litentanta

Har bubblat, babblat och fnissat ihop med dottern, är det något som

hjälper till att hålla en flytande i tunga tider så är det väl ända det

här med att prata av sig lite, eller hur?

Jag har ältat massor i dag, måndagar är min ältardag nämligen, och

jag känner mig tämligen patetisk efteråt jämt. Hur mycket gnäll kan

Men fakta är ju ändå såhär att trots att alla andra kämpar på så

tappert med sina bördor så har faktiskt vår lilla familj fått oss en

rejäl skopa de sista åren. Man får lessna, man får kräkas på att det

aldrig bara är "vanligt" nångång. PUNKT.

Droppen idag? Jo, kanske den lilla upplysningen om att specialist-

tandvården hade ringt och efterlyst mig, IGEN... Jag är paniskt rädd

för tandläkaren, totalt livrädd, herregud så sanslöst mycket noja och

energi jag offrar på att vägra gå till käftis. Helt bortkastat liksom..

Fick en liten vink från prattantan nämligen, något i stil med att det

kan ju vara så att man ibland vill ha vettig tandhälsa (inte kommer

jag ihåg orden direkt men tanken...) innan man opererar sig.

Jaha?! Precis.. Så att OM jag nu kommer att operera min sk hjärna

så MÅSTE jag gå till tandläkaren igen?!? Bara för att de ska kunna

göra det allra värsta måste jag göra det näst värsta?! Herreje vänner,

jag fick ju ligga inne efter att hade dragit en tand, ja, detta liknar ju

ingenting...

Life sure is good......not..

Sen ska vi givetvis inte glömma dagens händelser

rent medialt. Ett härligt upprop MOT den nya sjukförsäkringen!

Att kallt stå där och bara titta på när samhället raseras så

totalt är för mig oförståeligt, och det börjar banne mig bli

oförlåtligt vid det här laget också! Det ska löna sig att jobba,

fattar ni inte att det är de arbetslösa, sjuka och gamla som

får stå för fiolerna?!

Som vanligt finns det ett sprakande blogginlägg hos

Ett hjärta Rött - Röda hjärtan i en iskall tid