Under över alla under!

 
Att saker förändras är en sanning med modifikation, i underkant. Minst sagt
 
Numer tänker jag. Alldeles på riktigt. Jag tänker GENOM situationer där jag
för bara några månader sedan panikade rakt av. Nu tittar jag, tänker till och
går vidare. Helt fantastiskt om jag får säga det själv!
 
Jag vågade ta tag i medicinfrågan en runda till. Fick klartecken från både
neurolog och psykiater. Satte fart på experimenterandet och vips började
saker o ting hända. Tänker inte lägga ut namn på medicin just nu, tar det
lite lugnt då jag ju fortfarande är i "förälskelsefasen", men fortsätter det
hela såhär kommer jag inte att kunna vara tyst helt enkelt :)
 
Vad har hänt rent konkret?
 
Jag är inte rädd för män. Jag är inte rädd för ljud. Jag är inte rädd för,
peppar peppar - tandläkaren! Det har alltså tom provats ett besök hos
största skräcken UTAN lugnande och det gick bra! En enkel summering,
jag är inte längre livrädd. Finns självklart fortfarande jobbiga situationer,
jobbiga lägen om man säger så, men skillnaden är helt vansinnig.
 
Sen har då min mage totalkraschat, väntad biverkning i kombination
med min trasiga mage sedan tidigare men än så länge struntar jag i
det, en tänkande hjärna så mkt mer värd än en hyfsat lugn mage.
 
Min epilepsi strular mer än på flera år. Inte oväntat heller då ju saker
händer uppe i hjärnkontoret. Alltså får jag laborera med doshöjningar.
Inte heller så trevligt, men än så länge står jag ut. Inga stora anfall
utan bara mindre ena, och visst illamående av medicinhöjningen där
också. 
 
Så här är det, minnet har inte hittat tillbaka dessvärre. Har varit ganska
så slitigt att piggna till så mkt som jag gjort, äter ju ett par olika B-
vitaminpreparat också numer vilket säkerligen också hjälpt till att få
ordning på tänket, och ändå inte minnas. Blev nästan jobbigare ett tag
då jag ju vill och kan så mkt mer men ändå inte kommer ihåg, men jag
försöker ta det med ro. Övningskör ju fortfarande liksom. (ordsnubblar
fortfarande märker jag :D)
 
Men det är väl ungefär allt för nu tror jag.
 
(Åsså har bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvunnit också!!)
 
 
1 A:

skriven

Hej! Vad kul att hitta en kommentar från dig igen! Det var ju så länge sen!
Kram!

Svar: Känner precis idag faktiskt att jag borde starta upp den igen. Inte för att jag kanske har så mycket att berätta, men för att jag vågar.... Kanske ;) Kramen bakas!
litentanta


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: