litentanta

(bilden är lånad hos Norrlandsresan)

I förrgår fick jag prova på det nya cafeét i vårat Resecentrum Umeå Östra.

Jag har genat den vägen några gånger tidigare, blir en mycket bekvämare

väg när man ska ner till stan från sjukhuset nämligen, bekväma rulltrappor

istället för en blåsig "Svingel".

En timmes fikapaus med modern gav mig en "baksmälla" som hade jag

varit ute till havs en vecka eller två. Allt bara gungade... snurrig i skallen

och en hjärna som ställer in sig på OFF hur mycket jag än försöker väcka

den till liv.

Är det något jag bara INTE KLARAR AV så är det just de här

konstiga reaktionerna jag får av viss miljö... och belysning och

ljud och fan och hans moster!

Det fungerar visst inte så bra med allt som jag envisas med att

tro, eller förresten, det är en jädra skillnad på en tanta som bara

sitter hemma i "lagom" miljö jämfört med en som ger sig ut i den

stora röran utanför. Jag blir vansinnig när jag inte kan styra saker

och ting själv och jag måste erkänna att nu, nu får det banne mig

vara nog.

Jag har testat att vara trasig av smärta, jag har testat att vara "trasig"

av depp och krisande men jag vet inte hur jag ska gradera det hela.

Att vara "trasig" av tjurighet och ignorans är nog det värsta, hittills ivf,

peppar, peppar, allt kan bli värre men det kan ju även bli bättre! Just

nu kräks jag oerhört på min situation, bara rakt av. Nu har jag testat

att köra över mig själv i flera långa år och det har inte fungerat, det är

liksom bevisat en gång för alla att jag inte kan SLUTA vara såhär seg

och lättirriterad.

Låter knepigt kanske? Seg som i trögtänkt, lättirriterad som i oj nu

skiner visst solen, det går inge vidare, eller aj, aj nu är det för mycket

saker runtomkring eller oops... det piper någonstans och vips slutar

jag att fungera.

Min prattanta körde en enkel jämförelse med mig, undrade hur jag

skulle ställa mig till en situation där man skulle kräva av en rullstols-

bunden person att herregud, ställ dig upp och gå nu människa?!

Lika lite som den skulle kunna "laga" sig själv och av tjurighet vika

ihop sin stol och gå därifrån, lika lite kan jag fungera på ställen där

min hjärna inte orkar med all stimuli - punkt

aha, tappa rösten funderar ni kanske kring?

bara det att jag inte kan skriva, bläää....

fast det är så mycket som händer :(

(eller just därför ...)