Smet iväg en liten stund
Verkar inte som att jag får igång bloggen igen, har så svårt att hitta
saker att brinna för just nu och vardagen bjuder inte på så mycket
spännande för tillfället...
Tittar runt lite och ser att det också är lugnt på besöksstatisktiken,
vilket är självklart då allt står stilla, och till min glädje är det bara
skattemyndigheten som tagit sig en titt i år, finns inga extra inkomster
hos den här tantan att luska reda på - jag lovar och svär! :)
Saker som glädjer mig nuförtiden är förstås barnbarnet även om vi just
nu befinner oss i en karantänsituation då den lilla familjen lyckades dra
på sig en ganska tung omgång av magsjuka. Vi gillar nämligen inte sånt,
inte för att jag tror att nån gör det, men kanske är vi lite mer fobiska vad
gäller just sånt som att kräkas i släkten.... Snacka om nära döden-
upplevelse, huvva!
Jag har smitit upp till lappmarken, är ju glest med besöken häruppe
numer men jag ska försöka bättra mig. Känns bara så bakvänt att
åka bort då hjärnan alltför ofta väljer att koppla in nån sorts "out of
order" status. Kånkar alltså med mig min asociala sida även hit upp
där det faktiskt finns en hel del trevliga människor att umgås med.
Förresten, lite glad över trippen hit upp är jag allt, första svängen på
länge då epilepsin faktiskt skötte sig hela vägen upp trots uruselt
väglag! Blir genast lite mer lockande att åka dessa mil då det ju
verkar fungera bättre även på "elektroniska" delen!
Nu ska jag lifta med snöskottarn upp i byn, sippa lite vin och försöka
mig på lite vettigt umgänge medans särbon fortsätter bråka med
snön. Mycket mysigare häruppe där det faktiskt är vitt ute och en
riktigt behaglig temperatur, nån minusgrad eller så, jämfört med
blaskiga Umeå som gömts nedan tjocka moln i veckor.
Ta hand om er, gör inget jag inte skulle göra
och på återknattrande, om nån månad eller två.....