litentanta

Det är söndag kväll, hade en ganska jobbig bussresa hem från särbot och borde alltså

enligt all logik vara nedbäddad och zzznarkandes vid det här laget men jag fungerar inte

alls på det sättet... Ganska frustrerande måste jag erkänna.

Tog en rövare och tog en dubbeldos medicin på bussen, är nog inget man ska göra och

inget som egentligen hjälper men jag fick en gnutta halvt om halvt panik mitt i allt. En

vanlig söndagstur från lappmarken hemåt brukar iofs oftast innebära ganska full buss men

det faktum att det varit sportlov garanterade mer eller mindre smockfulla bussar...

Jag satt vid fönstret, upptäckte efter nån halvtimme att jävlar....

belysningen raderna framför pekade rakt in i mina ögon..... :/

Varmt, studsigt och allt utom ljudlös färd triggar min ep, jag mår

alltså uselt. Efter 5 mil får jag ny kompis på sätet bredvid, han tar

givetvis fram sin laptop och så har vi lagt till ännu en trigger.

Egentligen hade jag stora ambitioner, dags att ta tag i alla viktiga frågor igen, vad

vore livet utan saker att fundera kring? Men det sket sig, big time, och helt tydligt

är det så att livet fortsätter att hända trots att en litentanta inte twittrar, bloggar och

åsiktsbombar omvärlden  :)

(bilden är ännu ett plojprojekt på ajfånen, ursprunget är en vacker

fullmånebild som världens bästaste emigrant skickat till mamma,

vi delar nämligen samma måne trots att vi har en massa mil mellan <3)