litentanta

Stora saker sker och händer numer, eller nu måste man ju då först se på

dom ur min synvinkel vilket brukar vara tämligen knepigt, men OM du lyckas

snubbla dig in i föreställningen om en hjärna som är totalt osorterad,

så börjar du närma dig den känslan jag sitter med just nu.

Grejen är ju den att jag verkligen har börjat känna av positiva effekter av

min sista medicin. Ok för att jag blivit lönnfet, det måste tas hand om på

alla möjliga sätt, men jag får absolut INTE glömma bort att jag har börjat

komma ihåg!

Kanhända att nuet fortfarande består av massa rörigt, att jag glömmer

saker så fort jag vänt mig bort, sånt som gör bloggande nästintill totalt

omöjligt, och att jag ju inte gått och blivit frisk, men med tillgång till mer

minnen blir ju livet mer av ett sammanhang.... (man bara måste älska mina

meningar, är tacksam för att jag inte blir sågad jäms med fotknölarna vad

gäller min obefintliga grammatik, vinglande röda trådar och röriga inlägg!)

Jag jobbar på med att stanna i nuet, riktigt suger på de underbara dofterna

som finns ute i naturen nu, jag ligger bokstavligen och kramar pepsikorkar

varenda morgon för att vakna upp ORDENTLIGT och slippa släpa omkring på

mina mardrömmar hela dagarna. Det finns massor av knep som jag försöker

lära mig, vill bara säga att just lära sig nytt är otroligt svårt när närminnet är

så kass, men jag kämpar på och det börjar belöna sig.

Så idag är en bra dag, jag må ha mina lösa skruvar, elfel och numer även

likbleka valkar, jag är ivf med och jag minns mer och mer. Det är lycka,

babysteps är helt ok just nu när jag ändå fått smaka på känslan!