- Tänka sig...



Tänka sig att man kan bry sig om saker som faktiskt inte gäller en personligen.
Jag kan reta mig på felaktiga systemreformer, ett samhälle i förändring i en
riktning som inte alls passar mig även om jag inte sitter med världens alla
krämpor eller problem.

Jag bryr mig. Punkt.

Själv har jag epilepsi. Jag ÄR inte epilepsi. Sen har jag nåt annat som kallas
för PTSD, posttraumatiskt stressyndrom (med kanske ett s för lite i?). Jag är
aningens DUM, trögtänkt, ordsnubblande, dysfunktionell i vissa sammanhang
och en hel radda kognitiva strul som kan komma av epilepsi, taskiga piller
eller kanske bara nåt som lagt ner i huvudet. Det kan inte jag avgöra. Har
en trasig nacke och rygg, men det kan jag leva med, man anpassar sig till
det mesta.

Jag är inte längre utförsäkrad. Jag har gjort mina 5 månader i "innanförskapet",
jag blev välkomnad tillbaka till sjukförsäkringen av medicinska skäl, precis som
det väl ska vara.

Men det innebär inte att jag INTE bryr mig om mina medmänniskor. Jag blev inte
någon annan bara för att jag hade "turen" att plocka en vinstlott eller att jag är mer
"värd" av att återigen få tillhöra vår sjukförsäkring. Om jag ska vara ärlig så tror
jag det faktum att jag ju är inne i en utredning, kanske, kanske kan man "laga"
lite av det som felas i knoppen, och då fortfarande har en chans att komma
tillbaka till arbetslinjen och "den rätta vägen", sen återstår det ju att se vad som
blir resultatet...

Just nu är jag inte lika förbannad. Det krävdes bara några syrliga kommentarer
för att plocka ner mig på marken igen. Jag har INTE kapat åt mig rätten till allt
ont som kan drabba en människa. Jag är den sista att sitta på nån tron och tro
att det är något speciellt med mig. Men jag tänker så fan vara tyst och
bara titta på när människor far så oerhört illa som dom gör just nu.

De gånger jag VILL tänker jag skrika HÖGT!

Jag är RÖD, BLODRÖD, FLAMMANDE RÖD och jag står för att det Sverige
jag vill ha ska ta hand om sina medborgare. Oavsett om de arbetar eller ej.
Oavsett om de är vita, gula eller bruna. Totalt oavhängigt av kön, bostadsort
eller samhällsklass.

Ett kapitalistiskt konsumtionshetsat Sverige med större klassklyftor står
framför oss. Det vill jag INTE, alltså kommer jag att tjoa var jag vill och
när jag vill. Antar att det är löjligt för vissa av er därute, men hallå, det är
ju faktiskt inte mitt problem. Mitt problem är att vi numer lever i ett samhälle
som krossar människor, och än större är det problemet att överallt, runtomkring
står "ni andra" och bara tittar på....

Och om mina kommentarer, inlägg, statusar är kassa.... Lev med det, som man
brukar säga om att tassa omkring i någon annans skor, välkommen in i röran
mellan mina öron om du vill prova? I annat fall kanske det, återigen, faktiskt handlar
om att acceptera människor så som de verkligen är - med inte bara goda sidor
utan även de baksidor och skavanker som finns där?



1 Eva:

skriven

You go girl! Riktigt bra inlägg som gav en mycket att fundera på...men jag vill nog påstå att jag är lite som du! säjer vad jag tycker och tänker...och du vet väl att det bara är döda fiskar som följer med strömmen.

Kramar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: