litentanta - - Vilket offer jag är va?

Finns inget som får mig så uppretad, i gasen, kämpasugen som tjockskalliga

bloggare. Människor som bara har EN sak i skallen och alltför ofta handlar det

ju ENBART om sig själva, sina egna pengar, allt de gjort, slitit, kämpat för som

INGEN ANNAN, läs verkligen INGEN ANNAN ska komma och snylta av!

Just nu bryr jag mig dock inte så mycket,

att en del vankar omkring här på jorden

och är helt övertygade om att de inte bara är

GUDS gåva till mänskligheten utan även är så

enormt duktiga att olycka, sjukdom, fattigdom!?!?!

aldrig ens kommer att nosa i bakvattnet...

Vill ni tro det, vill ni leva i er lögn om hur viktiga ni är, allra helst som företagare

och arbetsGIVARE så låt det vara så. Funderar bara lite på hur det skulle vara om

ni faktiskt inte hade några arbetare, och nä, jag menar definitivt inte den nya mer

populära definitionen av arbetare utan den där "andra", ok?

Jag har idag konfronterats med min egen oförmåga, nä, fel skrivet, jag

har rent konkret mött några av mina egna svårigheter och vet ni vad,

jag tänker inte ge upp!

Att mina texter kan verka grötiga, ofokuserade och spretiga är banne mig inte

konstigt!! Jag är inte "där" än, jag kanske kan träna till de förmågor jag en gång

i tiden hade, eller så får jag helt enkelt gilla läget, sug på den ni som är så jädra bäst ;-)

Det tog mig 30 minuter att vika ihop en ask,

30 minuter!!!! (eller en botten till en ask....)

Trots både bildbeskrivning, text och till slut en "sjukgymnast"/arbetsterapeut´s idoga

parallellvikning höll jag inte på att få ihop det hela....tragiskt, jobbigt, bakvänt och helt

tvärtom hur jag skulle vilja vara....

MEN

till slut ordnade sig, jag kämpade vidare med oerhört svårlaminerade memory-kort,

eller i ärlighetens namn, det svåra låg i att använda pappersskäraren.... Fungerade

heller inte direkt ihop med mina röriga trådar i skallen, hm.

(att jag sen vek en till askbotten, lyckades????, och fortfarande inte

förstår hur man gör, gjorde eller nåt, det är ju bara en liten bonus)

Knepigt är också att jag kan gå från ett totalt tomt hjärnkontor, skulle nästan kunna

dregla långa äckliga salivtrådar från munnen när jag kämpar på och försöker att förstå

till att sätta mig vid fikabordet och vips diskutera politik, matlagning, you name it

utan att framstå som en idiot...

Tantan är hemma även om hissen inte alltid stannar på

rätt våningsplan, hjulet snurrar trots att hamstern inte springer...

Jag är faktiskt mycket mindre dum än jag verkar ;-)

Och nej

jag är INGET OFFER

jag är bara den som jag blev

lika röd som det verkar =)