-Mobbande tonårsbarn?
"Jag vänder mig lite mot uttrycket mobbad, jag tycker mer att det handlar om frigörelse, konflikter och att man hamnat i en ond cirkel av respektlöst beteende och inte att tonåringen har som mål att utsätta föräldern, säger Linda Ulfsdotter till AlltomBarn.se."
och förstår genast bättre tanken bakom artikeln, blir dock lika trött på rubriksättarna som vanligt.....
Att man kan fastna i ett bråk med sin tonåring är väl ingen nyhet för någon tonårsmorsa, eller farsa heller för den delen. Om inte annat så måste väl merparten av oss numera sk vuxna fortfarande minnas den där känslan av vanmakt och -herregud dem förstår ju ingenting som vi alla upplevt som tonåringar? Gillar att de tar upp saken på det här ganska så nyanserade sättet, själv är jag ju ensammen tonårsmorsa och just det där bollplanket som en annan förälder väl brukar vara har saknats många gånger...
Man går i baklås själv helt enkelt och bråket är ett faktum, bort flyger alla tankar om konsekvens och man kan helt fastna i straff-tänket, vilket alla ju vet inte fungerar.. Varken bland stora eller små, Svensson eller högkriminella, logik och vett och sans måste finnas med och en stor del, det mesta antar jag... av ansvaret ligger ju hos oss föräldrar!
Här har ni länken, titta in och fundera lite själva, hur tänker man, hur gör man och hur borde man ha gjort?
skriven
1:a barnet hade jag oxå full koll på Längd och vikt under några år, barn nr 2 var det si sådär med, visst han blev vägd och mätt men inte alls lika ofta som storebror blev.
Sen kom nr 3 då blev det va måste man väga dom så ofta hon mår ju bra och växer ur kläderna det har varit min måttstock på nr 3 tills att läkaren på barnmottagningen ville börja ha koll.