litentanta - -Känns som att jag blivit en lite snällare mamma...kanske?

-Känns som att jag blivit en lite snällare mamma...kanske?

Efter att ha genomlidit flera dagar av snor o kråkor så börjar min empati sträcka sig lite längre måste jag erkänna.... Dottern hade ju en period förra våren när hon banne mig var sjuk jämt, ena förkylningen avlöste den andra och så höll det på, jag var morsa, suckade o stönade o klämde ur mig hurtfriska saker som att:
-Men ibland måste man kämpa lite!
-Du kan inte bara stanna vid hur det känns på morgonen, kliv upp o vakna till innan du säger att du är sjuk!

osv i all evighet....

Den här hösten är det ju dotterns älsk som ständigt dragits med snor o hosta o skit, jag har trumpetat vidare i samma gamla takter, alltså, man måste ju försöka ivf.... Men NU, nu vet jag hur det känns, och notera noga, jag har väl knappt haft en veckas förkylning själv....Och jag måste banne mig inte iväg till skola eller jobb..... Jag kan ligga i koma en hel dag eller knöla ner mig i fåtöljen o dumstirra på film tills ögonen går i kors....(jag har liksom knappt ens rätt att gnälla för faen)

Men nu är jag omvänd, stackars stackars alla sjuka, här ska daltas i mängder och oavbrutet. PUNKT!
Så i dag när dottern snorar på, är helmosig och knäckt, då ska en mamma vara snäll.... (har inhandlat en tidning minsann, kanske nåt litet att tugga på för jag tror inte att det hunnit bli nån magsjukesmitta ännu.....peppar peppar.....)

Just nu sitter jag hos modern och inväntar skjuts tillbaka hem, middagen måste lagas, mat ska finnas när man är sjuk, visst är det väl så? Och sen antar jag att jag inte är så välkommen här eftersom att risken är ganska stor att jag sprider lite snorbaciller kring mig jag också..