litentanta

 

Hade en jättebra pratstund med dottern, idag eller igår, kommer ju liksom

inte ihåg, men vi pratade faktiskt om minnen. Bara det liksom, att jag kunde

komma med något som hon inte mindes och sen fyllde hon på hos mig med

än mer detaljer och händelser. Mer sånt känner jag, mycket mer, för man mår

så grymt mycket bättre med att faktiskt slippa att bara leva i NUET...

 

Var ju prattantadags häromdagen med, kan ärligt inte säga om jag tror att det

kommer att fungera det hela. Jag gillar min terapeut, hon gillar mig, en stor bonus

när man ska in på känsliga saker, men samtidigt är det ju så att skit som har hänt

en definitivt formar en. Dvs jag är ju en vuxen krass människa, som alltför ofta

bara gör det andra ber mig om, trots min krassa sida dvs. Solen har ju även den

fläckar, jag vet massor men knäpper vissa personer med sina fingrar så står jag

där inom loppet av några minuter. Men det är ju MITT problem, MINA korkade

val och de får jag ju stå för själv helt enkelt.

 

Att hitta igen sitt lilla jag, det där sargade barnet osv. Det är där jag är tveksam.

Livet består av val, fast kanske inte i början, då är väl alla lite av "offer" då man

ju dessvärre är beroende av andra. Men bortsett från den "akuta" tiden tänker

jag, då kliver ju valmöjligheten in och jag är verkligen den som står för all skit

jag gjort. Blir intressant att se om prattantan lyckas lura bort mig från min egen

livsåskådning helt enkelt. Eller min sanning som jag ju säger. En bra sak med

att ha uselt minne, funkar inte att ljuga helt enkelt. Jag säger inget som jag 

inte är 100% säker på, då är jag hellre tyst. (om det inte handlar om politik

och annat värdsligt!)