- Det känns som att jag räknas, tänka sig....


Ska vi tala om sjukförsäkringen, den nya, en runda till kanske?

Jag har klagat, jag kommer att fortsätta att ifrågasätta och jag är fortfarande
övertygad om att på det sätt utförsäkringen, tack arbetslinjen,
rycker undan mattan under sjuka människors fötter på ett oerhört
brutalt sätt är totalt sanslös och måste förändras omgående.

Tänkte bara skriva lite om människorna inom systemet. De "stackare"
som fått på sin lott att antingen fria eller fälla, då menar jag handläggarna
på försäkringskassan, läkarna som får kämpa med läkarintyg som inte
kan missförstås, feltolkas eller nonchaleras och behandlarna. De som
får det oerhört ansvarsfulla ansvaret att hålla oss som snurrat runt i
ovisshet, panik, vanmakt och desperation.

Jag är en multi-diagnos-långtidare..... en krånglig kostnadskrävande
icke produktiv samhällsmedborgare. Det är länge sedan jag var i ett
regelrätt lönearbete, vi talar tvåsiffrigt vad gäller frånvaroår från min
fasta tjänst.

All statistik talar MOT min återgång i arbete, alla siffror pekar mot
att människor som varit borta så länge från arbetslivet aldrig kommer
att komma tillbaka utan hjälp av lönebidrag, numer kanske Fas3
eller så blir man kvar inom sjukförsäkringssystemet.

Att människor faktiskt har så lång sjuktid har helt försvunnit ur
ekvationen, vi har numer en tidsbegränsad, en VILLKORAD sjuk-
försäkring vilket gör att man ska ramla ur den med regelbundna
intervaller. Oavsett hälsa/ohälsa. Oavsett allt annat än just en
tidsgräns som alla vet handlar om att minska kostnader, inte nåt
annat. PUNKT.

MEN. Nu har jag, efter ett otroligt jobbigt år, börjat landa igen.

Jag är tillbaka i sjukskrivning, jag är inne i en utredning som kanske,
kanske kan hjälpa mig vad gäller min epilepsi. Jag har haft tur på
många sätt och vis. Utredningen som gjordes av försäkringskassan
har hjälpt mig, trots att den inte blev godkänd första svängen.

Min handläggare på försäkringskassan lyssnar, min läkare i samarbete
med min härliga prattanta har full koll på var jag står i livet just nu och
tillsammans skapar de trygghet för mig. Tryggheten i sig hjälper mig
att ta tag i de problem som måste lösas, hälsan förbättras och jag kan
återigen se framåt. Tänk att jag skriver det här trots att jag inte vet hur
mitt sista läkarintyg har bedömts, nu är jag verkligen ute på tunn is men
det är också ett bevis på att jag faktiskt mår bättre.


Ett litet fång rosor till er människor inom
"systemet", till er som verkligen försöker se
till människan bakom "problemet" och som i
mitt fall redan har hjälpt till att vända trenden.

Oavsett om jag skulle bli utan min förlängning av sjukpenningen nu,
om jag inte får min operation eller kanske än värre ska operera min
arma skalle, ni har redan gjort skillnad.

Och akta er därute, än så länge har jag då inga
garantier för att jag inte kommer att drabba er,
tillbaka i arbetslivet ;) Ibland tar det tid att läka,
ibland lyckas det inte, men tro för allt inte att jag
har gett upp hoppet för då har ni fel!






Skriv på protestlistor;
Påskuppropet
Ett upprop om att riva upp sjukförsäkringen

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Nu är 50 orter inbokade för manifestation – mer på facebook

Ladda ned affisch och sätt upp runt om i landet

Påskupprop mot utförsäkringarna i Stockholm;
Medborgarplatsen 25 april kl 14;00

 

 

Lita på mitt ord, alla har inte min tur,

och ett försäkringssystem som bygger

på just TUR kan inte vara rättvist, eller hur?

 

1 Pia:

skriven

Det här inlägget var härligt att läsa.. Det andas hopp och lite mera lugn än förut. Jag hoppas också att Juholt ska kunna förändra saker och ting, bl a genom att vinna valet nästa gång!

Kram min vän!

2 My:

skriven

Måste säga att jag verkligen uppskattar din blogg. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar vad jag gör för fel. Är det någon annan som också har problem med det här?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: