litentanta

Tittar in här ibland bara för att hålla hoppet vid liv, kanske vaknar orden upp

och känner för att placera sig i rätt ordning igen, men det är liksom inte så.

Twittrar på, fast ganska planlöst måste jag säga, hatar när jag inte får till saker

och ting, fast än mer HATAR jag när jag bara gnäller och beklagar mig över att

jag inte ens kan få till saker o ting. Ett jädra dilemma det här med terapi ska ni

veta. Insikt. Snacka om tveeggat svärd.

Nu är jag ju inne i en jädra stress igen, alltså lägger skallen av. Och jag vet om det.

Det är läge för självomhändertagande, sånt jag får ont i magen av att tänka på. Nu

ska man vara snäll med sig själv nämligen. Samtidigt som jag tjötar om hur dum och

svamlig jag är?? Konstruktivt? Nej. Men kroniskt dessvärre, precis tvärtom vad det där

"självomhändertagandet" är. (ok, jag blir förbannad bara att skriva det ordet, ska inte

Utifrån hyfsat säkra källor, har inte fått skriftligt besked än men dock verbalt, så är

jag fortfarande betrodd vad gäller ohälsa, arbetsinkompetens, bidragssnyltande. Jag

har fått förlängd sjukpenning alltså! Vilket är bra, väldigt bra! Att gå runt ekonomiskt

är nämligen ganska bra ur många aspekter, inte minst hälsomässigt, så nu satsar jag

allt på att få min tid på sjukan och som sagt var, krampa järnet!

Fast jag misstänker att jag har skrivit ungefär samma

i varteviga inlägg på slutet, old news alltså.

Ett länktips, mitt ständiga tips för övrigt, är att ni tar vägen

om Ett hjärta RÖTT. Det är full fart på bloggandet därborta,

(ett särskilt omtyckt inlägg är från i tisdags)

Det knepiga? Bara det att jag får läsare fast jag

aldrig skriver nåt nuförtiden... Hur folk hittar hit

är en gåta o_O