litentanta

Det finns ju saker som är mer eller mindre roliga, läkarbesök är definitivt

sanslöst mycket mindre roliga samtidigt som jag ibland kan känna mig

riktigt nöjd efteråt. Ja, bara för bekräftelsen kanske, ni vet, man mår lite

halvkymigt och jo, det var faktiskt något som strulade. Satt inte bara i

huvudet, inte bara mitt "halv tomma-glas"-livsfilosoferande som jag borde

hantera på ett annat sätt osv....

Om det stämmer så har jag alltså redan svarat på sista blodtryckspillren.

Efter två ynka doser. Det låter lite korkat och jag vet inte ens om det finns

någon teknisk möjlighet, kanske samarbete med den andra sorten, kanske

bara tur? Numer har min puls krupit ner med 30 slag i minuten??!

Kanske huvudvärken kommer av någon sorts otrolig förvåning eller bara

för att jag inte längre springer runt med hjärtat i halsgropen, den överlever

jag utan större problem. 70 i puls, hallelujah, jag har helats :)

Nästa måndag dags för neuroleptikan... Så otroligt skämmigt, fast det inte

alls borde vara det, jag har turen att få en hel översyn och det ska jag vara

tacksam över! Kan en lågdos neuroleptika hjälpa till att lindra biverkningarna

av min jädra antiepileptika och stävja lite av PTSD´n så återigen, hallelujah!

Sen har vi knorren, det där lilla extra liksom.....

min PT (hahaha!) hörde av sig idag och första

tiden är inbokad!