litentanta

Vi bodde i en tvåa, jag jobbade så mycket det bara gick, och sen hemskt gärna

några timmar till efter det. På samma gård bodde även en mormor och en låssas-

morfar som hjälpte till med liten Myh när jag jobbade.

Vi hade det riktigt bra, Myhsan hade sina bästa vänner på samma område och jag

fick en kompis i samma trappuppgång. Livet var ganska enkelt på den tiden, jag var

på mitt älskade arbete, dottern lekte med sina bästisar och solen sken varenda dag ;)

Nä, nu är väl aldrig livet perfekt, livet var precis som det kan vara men i vår lilla

familj härjade inga sjukdomar (förutom dotterns astma....), vi gjorde det vi ville när

vi kunde och jag tror att vi trivdes bra under de åren. (tanken var att jag skulle

Bilden är tagen på Norrbyskär, vi var ute på utflykt med mormor och "Zeken",

jag var tydligen fortfarande nästintill beroende av att sola, vad härligt det är såhär

några år senare med pigmentfläckarna....., och snart skulle dottern få sitt livs första

getingstick, eller var det en broms? Minnet svajar... Ont gjorde det ivf!

Här hade jag varken ont i kropp eller själ, inget diskbråck och ingen epilepsi,

full fart på tjejen och inte ens 30-års gränsen var nådd.... Det var bra tider,

föga anade man att man skulle sitta här och gnälla men så är ju livet.

Allt har verkligen INTE en mening, tro inte att jag blivit ödmjuk och tacksam

över alla smällar vi har gått på i vår lilla familj, men TROTS det så har vi

blivit ett ganska bra radarpar, jag och dottern! Numer springer hon än längre

framför morsan och jag är inte lika slät och brun, men det vi har upplevt till-

sammans skapar också något bra, någon bra, så jag blir bara lite sorgsen när

jag får se hur det en gång var.

Vi har NU att ta hand om idag, trots allt som strular så är likförbannat

framtiden precis lika mycket vår som för alla andra!

Visit RESURS