- Solsken o härliga människor!
Stress och lite hets och hög musik (jag passade på att höja när jag var själver där bakom) är underbart! Ett bra sätt att vakna på och jag gillar det mycket, att jobba alltså!
Sen är det extra mysigt att ha kommit igång lite när man är klar, handlar det man ska ha och vandrar så sakteliga hemåt, Umeå är en skön stad ibland och idag var en sån dag! Mötte en superglad unge i barnvagn, han satt alldeles salig i vagnen, full syra gick det då farsan hans åkte rollerblades och glimten i ögat på lillkillen gick inte att ta miste på, då talar vi om att njuuuuuuuuta av livet. Givetvis vågade jag inte ta ett kort, kånkar ju runt på kameran för att söka inspiration men jag är för feg helt enkelt... det jag skulle vilja fånga är ju just människor och deras olika uttryck.
Sen hade vi den lilla killen, en exakt kopia av min förre (äsch, man släpper väl inte tycka om-et om en unge bara för att man separerar med dess hjärndöda farsa heller? nää!) av min plastson i just den åldern när vi flyttade isär. En spankulerande, nästintill rakad kille med smala ben och stora glasögon, har nästan hoppat på honom inne i butiken tidigare innan jag sansat mig och insett att nä, det är inte samma kille för han är ju numer en "karl" på 22 år ;-) Han skrotade på efter stigen och såg allmänt funderande ut medans han pressade i sig en glasstrut, ensam men inte olycklig liksom..... .
En gammal tanta med sina stavar kämpade på, ett vackert ungt par med nykläckt bebis och eftersläntrande 3-4 åring, två fint klädda afrikanska kvinnor med klänningarna fladdrandes i vinden och en bekvämt parkerad hund i skuggan.... Jag kan babbla på hur länge som helst om allt jag tittade på och ändå var det ingen speciell dag, bara det att alla såg så glada ut, solen gör underverk med oss nordbor och jag håller tummarna för att molnen som hänger så tungt runtomkring inte fastnar över stan för i helgen ska jag ut i naturen! (nästan vare sig jag vill eller inte hehe!)
skriven
Ibland behöver man inte veta varför man behöver vara själv... De bara känns så... Jag har verkligen varit i en "må bra" period nu ett tag...Inte många tårar har fällts...O de är så skönt...Undrar omde har med vädret att göra?? Ha ha ha...När så enkelt är de nog inte... Men jag har kommit något på spåret... Jag Känner att jag börjar förstå varför de varit som de var... O varför jag gjorde vissa val...O de känns sååå befriande... Så nu passar jag på att njuta av de...=-)
Se nu till att få en riktigt bra helg...
Kramis