litentanta

Bloggen lever ju ett allmänt tynande liv nuförtiden, lite som tantan själv,

har dock varit inne o hälsat på hos Trollbottom minsann och där fick jag

lite inspiration. Så bra, en lista som jag apselut inte har gjort tidigare och

en anledning till att skriva några ord!

Illa, jag mår illa.... Har aldrig gillat det här med speglande men tvingar mig själv

att titta nångång ibland, avskräckande om inte annat. Dvs numer inte bara

slutat att röka, även slutat med min älskade Pepsi... o_O

Oj. Som morsa har man rätt att gömma en del saker där, sen har vi ju allt som jag

faktiskt håller för mig själv, har en privat del också. Ja, om jag säger att det är en

aning mer än vad som är sunt så får det räcka. En hög alltså.

Vår "minisemester" i Volvon var kul! Vi tuffade iväg några mil, nån mil in i Norge

minsann, fast vände tämligen omgående. Både första och andra gången. Jag är

lite för fjaskig för att gilla de norska vägarna... Sen sov vi i bilen ute på Stekenjokk.

Under ett lämmelår, och värsta högtrycket, prickade av de sista soliga dagarna på

hela sommaren. Härligt och väldigt kul!

Eftersom att min endaste unge har smitit från Sverige är hon den jag allra, allra

mest vill ha hem på middag just nu! Med eller utan kärlek, huvudsaken att hon

sätter sig vid bordet och jämför den äckliga engelska maten med morsans allra

bästa potatisgratäng. Det är total lycka just nu!

Jag drömmer om "klara" dagar. En krispig hjärna och vassa diskussioner, mycket

saker jag vill säga och tycka utan att snubbla en halvmil före mållinjen. Det vore

helt jädra underbart!

10 stycken.

Antingen elefanter (lite ologiskt men det är pga en gammal partyvisa) eller

"Oooa hela natten", lillasyster Körberg alltså. Enkelt. Är nog för gammal eller

ointresserad för att ha engagerat i genusdebatterandet dessvärre.

Hästen. Tror att jag är lite för rädd för dom numer dock så skulle det handla om

ett djur att ta med sig in i sin vardag idag, då blir det katt. En kaxig, gosig, utekatt.

Jag vill påstå att jag brinner för rättvisa, kanske allra mest för oss som sitter och

dinglar med en fot inne i samhället och resten av kroppen hängandes utanför. Vi

långtidssjukskrivna, utförsäkrade, utsatta människor som blivit så överkörda de

sista åren. (Allt var inte bättre förr nä, men massor har blivit SÄMRE nu!)

Alldeles för lite, för sällan och för kraftfullt. Men jag tycker, diskuterar, pratar, ÄR trots

att det ibland verkar som tanken numer är att vi som inte jobbar ska just bara försvinna.

För att förändra mig själv för att kunna kliva på arbetslivet igen kan jag däremot säga

att jag gör ALLT jag blir satt på, och navelskåderimässigt sett så kanske det inte riktigt

når ut som jag vill men tusan, man måste börja någonstans och det får väl bli med mig

själv kanske?

Det här var jättesvårt, vill du försöka dig på att svara på dessa frågor så hemskt

gärna. Jag kan inte hitta på några nya utan låter Trollbottoms egna fortsätta, sätt

dig ner och knappra på, ni utan ringrost gör det säkert på några minuter ;)