litentanta

 

 

Jag har ju ett litet problem, eller kanske flera av er skulle säga att jag har många, vi ser

nog på livet lite olika ibland helt enkelt ;)  Hur som helst kan man nog kalla mig smått

anknytningsstörd, överkurs att dra upp men ändå, det är en stor del av min personlighet,

jag väljer bort en massa fler personer än jag umgås med, punkt.

 

Beroende på vilken typ man själv är kallar man väl sånt här agerande för lite olika saker,

många stoltserar ju med att de väljer bort "energitjuvar", att de bara vill omge sig med

människor som inte bara tar av ens egen förträffliga personlighet utan också har något

att tillföra. Kan vara nog så bra resonerat, all respekt till er, huvudsaken är väl att man

får må bra själv, eller hur är det nu?

 

Själv har jag ju då också försökt ta mig friheten att rensa på lite olika nivåer,

kanske jag upplevs som drastiskt, osv, men vet ni vad, det får vara deras ev.

problem, för mig handlar det om att få slippa personer som helt enkelt inte har, 

eller någonsin kommer att kunna ha förmågan att ha en vettig relation, ivf inte

med mig. 

 

Det som då blir så sorgligt är det lilla, men ack så enerverande faktum,

att jag inte bara kan få bli lämnad ifred. Att jag tydligen fortfarande anses

vara ok att höra av sig till trots x antal års försök till att totalt bryta kontakten...

 

Ni/du må väl fortsätta "bevaka" min blogg, som vanligt lämnar ni era elektroniska

små fotspår här, fast hur meningsfullt kan det vara med ett inlägg per halvår? 

Antar att ni inväntar just såna här, allt utom desperata inlägg, kör lite korkade

mail, ring nåt jädra samtal, IGEN, osv. Och för all del, skicka dubbelmail med

otroligt tråkiga översättningar åt mig så att jag förstår hur korkad (?) jag är som

försöker markera att jag är både ointresserad, totally flabbergasted (kunde inte 

låta bli) över distanslösheten och för förhoppningsvis sista gången bara be

om en liten sak - lägg ner...

 

Annars då, i själva verkligheten?

Jopp, fick min sjukersättning, numer existerar ju faktiskt saker som 

samsjuklighet ÄVEN inom försäkringskassan, så min kombination

av "ohälsa" bedömdes just så som den fungerar och påverkar min

livssituation. Jag är ganska körd i knoppen helt enkelt, både rent

elektriskt och funktionellt, kanske inte alltid det allra sämsta livs-

ödet att leva med dessa minnesstörningarna. Jag kan lova att jag