litentanta

I vissa fall kan vissa kemikalier faktiskt göra stor, stor skillnad. Jag vet att jag mest brukar

gnälla över allt rapplande med mediciner men just nu måste jag erkänna att det faktiskt har

hänt stora saker inuti en litentanta.

Jag ska försöka hålla mig hyfsat vuxen, hyfsat censurerad, hyfsat respektfull för mitt liv är

ju inte bara begränsat till mig. Jag drabbar ju många andra stackare på vägen....

Känslan av att kunna hantera en jobbig situation, egentligen för första gången i mitt liv, när

jag är som mest utsatt, håller på att sätta sig i mitt medvetna. Försöker känna ikapp mig, kan

man stanna i stunden, inte dissociera - dissociation - utan faktiskt agera istället för att

återuppleva, då börjar jag känna lite hopp. Nä, massor av hopp!

Det absolut optimala vore ju att minimera antal hotfulla situationer, inte genom att smita undan,

vägra möta upp osv, utan faktiskt bara få känna lite mer trygghet i själva livssituationen. Om

själva grunden fick finnas under mig, jag behöver ÄNNU MER TID... Efter alla dessa år så har

jag inte lyckats hela mig själv, vi skiter i epilepsin, den är och jag är inte rädd, jag har en

sprättig hjärna. Vi struntar i att det är ont lite här och var, jag har en skruttig kropp. Men jag

tänker inte strunta i min PTSD!! Jag ska ta så mycket kontroll över den som man bara kan!

Tänk bara vilken skillnad det skulle vara om jag fick en ärlig chans

att lära mig HUR utan att behöva slåss mot alla jädra väderkvarnar

som finns. Jag är VÄRD, jag KAN också och nog borde samhället vara

intresserad av att hjälpa istället för att stjälpa...