litentanta

Eftersom att alla ursäkter är bra ursäkter så tog jag mig en liten promenad i kväll igen...

Dottern sitter, som vanligt... hehe, o studsar i en buss på väg till ett flygplan som ska ta

henne över havet ännu en gång. Jag har nog nästan helt förträngt att hon ju är flygrädd,

fokuserar mer på "dotterfritillvaro"-rädsla för stunden, o då, då får man skita i att man ju

visst hade slutat röka. Visst ?

Ute var det härligt, 9 minusgrader är alldeles lagom, vindstilla är inte alltför vanligt i vår

stad och som bonus följde visst en påse turkisk peppar med hem också. Party nästan!

Annars så har dagen förflutit tämligen smärtfritt, jag har avnjutit vänsterpartiets kongress,

åtminstone i omgångar, blev väldigt förtjust i Lasses nya fina RÖDA cykel förstås och tittade

någon extra gång på mitt brev från honom till mig. Undrar varför jag blev så himla förtjust i

honom, förutom delade politiska åsikter o sånt självklart. Tror att det handlar om att det

faktiskt är en bra människa, att min sk "magkänsla" kickade in och vägrat släppa taget.

Det är tråkigt att han kliver av men det är samtidigt härligt att Jonas Sjöstedt

blir den som kliver på. En annan politiker som faktiskt också lyckas ge mig den

där varma, trygga känslan i magtrakten. Finns ingen som kan lura på mig den

inomborda tryggheten bland Allianspartierna, snarare tvärtom.