- En omstart som heter duga!



Tro nu för guds skull inte att jag blivit helt knäppig, samma tanta bakom
dessa rader som alltid men en gnutta mer ödmjuk, igen. Jag töjer på
gränserna, jag frågar om råd och värst, eller bäst ?, av allt jag ber om
hjälp när saker och ting verkar knepiga.

Har varit några studsiga veckor, har inte landat helt efter utredningen
och börjar vara lite väl slut. Det börjar ju närma sig jul, massa saker
man borde ta itu med men det fortsätter att gå i ultrarapid här hemma.

Har dock varit iväg på ett litet akutbesök, blodtrycket har nämligen
skenat iväg ganska så ordentligt på sistone, kollat några gånger de
sista dagarna och hamnar kring 160/120 vilket tom fick mig att inse
att det är läge att sätta in den där blodtrycksmedicinen som jag ju
nekade senast frågan kom upp.

Helt ok känns det såhär när det väl är gjort. Finns säkerligen en hel
del att som kan trötta ner mig därför, hoppas ju på att huvudvärken
ska lindras och lämpligtvis också pulsen ska gå ner. Den låg på 96,
och nu talar vi om ett otroligt genomtänkt besök. Jag fick tom sitta
o häcka i min ensamhet i rummet för att få ner alla möjliga nivåer,
lite fundersam över att de inte reagerade på det här på neurologen
dock men, men. Var avdelning för sin kroppsdel helt klart.

Har ett par läkarbesök kvar nu före jul, sen ska jag bara må
så gott och inte göra nåt jobbigt alls. Eller hur man nu ska "göra",
ska satsa på att strosa omkring ute, med sällskap om jag har lite
tur och kanske tom tantbroddarna får sitta på. Vore nästan lite
skoj om jag drattade på arslet och bröt lårbenshalsen eller nåt,
NÄ, läs INTE. Bara passande till rådande dagsform, 43 på gränsen
till 85....

Bilden ovan är på min fasta punkt, hur vimsig jag än
känner mig så ser jag alltid kära gamla vattentornet
och då hittar jag hem igen. Är nog den enda i familjen
som tycker att "Svampen" är smått vacker men det är
helt ok, hör liksom till min uppväxt. Skulle man på även-
tyr så var vattentornet ganska så jättelångt hemifrån,
riktigt spännande!


1 Lillemor:

skriven

Så klok du är ;)



Och som jag känner igen det där med vattentornet som ett riktmärke och en fixpunkt... Alla barndomens äventyr och skidturer kring vattentornet - men mitt stod på Teg!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: