Fy fan vad jag är bra!!

 
 
 
Idag har jag uträttat ett par smärre underverk. Jag har helt frivilligt gått till tandläkaren, 
en sån där "specialare" som klarar av tanter som jag. Jag satte mig INTE i tandläkar-
stolen, vilket kanske inte verkar särskilt smart gjort, men det var det, eftersom att jag
alldeles själv sa NEJ. Stora grejer vi talar om här, att faktiskt ta kommandot över en ur-
äcklig situation som också bara skulle handla om ett samtal första mötet. Alltså fanns
där ingen vettig anledning för mig att sätta mig i tortyrredskapet, pratar precis lika bra
från "mamma"-stolen nämligen.
 
Sen slarvade jag mig igenom nån sorts berättelse om tidigare upplevelser, fast trots
mina två Stesolid var jag så uppe i varv att hon nog knappast förstod ett dugg av min
berättelse, men jag försökte ivf förklara utan att förklara för mycket. Också det en stor
grej, man behöver nämligen inte dra igenom allt som hänt i livet, man kan framstå som
trovärdig bara genom att beskriva problematiken som finns, och solklart syntes....
 
Sen fick jag "fin-röntgen", inget som stoppades in i munnen utan bara lite tjusiga maskiner
som snurrade runt min arma skalle. Det blev omtagningar, funkade bra det också, och sen
var jag klar för dagen. Med bokad tid för titt INUTI munnen redan på fredag.... Men vet ni
vad, det känns ok, att det blir redan i övermorgon alltså, för har man tatt fan i båten lär
man väl ro honom i land kanske?
 
Summa summarum, än så länge ivf, är ett nästan löfte om narkos under själva behandlingen,
kombinationen PTSD och epilepsi "hjälper" mig att få slippa lite, det finns faktiskt ingen
mening med att plåga sig själv mer än nödvändigt, säger prattantan ivf och hon, hon är ju
utbildad, gudbevars, så jag litar väl på hennes ord.
 
Det här kommer att kosta skjortan, men såpass mycket förstår jag att 
vissa saker kan man bara gömma sig undan från så länge. Nu tar jag
tag i det här, med mediciner till hjälp och ett uttalat löfte om att jobba med
själva tandvårdsrädslan efteråt. Alltså slipper jag inte besöken men då
med så mycket helare tänder vilket kommer att göra all skillnad. Nog för
att jag vet att jag kommer att lipa, vara livrädd och plågas som bara den,
men då får kliniken verkligen leva upp till sin specialistnivå.
 
Så idag är jag stolt, firade med två kantarellmackor och en 6-7 vändor på dass,
det skiter jag i, haha, för jag har ivf en våg jag sitter och garvar åt under tiden.
Finns inte alltid, men ofta, nåt gott med eländet!
 
Over and out!
 
 
 
0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


besöksräknare
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...