
nog på livet lite olika ibland helt enkelt ;)  Hur som helst kan man nog kalla mig smått
anknytningsstörd, överkurs att dra upp men ändå, det är en stor del av min personlighet,
jag väljer bort en massa fler personer än jag umgås med, punkt.
 
Beroende på vilken typ man själv är kallar man väl sånt här agerande för lite olika saker,
många stoltserar ju med att de väljer bort "energitjuvar", att de bara vill omge sig med
människor som inte bara tar av ens egen förträffliga personlighet utan också har något
att tillföra. Kan vara nog så bra resonerat, all respekt till er, huvudsaken är väl att man
får må bra själv, eller hur är det nu?
 
Själv har jag ju då också försökt ta mig friheten att rensa på lite olika nivåer,
kanske jag upplevs som drastiskt, osv, men vet ni vad, det får vara deras ev.
problem, för mig handlar det om att få slippa personer som helt enkelt inte har, 
eller någonsin kommer att kunna ha förmågan att ha en vettig relation, ivf inte
med mig. 
 
Det som då blir så sorgligt är det lilla, men ack så enerverande faktum,
att jag inte bara kan få bli lämnad ifred. Att jag tydligen fortfarande anses
vara ok att höra av sig till trots x antal års försök till att totalt bryta kontakten...
 
Ni/du må väl fortsätta "bevaka" min blogg, som vanligt lämnar ni era elektroniska
små fotspår här, fast hur meningsfullt kan det vara med ett inlägg per halvår? 
Antar att ni inväntar just såna här, allt utom desperata inlägg, kör lite korkade
mail, ring nåt jädra samtal, IGEN, osv. Och för all del, skicka dubbelmail med
otroligt tråkiga översättningar åt mig så att jag förstår hur korkad (?) jag är som
försöker markera att jag är både ointresserad, totally flabbergasted (kunde inte 
låta bli) över distanslösheten och för förhoppningsvis sista gången bara be
om en liten sak - lägg ner...
 
Annars då, i själva verkligheten?
Jopp, fick min sjukersättning, numer existerar ju faktiskt saker som 
samsjuklighet ÄVEN inom försäkringskassan, så min kombination
av "ohälsa" bedömdes just så som den fungerar och påverkar min
livssituation. Jag är ganska körd i knoppen helt enkelt, både rent
elektriskt och funktionellt, kanske inte alltid det allra sämsta livs-
ödet att leva med dessa minnesstörningarna. Jag kan lova att jag
inte är typen som bråkar länge bara för att... sånt glöms bort tämligen
omgående :D 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: