- Lite punka blev det allt
Vi har ju alla olika sätt att tänka på, jag gränsar väl katastroftänkarna ibland, men bara
när det gäller vissa saker.....saker som kan gå fel det vill säga. Och tro inte att jag har
samma inställning när det gäller andra, det är olika spelregler för olika människor bara.
Vi startar upp 2011 med de bästa förhoppningarna, dottern ska fortsätta in i framtiden
och jag ska fortsätta in i min epilepsikirurgiska (hmmmm?) utredning. Har fått reda på
att jag har "en hel del avvikande impulser framför allt över vänstra tinningregionen" vilket
är "ett intressant fynd"....
Det innebär att jag fortfarande är med i målgruppen av epileptiker som kanske kan "lagas"
med en, som jag förstått, tinninglobs resektion. Dvs att man OM man hittar skadad vävnad
avlägsnar den för att på så sätt minska risken för anfall. Snipp, snapp och väck med det.
Men nu ska man veta att utredningar tar tid, hjärnor är komplicerade, ingenting är
säkert eller garanterat eller fastställt ännu så just nu är det kanske bara jag som
målar fan på väggen, ännu en gång?
Det som är solklart är dock att jag släpper ALLT, alla meningslösa konflikter,
korkade tjafs och totalt oviktiga hjärntroll, vik hädan för framtiden är vår,
eller hur är det nu man säger?
skriven
Självklart, bort med hjärntrollen och skåda ljuset som kommer mer och mer!!! Nu pratar jag inte om ljuset i den berömda tunneln alltså.. apropå ditt katastroftänkande :o), utan det vårlika.
Kram!