- En liten kortis
Så har en till vecka rullat förbi. Jag jobbar vidare, med allt annat än jobbet kanske
jag ska förtydliga för fk som har en tendens att titta in här, jag jobbar med "rehab",
vill ni veta mer så hör hemskt gärna av er, jag försöker nämligen komma i kontakt
med er utan svar....
Fick herrbesök mycket tidigare än väntat, iofs kanske för att jag signalerade om
att det skulle vara väldigt välkommet, jag tjoade ut det direkt på twitter minsann!
(för er som inte vet kan jag väl jämföra det lite med att ställa er inför x antal
hundra personer och bara gapa ut vad ni har på tungan för stunden, det
"fungerar" oftare än man kan tro)
Vi tog oss en stilla tur på Kulturnatta, lyssnade på Kreti o Pleti som skötte sig
hur bra som helst, åt några halvtaskiga munkar och passade på att kolla in nya
Bildmuseet. Väl värt ett besök både för arkitekturen och utställningarna!
I morgon väntar ett par timmars besök på sjukhuset, jag har tydligen blivit
"antagen", oj vad pretentiöst det låter, till någon sorts utvärderingsgrupp (?)
med lite extra genomgång av både blod och hjärta, något samarbete mellan
psykiatrin (min bästa prattanta) och kardiologen. Kan jag inte bli toknormal
med bevakning på både skalle, tänk, hjärta och ja, allmäntillståndet så är det
väl läge att kasta in hatten helt ;)
Annars så händer inte så mycket, våren tassar fram, stormstegen har hittills
inte nått Umeå men vi får se, har ju läst något om en varm vecka i tidningarna,
kanske får vi också njuta av våren istället för att hurrva oss fram?
- Fingergymnastik med en liten lånad lista!
Bloggen lever ju ett allmänt tynande liv nuförtiden, lite som tantan själv,
har dock varit inne o hälsat på hos Trollbottom minsann och där fick jag
lite inspiration. Så bra, en lista som jag apselut inte har gjort tidigare och
en anledning till att skriva några ord!
1 Du ser dig i spegeln och tänker?
Illa, jag mår illa.... Har aldrig gillat det här med speglande men tvingar mig själv
att titta nångång ibland, avskräckande om inte annat. Dvs numer inte bara
slutat att röka, även slutat med min älskade Pepsi... o_O
2 Hur många skelett i garderoben har du?
Oj. Som morsa har man rätt att gömma en del saker där, sen har vi ju allt som jag
faktiskt håller för mig själv, har en privat del också. Ja, om jag säger att det är en
aning mer än vad som är sunt så får det räcka. En hög alltså.
3 En kul grej du gjorde förra året?
Vår "minisemester" i Volvon var kul! Vi tuffade iväg några mil, nån mil in i Norge
minsann, fast vände tämligen omgående. Både första och andra gången. Jag är
lite för fjaskig för att gilla de norska vägarna... Sen sov vi i bilen ute på Stekenjokk.
Under ett lämmelår, och värsta högtrycket, prickade av de sista soliga dagarna på
hela sommaren. Härligt och väldigt kul!
4 Det sjukaste du varit med om är?
Måste få återkomma om det, hjärnan står tokstilla just nu o tokiga grejer vet jag ju
att det har hänt, men sjukast? Svårt...
5 Vem vill du bjuda på middag?
Eftersom att min endaste unge har smitit från Sverige är hon den jag allra, allra
mest vill ha hem på middag just nu! Med eller utan kärlek, huvudsaken att hon
sätter sig vid bordet och jämför den äckliga engelska maten med morsans allra
bästa potatisgratäng. Det är total lycka just nu!
6 Något du drömmer om?
Jag drömmer om "klara" dagar. En krispig hjärna och vassa diskussioner, mycket
saker jag vill säga och tycka utan att snubbla en halvmil före mållinjen. Det vore
helt jädra underbart!
7 Hur många tår har du?
10 stycken.
8 Rosa förknippar du med?
Antingen elefanter (lite ologiskt men det är pga en gammal partyvisa) eller
"Oooa hela natten", lillasyster Körberg alltså. Enkelt. Är nog för gammal eller
ointresserad för att ha engagerat i genusdebatterandet dessvärre.
9 Bästa djuret är?
Hästen. Tror att jag är lite för rädd för dom numer dock så skulle det handla om
ett djur att ta med sig in i sin vardag idag, då blir det katt. En kaxig, gosig, utekatt.
10 Vad brinner du för?
Jag vill påstå att jag brinner för rättvisa, kanske allra mest för oss som sitter och
dinglar med en fot inne i samhället och resten av kroppen hängandes utanför. Vi
långtidssjukskrivna, utförsäkrade, utsatta människor som blivit så överkörda de
sista åren. (Allt var inte bättre förr nä, men massor har blivit SÄMRE nu!)
11 Vad gör du för att förändra?
Alldeles för lite, för sällan och för kraftfullt. Men jag tycker, diskuterar, pratar, ÄR trots
att det ibland verkar som tanken numer är att vi som inte jobbar ska just bara försvinna.
För att förändra mig själv för att kunna kliva på arbetslivet igen kan jag däremot säga
att jag gör ALLT jag blir satt på, och navelskåderimässigt sett så kanske det inte riktigt
når ut som jag vill men tusan, man måste börja någonstans och det får väl bli med mig
själv kanske?
Det här var jättesvårt, vill du försöka dig på att svara på dessa frågor så hemskt
gärna. Jag kan inte hitta på några nya utan låter Trollbottoms egna fortsätta, sätt
dig ner och knappra på, ni utan ringrost gör det säkert på några minuter ;)
- Ok, saker som snurrar i min skalle just nu:
Jag gör en genomgång av min medicinlista, sånt är aldrig fel att kolla av då det
inte alls är självklart att läkarna ser till helheten när de väljer att sätta in
preparaten på oss "kunder".....
Hittar av några stycken, alldeles för många för att jag själv ska vara nöjd men vi får
väl se om det är något som nån kommer att uppleva som relevant, "nån" som i den
läkare jag ev. får tag i.
Alltså tablett A krockar med tablett B, behovsmedicinen kan antingen höja eller
minska koncentrationen av antiepileptikan...vilket i sig verkar hjärndött
(obs, humor...) då det ju är just vid anfall jag tar den medicinen..
Sen krockar tablett A också med tablett C, risk för mindre effekt av tablett C,
mindre bra då den faktiskt håller mig flytande rent mentalt, tror jag då.
Då går vi till tablett D som inte trivs så bra ihop med tablett B, behovspiller
krockar med blodtryckstabletten. Hm...
Tablett A däremot krånglar till det i förhållande till tablett E, kanske, fast inte
lika solklart, typ.
Sen har vi sista tillskottet F som bara krockar med tablett A, sen är det ordning
på torpet, eller ja ni. Inte vet jag hur mycket lönt det är att försöka förstå sig
på vad man petar i sig, förutom att det faktiskt finns en jädra bra poäng i att
fatta varför man är så oerhört trött o tung i kroppen... kanske?
Annars så är det ganska lugnt på torpet, förstås. Jag surar vidare, drömmer
om gränslöst tänkande, yvigt argumenterande och perfektionistiskt pjollrande.
Men det får bli sen.
(bilden på wienerbrödet får symbolisera orättvisan i att börja svälla
upp som en tok UTAN att ens äta mer än vanligt...haa hah ha...)
- Zzznark.....
Fortsätter att masa mig fram i en väldigt maklig takt. Nu vet jag att blodtrycket har lugnat sig,
pulsen mer som den ska vara . Bra saker. Jag märker att jag lägger på mig vikt, börjar vara ett
par tre, fyra kg redan vilket inte alls är ok samtidigt som jag inser att jag inte har någon ork öht...
Måste ta tag i det hela! (snart...)
Har fått ny strategi att möta upp mina mardrömmar med, en sån där fjantigt enkel sak som
bara min prattanta kan klämma ur sig, och när jag väl gör ett försök att faktiskt prova hennes
råd, ja då fungerar det. Att smita undan mardrömmarna helt är nog inte rimligt, vissa saker
får man dras med, men att kunna lämna drömmarna när man väl vaknat är en stor skillnad istället
för att släpa omkring på obehagskänslan i timmar innan skallen klarnat.
Numer (de två gånger jag har provat ivf....) så studsar jag inte rätt upp ur sängen,
jag ligger kvar, klämmer ihop händerna så hårt jag bara kan och kanske nyper jag
till lite extra med ev naglar.... Smärta, spänning, avledning - lite som det där, "Nyp mig
i armen så jag vet att jag inte drömmer" alltså, verkar kunna hjälpa mig en hel del.
Nyaste pillren är fortsatt lovande, förutom viktökningen då, men jag ska ta tag i det också
nu när lugnet verkar ha lagt sig över casa de Litentanta. Minnet fortsatt värdelöst, förutom
några skräckslagna minnesfrekvenser som ploppade upp som gubben ur lådan. Ni som hela
tiden lever med då och nu med er anar inte hur rädd man kan vara när "dåtiden" ligger som
höljt i dimma, vad kommer att dyka upp och varför??
I framtiden ska jag aktivera mig mer, nu bjuder jag mig på en väl värd återhämtningsfas,
det har varit alldeles för mycket alldeles för länge och att bara vara i nuet räcker fullt och gott
till för nu. Fortsätter att kura inne åtminstone tills våren behagar visa sig häruppe, kanske
blommar jag ut när knopparna börjar brista igen, kanske lurar ljuset igång min ork och lust
igen, men som sagt. Kurar inne tills det känns ok. Min tur att vara snäll mot mig själv.
(ja, visst är vi söta.....)
- Solrosuppropet!
Idag smäller det!
Ut ur stugorna, visa er solidaritet med alla drabbade av
utförsäkringar och långtidsarbetslöshet - fas3!
Tillsammans kan vi förändra!
(är sent ute med inlägg men får använda mig av min
hälsa som förklaring, eller ohälsa kanske man ska
skriva?)
Gävle
Anneli Ekholm
a.ekholm@glocalnet.net 026-13 13 17 (kopplar till mobil) 070-294084011 (sms)
Kl 14 på Stortorget
Helsingborg
Terasstrapporna kl 14, avgång kl 14.30.
Helen Albertsson (Föreningen för rättvis välfärd)
0764-120134
helen.albertsson@gmail.com
https://www.facebook.com/events/330739720315727/
Härnösand
Stora Torget kl 12.30.
Gertie Gladnikoff
Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt
gertie.gladnikoff@gmail.com
076-138 98 45
Kalmar
Christine Holmberg - chrisseh@live.se
Larmtorget, Kalmar kl 14.00
https://www.facebook.com/events/347677541942112/
Karlstad
Kenneth Birath - kenneth.birath@svenskakyrkan.se
Anette Ivarsson - anette@carlstad.se
Soltorget, kl 13.00
https://www.facebook.com/events/331004490289861/
Ljungby
Jerry Rogerstam
jerry.rogerstam@hotmail.com 0702131614
Vi har inte fått besked om tid och plats - lägger in det så snart vi vet.
Malmö
Agneta Holmqvist Holm - agnesholm54@hotmail.com
mob 0729 - 07 54 29
Adrian Engström - adrianengstrom@gmail.com
mob 0735 - 45 44 96
Annandag påsk 9/4 kl 14.00 på Gustav Adolfs Torg i Malmö.
http://www.facebook.com/events/218993428195066/
Norrköping (med Linköping/Mjölby)
Lotta Larsson
lottas.stuff@gmail.com
0765 615853
Tyska Torget 14.00
https://www.facebook.com/events/352299574810929/
Stockholm
Carina Wellton, 073-970 97 91 carina@carinawellton.com
Medborgarplatsen, 15.00 - ca 16.30
http://www.facebook.com/events/314996885225317/
Umeå
Rådhustorget kl 15-17
Annelie Lövgren 070-541 29 79
https://www.facebook.com/events/350857211631997/
Västerås
Maria Werme
073-7241865
info@slussa.se
Melkertorget (vid Skrapan) kl. 14-15
-Framsteg, stora framsteg!
I vissa fall kan vissa kemikalier faktiskt göra stor, stor skillnad. Jag vet att jag mest brukar
gnälla över allt rapplande med mediciner men just nu måste jag erkänna att det faktiskt har
hänt stora saker inuti en litentanta.
Jag ska försöka hålla mig hyfsat vuxen, hyfsat censurerad, hyfsat respektfull för mitt liv är
ju inte bara begränsat till mig. Jag drabbar ju många andra stackare på vägen....
Känslan av att kunna hantera en jobbig situation, egentligen för första gången i mitt liv, när
jag är som mest utsatt, håller på att sätta sig i mitt medvetna. Försöker känna ikapp mig, kan
man stanna i stunden, inte dissociera - dissociation - utan faktiskt agera istället för att
återuppleva, då börjar jag känna lite hopp. Nä, massor av hopp!
Det absolut optimala vore ju att minimera antal hotfulla situationer, inte genom att smita undan,
vägra möta upp osv, utan faktiskt bara få känna lite mer trygghet i själva livssituationen. Om
själva grunden fick finnas under mig, jag behöver ÄNNU MER TID... Efter alla dessa år så har
jag inte lyckats hela mig själv, vi skiter i epilepsin, den är och jag är inte rädd, jag har en
sprättig hjärna. Vi struntar i att det är ont lite här och var, jag har en skruttig kropp. Men jag
tänker inte strunta i min PTSD!! Jag ska ta så mycket kontroll över den som man bara kan!
Tänk bara vilken skillnad det skulle vara om jag fick en ärlig chans
att lära mig HUR utan att behöva slåss mot alla jädra väderkvarnar
som finns. Jag är VÄRD, jag KAN också och nog borde samhället vara
intresserad av att hjälpa istället för att stjälpa...
- Konsten att ta ett steg framåt är visst att sätta sig ner?
Rent logiskt borde jag haft bättre koll, har ingen vettig ursäkt till att förklara hur
tusan jag INTE kunde/kan ha koll på när utförsäkringen sätter in den här gången..
Ja, annan än den gamla vanliga, det är lite svårt med tänkeriet här hemma.
Nu har jag ivf fått min sjukpenning, eller vad det nu heter? för mars också. Andas
ut, för det gör man när saker inte bara strular utan också rullar på. Jag startade upp
sista pillersorten en dag tidigare så där är jag inne på andra dygnet nu. Känns väldigt
mysko måste jag säga men nu får jag ju chansen att "känna av" lite mer utan att vara
livrädd inför ev ickeutbetalning från försäkringskassan. Lite bättre förutsättningar kanske?
Har släpat runt på lite dammsugare härhemma, startat upp en tvättmaskin och
funderar på att ännu en gång försöka röja iordning ute i förrådet. Vissa utrymmen
är liksom ständiga projekt, spelar ingen roll hur man gör för de blir aldrig "färdiga".
Tänkte faktiskt kasta ett gäng banankartonger, peppar peppar....
Ska jag göra mig av med det viktigaste jag har, dessa jädra lådor
som släpas runt flytt efter flytt? Är ju tämligen patetiskt då jag numer
har mer kartonger än saker i förrådet, och mer saker inne i lägenheten
än vad jag vill bara för att jag fyller upp ett förråd med banankartonger?!
Fast högsta prio i dag är faktiskt att skriva en shoppinglista, sådär på riktigt, måste testa
av det igen trots att jag ju bor ensammen. Har upptäckt att saker och ting tar slut på samma
vis även om det bara är en tanta som klampar runt här hemma. Kanske blir det roligare att
slänga ihop nåt om jag fyller på med kryddor o sånt där?
PS Jag ids faktiskt inte gå in och korrigera alla stavfel osv nu, gröten bjussar jag på, alldeles gratis ;)
- Nu är det bara framåt som gäller, med några pauser förstås.
Det finns ju saker som är mer eller mindre roliga, läkarbesök är definitivt
sanslöst mycket mindre roliga samtidigt som jag ibland kan känna mig
riktigt nöjd efteråt. Ja, bara för bekräftelsen kanske, ni vet, man mår lite
halvkymigt och jo, det var faktiskt något som strulade. Satt inte bara i
huvudet, inte bara mitt "halv tomma-glas"-livsfilosoferande som jag borde
hantera på ett annat sätt osv....
Om det stämmer så har jag alltså redan svarat på sista blodtryckspillren.
Efter två ynka doser. Det låter lite korkat och jag vet inte ens om det finns
någon teknisk möjlighet, kanske samarbete med den andra sorten, kanske
bara tur? Numer har min puls krupit ner med 30 slag i minuten??!
Kanske huvudvärken kommer av någon sorts otrolig förvåning eller bara
för att jag inte längre springer runt med hjärtat i halsgropen, den överlever
jag utan större problem. 70 i puls, hallelujah, jag har helats :)
Nästa måndag dags för neuroleptikan... Så otroligt skämmigt, fast det inte
alls borde vara det, jag har turen att få en hel översyn och det ska jag vara
tacksam över! Kan en lågdos neuroleptika hjälpa till att lindra biverkningarna
av min jädra antiepileptika och stävja lite av PTSD´n så återigen, hallelujah!
Sen har vi knorren, det där lilla extra liksom.....
min PT (hahaha!) hörde av sig idag och första
tiden är inbokad!
(först om 2 veckor men nu jobbar jag utifrån skynda
långsamt, skaffa mig koll över hur jag mår och ut
med mig på vanliga promenader innan jag skämmer
ut mig på gymmet.......)
- Försöker ta en medial paus.... (kanske skrivet i lite affekt, OCH?!?)
Kanske kan man börja läsa massa böcker istället, stoppa huvudet i sanden och
drömma sig bort nån annanstans istället? Är oerhört kräkless på dessa IDIOTER
som bara för att de just nu sitter i regeringen tror att det kan få säga vad som helst.
döma ut människor på löpande band och blunda för en stor JÄVLA del av verkligheten.
Ilska är också en sorts energi sägs det och ILSKA har jag i massor, men det
måste vara nog nu. Jag kan inte förändra ett skit, jag svamlar bara till det för
allihopa och jag har FAN TA MIG HÖRT DEN SISTA JÄVLA MODERATE POLITIKERN
SNACKA SKIT OM OSS SOM INTE FIXAR ATT ARBETA!!!!!!!!
SNACKA SKIT OM OSS SOM INTE FIXAR ATT ARBETA!!!!!!!!
Far åt helvete, dra så ini satans långt bort ni bara kan, ramla i en grop o
drunkna i er egen skit eller varför inte bara stupa platt på arslet och tvärdö?!
Mitt liv är värt så mycket mer. Punkt.
O jag vet inte alls vad jag ska göra bara det att här är nyhetsflödet strypt.
På obestämd tid. Jag ska ägna mig åt min utförsäkring, spara pengar för en
resa till dotra med kärleken sin och så får det bli. (och även om det låter som
en helt sanslös kombination så behöver ni inte oroa er, jag löser det, så jävla
mycket kan jag lova!!)
- I wanna go home....
Det är söndag kväll, hade en ganska jobbig bussresa hem från särbot och borde alltså
enligt all logik vara nedbäddad och zzznarkandes vid det här laget men jag fungerar inte
alls på det sättet... Ganska frustrerande måste jag erkänna.
Tog en rövare och tog en dubbeldos medicin på bussen, är nog inget man ska göra och
inget som egentligen hjälper men jag fick en gnutta halvt om halvt panik mitt i allt. En
vanlig söndagstur från lappmarken hemåt brukar iofs oftast innebära ganska full buss men
det faktum att det varit sportlov garanterade mer eller mindre smockfulla bussar...
Jag satt vid fönstret, upptäckte efter nån halvtimme att jävlar....
belysningen raderna framför pekade rakt in i mina ögon..... :/
Varmt, studsigt och allt utom ljudlös färd triggar min ep, jag mår
alltså uselt. Efter 5 mil får jag ny kompis på sätet bredvid, han tar
givetvis fram sin laptop och så har vi lagt till ännu en trigger.
(satt faktiskt och smågrät lite tills jag "sansade" mig, inte mer
sånt, kan tala om att ingenting blir bättre för att man läcker
offentligt.... )
Egentligen hade jag stora ambitioner, dags att ta tag i alla viktiga frågor igen, vad
vore livet utan saker att fundera kring? Men det sket sig, big time, och helt tydligt
är det så att livet fortsätter att hända trots att en litentanta inte twittrar, bloggar och
åsiktsbombar omvärlden :)
(bilden är ännu ett plojprojekt på ajfånen, ursprunget är en vacker
fullmånebild som världens bästaste emigrant skickat till mamma,
vi delar nämligen samma måne trots att vi har en massa mil mellan <3)
- Äntligen slut på snöandet!
Japp, det är tämligen snöigt hemma i mina kvarter, tacksam över att jag inte
har någon infart att hålla ren för det roliga med snöskotteriet försvinner
liksom när det aldrig slutar fyllas på med ny snö...
Idag har jag tjafsat med banken, nu ville Nordea ha 50:- för att sätta in mina
stora slantar, 150.- som kommit åter pga någon dubbelbetalning, även om jag
åkte ner till självaste kontoret för en direktöverföring. Kan bara konstatera att
mina sista besök på banker bara har resulterat i att jag blivit förbannad. På
Swedbank krävde tanten betalt för att jag skulle sätta in särbots pengar på hans
egna konto (?!?!?!), Nordea kunde dock ställa upp med en liten bonusservice,
han skrev något (helt väck ur skallen givetvis) på utbetalningsavin, plus mitt
kontonummer och bjussade på ett litet brunt kuvert.
Sen behövde jag bara leta reda på en GUL brevlåda, viktigt med betoningen där,
för tänk om jag skickat det med lokalposten?? och sedan posta avin den där
gamla vägen, snigelposten ni vet. Mina pengar kommer att dyka upp på
kontot senast torsdag lovade han, givetvis var jag tvungen att ifrågasätta hela
konceptet men kände tämligen omedelbums att nä, jag skiter i era ursäkter,
och avbröt honom mitt i hans fina förklarande. Var dock inte otrevlig, jag alltså,
och stackarn bakom disken lär väl ha fått den frågan nån gång tidigare kanske..
Annars har dagen bestått av en mangling hos min prattanta. Förbannad blev jag,
som ganska ofta nuförtiden. Nackdelen med att terapia är ju solklar, folk lägger sig
i och ifrågasätter saker som är solklara för mig. Ungefär.
Blir ju ingen operation för mig, ska sikta in mig mot något annat nu vilket är lite
trögt. Att fokusera om alltså. Just nu "order" på mat var fjärde timme, sova "bättre"?
och motion, det sista enklast eftersom att jag fått köpa loss dotterns träningskort.
Nu skulle jag bara vilja komma åt någon gratis PT som kunde hjälpa mig förstå alla
moderna maskiner och hjälpa mig att starta på lagom nivå. Har alla förutsättningar
att ta i för mycket och krascha nämligen då jag faktiskt inte alls mår så himla bra
rent fysiskt. Men det är väl också nåt jag ska "lära om" kanhända, ta i lagom?
Annars så saknar jag givetvis dotra min men hittar en massa glädje och trygghet
i att hon faktiskt verkar må riktigt bra därborta. Sådär på riktigt alltså, härligt att
höra. Ska spara pengar så en Englandsresa inte är alltför långt borta heller, är ju
så nyfiken på att få se hur allt är därborta, o jo, jag vill självklart träffa den där
STORA kärleken också, för kär är ungen så ini bomben!
Har ett läkarbesök på onsdag, det kan ju inte annat än gå bättre än läkarsamtalet
jag hade häromdagen ivf, hoppas på några mirakel och en bra plan. För nu är det
ju såhär, IGEN, jag blir utförsäkrad i slutet av mars och jag har faktiskt inte ens
vågat kolla om man kan få förlängt öht eller om jag liksom använt upp ALLA mina
dagar inom svensk sjukförsäkring... Tänk vad bra om man kunde ha hunnit bli
rehabiliterad före?
- Solsken ute, solsken inne!
Här är mitt första försök att få till ett vilsamt sovrum. Det går i caffe latte,
vitt och rosa/lila. Har tjuvlånat dotterns bild o ställt i fönstret just nu, en
sådär lagom knallrosa ram och två söta systrar.
Annars så verkar mina bihålor ha löpt amok igen, huvudvärk och litervis
med sånt där mysigt snor att fräsa ut. Ja, o sen har jag ont i ryggen också,
det är ju lääääänge sedan jag kände såhär mycket. Tänker skylla det på mitt
eget sätt att hantera förändringar. Har gruvat mig så för den här flytten men
vet ni vad, det går ju bra!
Jag känner mig lugn, inifrån och ut, dotra är ju vuxen, det var dags, hon
behövde det och jag har passat på att leka med lite av de smink och ansikts-
rengöringsprodukterna hon överlät på mig. Är alltså totalt genomskrubbad,
huden drar och sliter och jag är LIKBLEK haha! Gäller att lära sig att fylla på
med något när man skrubbar bort allt gammalt, var ju åtminstone hudfärgad
förr ;)
Nu ska jag lägga mig i ett kokhett bad, finns nämligen MASSOR med bodyscrub också,
ska byta "kostym" innan det är dags för skymning och efterlängtad promenad.
Kan inte vänta tills det är "löning", ska köpa mina solglasögon det allra första
jag gör så jag kan komma mig ut och njuta av vårsolen också.
- Jo men visst....
Akta er för tusan morsor o farsor därute,
åren rusar iväg, vips har ni en egen trygg
unge som tagit sikte på det vuxna livet..
Har faktiskt fullt upp med massor, ska inte ösa ur mig
mitt mammaältande här men vill bara att ni ska komma
ihåg, det går bra att vara tuff ibland. Sen måste man få
köra sitt lilla sorgsna race också, där är jag nu.
Saknig redan innan hon åkt,
bra odds för framtiden kanske?
Nej men jag fixar det här, mest genom att ha en sån
underbar unge som fixar framtiden alldeles lysande!
Kär och galen, the world is her oyster!
*snörvel*
Den mörka hemligheten..
Det verkar vara nåt magiskt över de orden, dyker upp gång på gång i appen, tydligen SKA bara inlägget heta så....
Här hemma är det vinter, inte bara ute i den ljuvliga o alldeles "lagoma" vintern utan här inne också. Det är snorkallt, inne alltså, och jag fortsätter att gå på nån halvtaskig fart. Snurrar iväg och twittrar bort timmar samtidigt som jag blir vansinnig så fort några ljud från grannarna hörs, social men definitivt INTE ute i verkligheten. Tråkigt.
Fick nån snurrig fundering skickad åt mig idag angående den älskade Jante-lagen... Efter en tanke eller ett påstående om deppighet, inte från min sida men om mig förstås. "Jag tror att man kan vara realist men fast i Jantelagen i alla fall..."
Är inte det den ULTIMATA förklaringen ändå?? Jag vill inte ha folk omkring mig som daltar med mig, herregud jag är en vuxen människa och det sista man ska göra är att försöka "ta hand" om mig! Det jag däremot vill ha ren o skär respekt för är att jag banne mig försöker. Om min "realistiska" sida stör dig, kom inte med skitsnack om allt jag ändå kan, tror jag...?, och toppa det för Guds skull inte med den där "lagen"!
Vad man lär sig efter att inte räcka till, orka, kunna är att åtminstone börja hitta sina gränser. När det är stopp så är det STOPP, att din/er prestationsågren är så stor att du inte kan använda andra argument än sånt, då är det faktiskt DITT problem.
Sen fortsätter jag givetvis att hoppas på att fler ska öppna ögonen inför den politik som förs och krossar människor på löpande band, men jag är tveksam. Nu ska svensken mitt i allt vara så jädra duktig o kunna allt, klara av allt och då törs man väl inte ens lägga in empativäxeln längre, sådär som om att man helst inte pratar om v i n t e r- kräkan (för vips åker man dit så det tjongar om det)
Fortsätter att sakna "mitt" internet, less på vissa saker o tings varande, skitsnack, jag är ju ingen diplomat, back off, invadera resten av världen utom just här. Tycker massor, tänker ännu mer och förstår dess värre mindre ju längre tiden går. Men det är väl så, kom bara ihåg att curiosity did kill the cat ;)
Nu ska jag upp ur det iskalla badet, kanske kommer jag upp i tid för provtagning i morgon, kanske inte, känner inte så stark press där då det ju bara är neurologen. De är definitivt inte så bra på att agera i tid här hemma, blir bara likasamma tillbaka :)
- Lördagssvammel, o min egen lilla Bauer-bild!
Eftersom att alla ursäkter är bra ursäkter så tog jag mig en liten promenad i kväll igen...
Dottern sitter, som vanligt... hehe, o studsar i en buss på väg till ett flygplan som ska ta
henne över havet ännu en gång. Jag har nog nästan helt förträngt att hon ju är flygrädd,
fokuserar mer på "dotterfritillvaro"-rädsla för stunden, o då, då får man skita i att man ju
visst hade slutat röka. Visst ?
Ute var det härligt, 9 minusgrader är alldeles lagom, vindstilla är inte alltför vanligt i vår
stad och som bonus följde visst en påse turkisk peppar med hem också. Party nästan!
Annars så har dagen förflutit tämligen smärtfritt, jag har avnjutit vänsterpartiets kongress,
åtminstone i omgångar, blev väldigt förtjust i Lasses nya fina RÖDA cykel förstås och tittade
någon extra gång på mitt brev från honom till mig. Undrar varför jag blev så himla förtjust i
honom, förutom delade politiska åsikter o sånt självklart. Tror att det handlar om att det
faktiskt är en bra människa, att min sk "magkänsla" kickade in och vägrat släppa taget.
Det är tråkigt att han kliver av men det är samtidigt härligt att Jonas Sjöstedt
blir den som kliver på. En annan politiker som faktiskt också lyckas ge mig den
där varma, trygga känslan i magtrakten. Finns ingen som kan lura på mig den
inomborda tryggheten bland Allianspartierna, snarare tvärtom.
(bilden är bara från promenaden till Godishuset, övningskör med turer ut i mörkret,
allra helst i skogen bakom husen, med den tanken att jag ska kunna skrämma
väck mina "troll" och kanske slippa skräcken..... håll tummarna va?)
Här tänker, funderar och svamlar jag helt fritt. Livet är en resa och en får göra så gott en kan.
