litentanta - - På tal om epilepsi

- På tal om epilepsi

Läser i dagens Vk om Tomas Nilsson, Umeå, som efter en trafikolycka har epilepsi, som under en färdtjänstresa från Umeå till föräldrahemmet i Rusksele drabbas av känningar av ett epileptiskt anfall. Taxichauffören väljer att avbryta resan eftersom att Tomas är icke kontaktbar och i samråd med en civil brandman kontaktar sjukvården, kallar på en ambulans.

Där ser jag inget problem, tvärtom, jag själv, varandes epileptiker, kan förstå oron och oviljan att fortsätta körningen då man ju inte kan veta om det var ett enstaka anfall eller om fler kan komma. Eftersom att chauffören också bara har grundläggande hjärt- och lungräddningsutbildning så kan man inte kräva att han ska kunna diagnosticera och/eller avgöra om huruvida nya anfall är på gång, sånt är svårt nog, för att inte säga omöjligt, även för en utbildad neurolog.

MEN, nu faller det sig så illa att Tomas Nilsson bara får skjuts till Rusksele, 3 mil från byn Säter dit han är på väg, och även hade beställt sin färdtjänsttaxi till, och blir därmed strandad miltals från slutmålet. Det kan väl omöjligt vara rätt?

Vi med epilepsi klarar oftast av våra anfall själva, inte många som leder till att ambulans och sjukvård är nödvändig men inte tusan ska man dumpas mitt ute i ingenstans heller? En av biverkningarna av just epileptiska anfall är kraftig trötthet, orkeslöshet och definitivt inte i form av att på egen hand arrangera sin egen resa!

Det hela slutar med att Taxi Direkt ersätter honom för den privata resan hem, de sista 3 milen alltså, men jag ställer mig frågande till varför just DE ska vara de skyldiga... Om sjukvården väljer att kliva in och ta över ansvaret lär de väl också se till att patienten tar sig hem..

Artikel i VK