- Solsken o härliga människor!



Stress och lite hets och hög musik (jag passade på att höja när jag var själver där bakom) är underbart! Ett bra sätt att vakna på och jag gillar det mycket, att jobba alltså!

Sen är det extra mysigt att ha kommit igång lite när man är klar, handlar det man ska ha och vandrar så sakteliga hemåt, Umeå är en skön stad ibland och idag var en sån dag!  Mötte en superglad unge i barnvagn, han satt alldeles salig i vagnen, full syra gick det då farsan hans åkte rollerblades och glimten i ögat på lillkillen gick inte att ta miste på, då talar vi om att njuuuuuuuuta av livet. Givetvis vågade jag inte ta ett kort, kånkar ju runt på kameran för att söka inspiration men jag är för feg helt enkelt... det jag skulle vilja fånga är ju just människor och deras olika uttryck.

Sen hade vi den lilla killen, en exakt kopia av min förre (äsch, man släpper väl inte tycka om-et om en unge bara för att man separerar med dess hjärndöda farsa heller? nää!) av min plastson i just den åldern när vi flyttade isär. En spankulerande, nästintill rakad kille med smala ben och stora glasögon, har nästan hoppat på honom inne i butiken tidigare innan jag sansat mig och insett att nä, det är inte samma kille för han är ju numer en "karl" på 22 år ;-)  Han skrotade på efter stigen och såg allmänt funderande ut medans han pressade i sig en glasstrut, ensam men inte olycklig liksom..... .

En gammal tanta med sina stavar kämpade på, ett vackert ungt par med nykläckt bebis och eftersläntrande 3-4 åring, två fint klädda afrikanska kvinnor med klänningarna fladdrandes i vinden och en bekvämt parkerad hund i skuggan.... Jag kan babbla på hur länge som helst om allt jag tittade på och ändå var det ingen speciell dag, bara det att alla såg så glada ut, solen gör underverk med oss nordbor och jag håller tummarna för att molnen som hänger så tungt runtomkring inte fastnar över stan för i helgen ska jag ut i naturen! (nästan vare sig jag vill eller inte hehe!)
1 Jag:

skriven

Ibland behöver man inte veta varför man behöver vara själv... De bara känns så... Jag har verkligen varit i en "må bra" period nu ett tag...Inte många tårar har fällts...O de är så skönt...Undrar omde har med vädret att göra?? Ha ha ha...När så enkelt är de nog inte... Men jag har kommit något på spåret... Jag Känner att jag börjar förstå varför de varit som de var... O varför jag gjorde vissa val...O de känns sååå befriande... Så nu passar jag på att njuta av de...=-)



Se nu till att få en riktigt bra helg...

Kramis

2 Lindis:

skriven

Ibalnd vill jag sätta mig på ett cafe själv och se mig om hos de alla som sitter där och skriva vad jag tror och tänker om dem personerna.. Men att gå på cafe själv är ingen hit.. Men viljan finns.. Jag skulle som du också vilja fota människor men även där är jag för feg. I närheten där jag bor har dem underbart vackra illorange tulpaner som jag vill fota men vågar inte det. Dem kanske man tycker man är knäpp om man frågar om man får fota i deras rabatter liksom.. Nej jag får skaffa egna blommor i mina blommlådor. Har ju inte haft det på många år för jag har helt enkelt inte brytt mig om att ha det så fint. Ursäkta mitt svammel hehehe =) Du jag saknar våra sms och jag saknar den tid då jag satt uppe på nätterna och vi hade så kul du och jag. Men nu sover jag som en gud fram till morgontimmarna då. Saknar dig på det andra placet vi hänger på och ja jag helt enkelt SAKNAR dig! Men vi har varandra på bloggen och jag vill inte mista dig, du betyder mycket för mig! KRAM!

3 Anna:

skriven

Halli hallå din lilla ordbajsande mupp..!! asg

(Sorry, kunde inte låta bli, för jag tror det var det ABSOLUT BÄSTA tilltalsnamn någon någonsin gett sej själv...) fniss

Du får slå mej om du vill (känner mej relativt trygg pga avståndet.. hehe), men jag tänker ifrågasätta dej... Eller ja, inte dej, utan det du säger... Jag undrar VARFÖR du inte HÖR vad du själv skriver, för du säger det SÅ BRA och jag ser liksom svaret skrivet över hela texten... :)

Mer än så tänker jag inte säga...

För det är du som har facit, inte jag... ;)

Jo, en sak till, förresten...

VARFÖR lurar du mestanten??

Är du där för HENNES skull, så att hon ska få sin lön, eller är du där för DIN skull??

Vem är det du lurar, EGENTLIGEN??

(För hon har troligtvis slutat lyssna på dej för längesedan och sitter bara och funderar på siffrorna på lönebeskedet... Ooops, var jag elak nu?? Hihi!!)

Och ja, KBT är skitbra, men det har INGET att göra med personkemi... Eller jo... Så länge DU inte är överens med DEJ SJÄLV, så ja, då är det ju faktiskt en fråga om att "personkemin" inte klickar... (hihi)



Du har ju, som du själv skriver, det neurologiska emot dej (ytterligare en sjukdom att acceptera) och som jag skrev, ibland kan det vara absolut nödvändigt med läkemedel, men det var det inte i mitt fall, även om jag var TVUNGEN att äta antidepp under en period, men jag gjorde det inte förrän jag förstod varför (dvs EFTER att jag fått saker klart för mej uppe i knoppen, när jag trodde att jag skulle kila vidare utan att själv behöva lägga två fingrar i kors för att hjälpa mej själv på traven...)

Jag har sett allt för många runt omkring mej använda det för "att lägga locket på" tills nästa gång det är dags och inte bara det, utan jag har även sett ett regelrätt missbruk av detta läkemedel (vilket var enormt skrämmande eftersom det framkallade djupa depressioner som inte var alls lustiga att tampas med...



Sedan så är det ju inte det MINSTA konstigt att du blev helknasig när du glömde medicinen...

Det var ju som att strypa serotonintillförseln och skicka sej själv in i en depression... :)

Jag är också av den åsikten att antidepressiva, faktiskt, kan vara "vanebildande" för att man pga av sin sjukdom, behöver ett extra tillskott av bl a serotoninet... Och är det fel på produktionen av seretonin, så blir det också fel på melatoninproduktionen (dvs regleringen av sömnen)

I mitt fall så har jag hittat ett alternativ och så länge jag utövar fysisk aktivitet så mår jag bra och jag är hellre "beroende" av träningen för att vara klar i knoppen än av en tablett... (Jämför träningsproceduren med den lilla ritual det innebär att dagligen stoppa ett piller i munnen...) Träningen är ju dessutom något som är OMÖJLIGT att "glömma hemma" och fysisk aktivitet behöver ju inte innebära att springa på gym i trikåer... ;)



Nu ska jag och G ha lite fredagsmys. Han är på väg att åka på en riktig förkylning och hans egen diagnos är att han inte är "riktigt på alerten" :)



Bamsekram, ha en bra kväll OCH HÅLL DEJ BORTA FRÅN BROAR!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: