- Live and let die?



Hur ställer ni er till självmord? Har ni någon färdig strategi för det hela, om ni skulle ställas inför det faktum att någon som ni bryr er väldigt mycket om avslöjar att nu, nu är det nära.... Hur i hela världen skulle ni göra då?

Jag anser mig vara väldigt liberal vad gäller självmord, att alla har rätt till både sitt eget liv OCH sin egen död, eller nu ska jag genast rätta mig själv, jag ANSÅG att jag visste vad som var rätt i det fallet.... Trodde att jag skulle respektera personens vilja och helt enkelt acceptera deras beslut....

När man väl ställs inför ett sånt faktum, det kan handla om minuter, i värsta fall sekunder.... vad är då rätt och vad är fel, i era ögon och givetvis bara era åsikter, är fortfarande väldigt osäker på om det ens finns något sant, falskt, rätt eller fel när det gäller den här frågan även om jag med facit i hand vet exakt hur jag reagerar...
Kategori: Ont
1 Lena:

skriven

Godmorgon!oj vad hemskt,nej den människan som vill göra det måste ha hjälp med en gång!

Kram

2 Anonym:

skriven

Om man bryr sig väldigt mycket om en person så hjälper man henne/honom, och väntar inte på att personen ska dö. Så hemskt.Självmord är FEL, både mot personen och vänner o anhöriga.Förmodligen så är personen deprimerad el. sjuk o behöver medicinsk hjälp, inte nån som accepterar att personen tar livet av sig. Kram

3 litentanta:

skriven

Finns ju olika sorter av depression tänker jag. Människor som varit sorgsna, nere, likgiltiga inför sitt eget liv länge eller människor som konstaterar att de inte vill fortsätta längre.



Jag larmade ivf den här gången, gjorde precis tvärtemot vad jag lovat, eller ivf sagt att jag skulle göra. Det gick inte att ...bara "se" på....



Usch, livet är inte enkelt, människan, varken jag, du eller vännen är enkel att förutse och man får väl anpassa sig till det ivf, acceptera och...ja..

4 Tojjan:

skriven

Du gjorde rätt som larmade. Att stå bredvid och göra bedömningen om det är ett skarpt läge eller "bara" ett hjälp på rop...nja den skuldbördan vill iaf inte jag kånka runt på om det visade sig att jag valde att stå bredvid och titta på.



Jag tror inte att särskilt många av dem som tar sitt lliv, de facto vill dö. Jag tror att det är djupare än så, och att det handlar om att bli av med en smärta, kanske både psykiskt och fysiskt. Om vi kunde fråga dem som tagit sina liv om de ångrar sig, tror jag att svaret i många fall blivit ett kort ja.



Intressant frågeställning du lyfter. Kommer att återvända till den i tanken inom kort. Ska bolla den på tjejgänget (åh så moget att kalla det så) när vi senare i afton sammanstrålar...



Kram Tojjan

5 nilla:

skriven

Självmord är ingen lösning på de problem man har eller hur man mår. Men han/hon tänker inte så.....

Vet man av en person/vän som är självmordsbenägen så måste man rycka in och försöka hjälpa fast det kanske vissa gånger inte går. Men man ska aldrig ge upp och det är rätt att "larma" i tid.

6 mia:

skriven

jag tycker att alla ska få bestämma själv.Har en pappa som tog självmord jag kunde inte göra nåt då heller fast jag försökte,de fanns ingen hjälp att få,då år 94 hette det att en person måste vilja själv bli omhändertagen eller att polisen bedömde att personen var så illa däran att dom kunde tvånginta personen ...Men inte bedömde dom så 2 dar efter att polisen varit ute hos min pappa så tog han sitt liv.Idag har jag nog insett att det var de han ville och att han fick frid.Men visst försöker man göra allt för att det inte ska bli så...

7 virpi:

skriven

Ja,du...denna handling är ju igentligen en väldigt egoistisk handling för man tar ju inte hänsyn till

anhöriga.

det är så oerhört komplext och svårt att svara på rak arm.det finns så mycket omständigheter att ta hänsyn till.....

(jag har levt med en självmordskandidat i min uppväxt så jag vet hur det är att stå "brevid" och rädda liv)

Å ena sidan tycker jag att man själv skall få bestämma över sitt liv men det har med ålder o omständigheter att göra.

för det är även vanigt att gamla människor begår självmord.Då är det mer accepterat.

Kan inte svara riktigt på denna f¨ågeställning utan att göra en novell:)

Kramen

8 huvudbrydd:

skriven

Tufft ämne....men jag håller med Tojjans kloka ord. Den normala och mänskliga reaktionen är att larma, skydda liv och och förhindra död. Så sant som det är skrivet, självmord handlar om att bli av med en djup smärta.

9 litentanta:

skriven

Knivig fråga, fast ändå inte kan man nästan sammanfatta det hela... Fast jag vet ju att en del inte vill längre, men hoppas ändå att snart, snart kanske det liksom "vänder".... Och då vill man inte kånka runt på den skuldbördan nej, men hur mycket kan man ha förstört genom att avbrutit/stoppat/tillfälligt hindrat något då?



Äsch, fast allt annat än äsch, mest för att det är svårt att hitta de rätta orden, jag tror aldrig jag kommer att hitta det helt "rätta" svaret, kanske man får konstatera att man utifrån vad man tror sig veta om hur man själv skulle reagera OM det faktiskt blev så att en människa man tycker om avled och man skulle stå där med den eviga frågeställningen om man "kunde" ha gjort något....



Tack för alla era svar, viktig diskussion och allt annat än given. En av mina egna käpphästar är dock den att OM man verkligen vill dö, då är det inte så svårt.... Och OM man verkligen ska genomföra ett självmord kanske man inte talar om det utan kanske det faktiskt är så "enkelt" att det är ett skrik på hjälp?



Kramar till er hela högen bara för att ni tog er tiden!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: