Höst, igen

 
 
 
Ovanstående känns ju oerhört mycket som bullshit. Fruktansvärt otroligt INTE
jag själv och säkerligen därför jag inte kan få det hela att fungera. Men en
tanke är sådd, ett första steg mot den där "friheten" när man helt plötsligt är
kapten på sin egen skuta ni vet... blaaablaaaablablablablaaaaaaaaaaa
 
Hälsan? Jo men visst, kollar lite bakåt och ser att jag visst provade Lyrica i
våras. Fungerade inte utan fick mysko biverkningar som bröstmjölk och inte
ens någon lägre frekvens av anfall, väck med den alltså! Men i kampen på
den krampfria tillvaron jagade jag ikapp en annan medicin, ett återbesök hos
Gabapentin blev det.
 
Fungerar inte heller. Eller jo, det finns vissa bonusar med den medicinen kan
man väl säga, en ganska markant energikick precis när jag tagit den, 3 ggr
om dagen, men anfallsmässigt nästan värre. Som det ju brukar vara. Tror
också att jag blivit än fetare, roliga biverkningar med sånt här är ju alltför
ofta en ökad aptit, eller kanske mer en bottenlös hunger. Allt ryms, och sen
om igen en kvart senare!
 
Minns inte om det var nu, Gabapentinet, eller med Lyrican, men jag har upp-
täckt att jag vips ätit TVÅ middagar. För minnet är ju inte bättre förstås. Kan
titta ner i diskhon och upptäcka att visst fan, där ligger ju redan en tallrik men
vad då liksom - jag är ju hungrig så i med andra måltiden också...
 
Lite fetare, lite lyckligare, i omgångar, lite mer krampig och piggare på
samma gång som jag fortfarande är totalt jädra knäckt. En intressant
kombination. Saker har hänt i familjen under sommaren, under HELA jädra
sommaren, vilket trollade bort den totalt. Jag ska inte klaga på det viset att
det ju faktiskt inte är jag som varit risig, men å andra sidan har jag fått kämpa
på väldigt hårt vilket har kostat på. Kombinerat med dessa medicinbytena, 
en alldeles ypperlig blandning liksom.
 
Men nu är det ju höst, har redan gjort ett försök på svampjakt uppe i lappmarken,
var alldeles för tidigt dessvärre så skörden blev "ringa", minst sagt. Försöker
tänka att här ska plockas massor i år, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att
det kommer att hända heller. Känns som ett jinxat år helt enkelt. 
 
Nu dags för spackel, terapi, barnbarn, mys.
En hyfsat bra kombination ändå,
var vore man utan familjen liksom?
 
Ha det!
 
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: