- Man kanske inte är så där kul, men allt är ok *tummen upp*




Ids inte trixa m några kort nu, här har ni soluppgången på ett ungefär i morse,
körde ett vakenpass över natten (som jag säkert redan gnällt över) men har
faktiskt släckt ner helt nu.

Tänkte få sova lite nämligen, klev ju upp före 10 i söndags och lite vinglig i kolan
känner jag mig allt, dock inte av den "efterlängtade" epilepsin, nu är det nog bara
en trött skalle och bandage/strumpbeklädd skalle där man inte riktigt kan fästa
sina glasögon som spökar.

Ok, jag är ju sådär livrädd innan jag ska in. Man är ju lätt lite stressad när det handlar
om saker som handlar om att mista kontroll. Sen blir det liksom en annan sak, nu är
jag SUR.... eller kanske är jag förbannad, det där lite mer kreativa tillståndet som dock
INTE fungerar så bra just nu. Vägrar göra bort mig inför kameran. Alltså stannar det
vid sur.

Sur är dock en väldigt mycket mindre skrämmande känsla än rädd kan jag lova, nu
tänker jag mest på att jag nog egentligen borde åka hem ändå. Inget händer ju för
tusan och jag slösar bort massor av landstingets pengar och hej och hå, knölar
in några hekto martyrskap också förstås ;) (man är väl inte morsa för intet liksom?)

Vet att jag var inne på besök före, är helt UTE på besök nu. Tänk er att få främmmande
när ni sitter med magknip på toaletten, ja, att själva besöket kommer in på dass och
försöker vara trevliga. Ingen vidare bra idé alltså. Särbot kommer ju hit, jo, det är helt
ok  men då talar vi ju kravlöst umgänge, vi är ju tämligen samkörda efter alla år och
det sista jag är med honom är "fejktrevlig". Han känner sur-tanten innan och utan
och vad gäller vimsighet så är vi ju ständigt symbiotiska, a match in heaven liksom!

Men maten är som vanligt, personalen pratar jag knappt med för jag vill int stör...
Jag får lite frustrerande besked, saker som att vi sätter ut din medicin nu då tex,
hmmm..... jag ligger redan 3 doser back, det var ju därför jag åkte in i går och en
annan lite halvirriterande kommentar... Vi sätter ut din sömnmedicin NU...

JAG HAR VARIT VAKEN LÄÄÄÄÄNGE JU.... :( Inte direkt tagit några såna
piller på ett tag alltså...


Ooops. STORA samvetskval just nu bara.... min bevakningstjeja, vad tusan
heter de egentligen, kom precis in, mitt i mitt knapprande o gnällande. Det
verkar börja hända något kanske :)  Hon trycker åt mig tydligen, underbart,
och tittar in sen. Ska alltså sluta gnälla nu, sluta knappra, flytta undan datorn
på sprättfritt avstånd och starta en film, håll tummarna för mig nu va?



1 gladulle:

skriven

Hoppas det går bra för dig, sköt om dig.¨

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: