- Var står du i aktiv dödshjälp-frågan?
För mig var det ganska enkelt, har varit i kontakt med sjukvården
många gånger, man kan ju säga att jag föddes in i rollen som anhörig
och eftersom att jag även begåvats med allt från en jädra "kan själv!"-anda,
enkelt översatt tjurighet, och fått prova på en del krämpor....
Om man inte är inne i en akut depression eller annan sjukdom som
påverkar ens mentala förmåga, ens intelligens
och lider av en kronisk sjukdom som bara leder åt ett håll,
då är det självklart att man ska ha rätten till sin egen "död".
Klart att anhöriga kommer att drabbas hårt, skulle inte kunna tänka mig
ett värre scenario än om dottern skulle hamna i det läget och då skulle
välja att avsluta sitt liv, med eller utan aktiv dödshjälp, men samtidigt så
skulle jag respektera hennes val (o du lillrompa, att jag tagit dig som
exempel är bara för att du ju är det viktigaste jag har, ok? löööv!)
Vem är jag, oavsett utbildning/yrke eller relation till den sjuke
att vägra en människa rätten till att slippa leva vidare ett liv
helt hänvisat till andra och ett liv som kan komma att fortsätta
långt efter att man själv slutat vara medveten om det...
Likväl som jag är anmäld som donator så vill jag
ge ett rungande ja till rätten till sin egen död.
skriven
Jag är för dödshjälp. Dels såg jag min mamma tyna bort i canser, när det enda hon ville var att dö. Där satt vi anhöriga och led för att vi såg henne lida. Hade det inte varit bättre att ge henne den där megadosen morfin lite tidigare så hon slapp sista tiden. Slutet blir ju densamma ändå.
Sedan lider jag av en sjukdom som tyvärr kommer ta mitt liv en dag. Då vill jag ha rätten att bestämma när det räcker. Mitt liv är mitt liv, då ska jag få bestämma när jag vill dö också.