- Inte alla läkarbesök är fullträffar.


Nu träffade jag dock en väldigt trevlig, kompetent och påläst farbror doktor, och
nu kan jag tom betona "farbror" då jag tror att han kanske redan har passerat
den där pensionsåldern.... ;)

Är alltid fascinerande av doktorer som vet saker, här satt jag alltså med en man
som inte bara visste vem läkaren på VC var, han som skrev ut mina blodtrycks-
sänkande, utan även hade koll på neurologen, den mindre trevliga kvinnliga läkaren
på VC som jag valt bort pga ALLT inklusive personkemi. Han kunde min epilepsi-
medicin och såg akutbesök och extramediciner.

Kort sagt, en jädra bra farbror. Men därmed följde också vetskapen om att det ju
inte alls var så enkelt att fixa till saker och ting som vi kanske drömt ihop, jag och
min prattanta. Fanns en liten förhoppning om att städa undan min "ömhudhet", eller
ska vi säga "hudlöshet", som jag har såna problem med. Saker som stör och kan
trigga allt till anfall och rent och skärt obehag. Men.... att sätta in en lågdos neuro-
leptika, tillsammans med min antiepileptika är ingen hit. Ännu en medicin som sänker
kramptröskeln. Ännu en sak som ökar riskerna för epileptiska anfall.

Pratades om att titta på antidepressiv medicin, jag har ju en sort som har hållit mig
flytande under de sista åren som kanske inte riktigt räcker till... men samma sak
där. SSRI-preparat sänker kramptröskeln, jobbar mot, eller FÖR mer epilepsi.
Fel alltså. Och grejen är ju den att jag inte är deprimerad heller, inte egentligen.
(fast jag måste erkänna att hans lilla summering av min livssituation, som i hans
ögon faktiskt tedde sig som ganska ordentligt deprimerande, inte är helt fel heller...)

Grejen är ju, precis som med alla andra kroniska saker. När man mår bra fysiskt,
då mår man ju bra i själen också. Ju mindre medicin mot epilepsi jag äter ju bättre
tänker jag, ju bättre mår jag, ju större möjligheter har jag att tänka, minnas och
fungera. MEN ju känsligare blir min epilepsi.

Höjer man medicinen mår jag bättre rent fysiskt, tills Fenantoinnivån börjar strula
igen som den ju ofta gör, men jag blir dummare, segare och olyckligare. Voila,
kvar blir en deppig tant som iofs kan gå ute i blink och ljud, ivf hyfsat, men inte
orkar med det rent kognitivt.

Hade alldeles för höga förhoppningar på det här besöket, på tok för höga. Ska
också komma ihåg att blodtryck o sånt måste ner på vettig nivå, att jag ska vänja
mig vid den medicinen också och hemskt, väldigt OTROLIGT gärna hitta igen någon
ork först innan jag kan drömma om att göra nåt bättre än nu...

Men det blev en genomledsen dag istället för vad jag hade hoppats på,
nån sorts fjantig lycklig "Vi löser alla dina problem och du är frisk inom
en månad"-dag... Jag vet att man måste vara mer realistisk, jag vet att
det finns massor av människor som har både bättre ork, tålamod och
kämpavilja än mig här ute i världen. Men just nu är jag inte en av dom,
nu är jag bara besviken. Misslyckad. Snälla ord om att man vet att det
känns jobbigt och att man förstår att det självklart vore bättre om det
bara var en sak som strulade lagar ingenting.

Det där med att gå gråtfärdig från en bra läkare med en stor klump i magen,
flopp med omstart, misslyckande, IGEN. Det känns lite tungrott bara....
Fick jag önska något så skulle det vara att jag åtminstone kunde få besked
från neurologen om att jag är ute ur utredningen för nån jädra epkirurgi. Ja,
eller bara NÅT besked om hur de ansåg att saker o ting gått. Är ju 2 månader
sen jag kom hem från sista inläggningen.
(o JAAAAAAAAAA, jag går o köper cigg nu,
snälla, gnäll inte, skäms nog ändå........)


2 kommentarer
Postat av: Pia

Fasen också!! :( De kan skicka folk till månen, men... inte hjälpa dig att må bra! Jävligt märkligt egentligen..



Äter samma bltr-medicin som du... funkar bra på mig med.



Och du, att du fortsätter röka är väk inget att skämmas för .. Du kan väl för fan inte slåss mot ALLA "demoner" samtidigt! Så kallade jag allt det jobbiga runtomkring mig.. demoner.. och då var ciggen oumbärliga, även för mig. Tids nog, så...



Kramen fina du!

2012-01-04 @ 18:13:43
URL: http://anjocapi.blogg.se/
Postat av: särbotvidenlandsväg

Goadu. Har inget godishus jag, inge pipfimp å inge peter, men jag sluter mina ögon och låter min själ virvla runt tillsammans med dina rökstrimmor. Rök en för mej oxå. Löööv!

2012-01-04 @ 19:02:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


besöksräknare
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...