-Mitt särbo o jag!
han är både snäll, snygg och "symbidiotisk"...... det är alltså
min tolkning av hur han på något väldigt mystifikt sätt verkar
leva i total symbios med mig och mina ev. krämpor...
Eftersom att han ju är en ganska trött en, alla som känner
honom kan nog nicka och hålla med, även du va? ;-) så har
diskussionen glidit över på ämnet vitaminer....
-Kanske skulle du ändå prova och äta lite vitaminer, kanske
skulle du bli lite piggare då, kanske?
(det där är mina taffliga försök till att på något försiktigt sätt
närma mig frågan om ni undrar....allt utom grammatiskt
korrekt och även ganska meningslöst utformat...men ändå,
välkommen att kasta första stenen den som nu vill?)
Idag var svaret sisåhär:
-Ja, jooo, har ju funderat lite på om jag kanske har lite b-
vitaminbrist.....
O jag, elaka tanten, kan inte hålla mig utan här garvas det
vitt o brett i telefonluren minsann...
-Men NU får du väl ändå ta o ge dig alltså?!
För av en händelse råkar jag nämligen ha en burk med just
B-vitamin ståendes vid min dator på skrivbordet....hmmm,
när man äter epmedicin kan det bli så att man får en viss
brist på B-vitamin, bland annat, och jag tappar ju hår så det
är riktigt sorgligt... Misstänker att jag svamlat och gnällt lite
väl mycket om det för en dag kom nämligen modern med
en burk och på den vägen är det... (o nä, har dessvärre inte
kommit mig för att starta upp riktigt än, ska ta en nu, lovar!!)
Nu minns dock inte särbot vare sig att jag har pratat om ev
b-vitaminbrist, under det sista året, 2 åren kanske? Han
minns inte heller att burken just står där..... Måste jag lägga
till att han har exeptionellt dåligt minne också?
Vet aldrig om jag ska sucka eller skratta åt honom men nåt
mysko är det ju, helt klart....
skriven
Det måste vara något med med män och vitaminer...Känner igen mig i det du skriver!
//Tojjan