litentanta - - Att hitta styrka

- Att hitta styrka

Jag är inte så bra på det, att hitta igen borttappad styrka alltså. Jag blandar ihop idiotisk tjurighet och inkompetent självförnekelse med en naiv bild av hur man ska vara och vad man ska göra. Sånt blir sällan, om inte aldrig, riktigt bra... Just nu är jag inte allra som mest glad, försöker mig på ett projekt, den här gången den här irriterande Basala Kroppskännedomen, och då börjar en massa saker spöka för mig. Saker som vissa människor får för sig är bra saker, som visar att jag får kontakt med min kropp (?), ska till hennes försvar säga att hon inte riktigt vet och blev lite mindre säker på det i slutet av vår diskussion, men ändå...

Vad ska man med en kontakt till om den inte leder en vidare? Kontakten i det här fallet är nåt så enkelt som att jag helt plötsligt känner av min yrsel så enormt, tusenfalt mer... kanske anser sjukgymnasterna att min grundning (balans och kontakt med golvet/marken) är viktigare än vinglet? Blääääääää, har ivf kastat iväg ett mail och håller tummarna för något extremt smart svarsmail i lådan annan dag, skönt när man kan bolla över vissa svåra saker till andra ibland.

Men på tal om att jobba med sig själv istället för mot så har jag ett vansinnigt vackert inlägg här, om nån vill läsa. Det är skrivet av en 25-årig tjej, följ hennes resa och känslor medan hon försöker vinna kampen över sin egen kropp.,

- Ge mig livet tillbaka, en blogg om kampen för en morgondag

Jag måste verkligen jobba med min ödmjukhet, eller ivf försöka starta projektet att finna nån sorts ödmjukhet inom mig, för alla slag är inte på liv och död och det gäller att sålla, ordentligt. Vi kan så mycket mer än vi tror, bara vi tar oss tid att tänka innan vi agerar.