litentanta

Som vanligt, precis som det brukar vara, så lär jag känna grannarna
först nu, några få dagar innan vi flyttar härifrån! Antagligen är det jag som
styr det hela, jag är nämligen ganska privat när det gäller mig själv och mitt
liv. (och hur dumt låter det när man faktiskt bloggar?! Nå ja, logisk är väl
inte nåt jag kan skryta med direkt! haha!)


Tänkte passa på att fråga en av mina vaktmästare, som också råkar vara en
av mina grannar, hur jag skulle göra med mitt åbäke till trasig diskmaskin.
Särbot fick nämligen inte lös (loss, väck, bort?) från platsen under bänken när
han försökte här i helgen och väck måste den innan jag kan lämna ifrån mig
lägenheten.


Med tanke på hur jag betonade just privat här ovan kan jag bara summera
den här grannen med tre ord : En öppen bok!

Numer vet jag allt, och nästan alldeles för mycket minst sagt om honom
och hans familj. Han verkar vara en väldigt trevlig prick, vill inte påstå
nåt annat, men vissa saker han delade med sig av var gränsfall...... för privata,
om ni förstår hur jag menar?


En kort summering, av de minst privata detaljerna alltså, visar mig att han
givetvis känner min allra första stackars fästman, dock bestred han mina upp-
gifter om var killen ifråga bodde, men det valde jag att ta med en nypa salt. Vi
var dock tillsammans hyggligt länge och jag bar ju även en förlovningsring under
en kort period :-)


De var strömlösa efter jul, hos svärmoras .Sonen fick dock skrovmål
när de väl gav upp och åkte hem, snäll pappa alltså ;-)
Hunden är en blandras, snäll (det har jag iofs redan noterat) och tyst,
jämfört med de nya grannarnas, som tydligen bara flyttade från huset intill..


Han skulle också till grannstaden för magnetröntgen eftersom att vänster ben
domnade och han inte kunde köra ens 6 mil innan benet domnade....hmmm...
jag gissar på ischias jag och kanske hinner jag höra om svaret ;-)


En viss dotter blev dumpad på ett mindre trevligt sätt och han själv röstar på mitten,
hans lön, som visst kom in i dag, var mindre hög (allt är relativt, en annan skulle ju
ha jublat över den summan) och sonen är lång.... Han känner killen som köpte av
mig min kåk, till ett pris så lågt att han borde skämmas den snorungen *muttrar*
och han....äsch, ni förstår va?


Min enda tanke med att prata med den här karln, vars ungar bara skiljer 14 månader
ifrån varandra, var att fråga om en diskmaskin och jag kommer därifrån fullspäckad med
totalt oviktiga fakta... Notera, oviktiga för mig, otroligt personliga och ja... osmidiga
att lämna ut och lite väl personligt, återigen för honom kan man nog tycka.


Attans att jag inte gick sopis när jag var på gång för en hundra år sedan, jag VET att
jag blivit en hyfsad kurator, jag har nämligen den där stooooora neonskylten i min
panna som skriker "PRATA MED MIG FÖR JAG FÖRSTÅR" eller något liknande...