- Misslyckad storhandling?



(tjyvar dotterns bild gör jag)

Vi var iväg på en tämligen misslyckad storhandling idag kan man
nog säga... Inte blev det mycket mat i korgen inte, bara en ynka
blodpudding i matväg...haha!

Hittade ivf min favorit mögelost Aura, en ost som jag faktiskt tål, peppar
peppar, fast nu var det ju inte Valio utan nåt annat skruttigt märke men
den som lever lär ju se... (ångrar mitt uttalande nu när jag sett deras
hemsida...oops)

Misstänker att anledningen till shoppingkraschen var det lilla att jag hann
plantera middagsidén i min egen skalle, man ska ju aldrig handla med
tom mage vet ni väl? och nu var det enda jag kunde tänka Mc Donalds!
Inte heller nån bra utgångspunkt, snart ska vi käka burgare, då skiter jag
högaktningsfullt i att fylla korgen kan jag lova.

Efter den ljuvliga stunden med ännu en ostfri hamburgare, kan bara säga
såhär att utan ost är burgare absolut värdelösa, framförallt Big Mac och
Mac Feast... Man kan anklaga Mc Donalds för mycket men en sak som är
helt klar är att det är i osten all eventuell smak sitter...utan osten blir det
mest bara pannkaka av allt.

Sen drog vi iväg på en utflykt hem till gamla Gravmark minsann, korkat val
att åka mitt i värsta regnet kanske men på ett sätt spelade det ju föga roll,
jag är ändå så feg av mig att ingenting kunde fått mig att kliva ur den lilla
anonymiteten en bil kan ge en - Tänk om nån skulle känna igen mig?!

Hemvägen var dock ganska seg, en halvt komatos dotter som ägnade mer-
parten av hemresan till att gäspa hjälpte verkligen till att sänka ev effektivitet
hos en litentanta....
 
Det är inte sant hur trött man kan bli av en varm bil och rytmiskt gnekande
vindrutetorkare... lite halvt hypnotiskt, som tur var formligen öste regnet ner
så kaskaderna under bilen höll mig vaken, enda gången man kan vara tack-
sam över de värdelösa vägarna här i norr är väl under sånt här extremt väder
som det ju blev på kvällssidan.

För mycket gropar, studs och sprickor för att vattnet skulle samla sig i så pass
stora mängder att det var nån egentlig risk för vattenplaning...

Förresten, undrar vilka det var som vinkade åt oss i byn? Jag har ju noll minne,
dottern blev nog mest generad och inte var det så att vi vågade stanna o säga
hej så om nån läser det här, hej hej tillbaka och hoppas livet lever gott med
er därute!
1 Anna:

skriven

Haha! Ett HELSKÖNT inlägg!!

Ord är överflödiga... Din beskrivning är MÅLANDE!!

Buss och gran!! (Fundera på den en stund...

Det är min och G's "kod" när det finns tjejer i närheten och sonen vill slippa bli generad av en ömsint mamma...)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: